Kvittenträd ser man inte ofta i Sverige, vilket förmodligen beror på att det inte är härdigt mer än till zon II. Men våga och du får ett ljuvligt träd vars frukter ger en underbar marmelad.
Det är inte var dag man upptäcker ett nytt fruktträd. Jag gjorde det för fem år sedan. Trädet heter kvitten (Cydonia oblonga) och de guldgula frukterna förgyller numera min trädgård och mitt matbord.
Kvitten var ett av de viktigaste fruktträden i medeltida klosterträdgårdar. Och är det fortfarande i många kloster. Men till Sverige nådde aldrig kvitten. Det beror främst på trädets bristande härdighet. Enligt plantskolornas kataloger är det härdigt till zon I eller II, alltså till södra Sverige eller möjligen till Mälardalen.
Ett annat skäl är att vi aldrig lärt oss att använda frukterna, som är oätliga när de är råa. Så när sydsvenska slott och herresäten under 1700-talet odlade kvitten var det som prydnadsträd.
Att jag själv planterade ett träd är trädgårdsmästaren Folke Mattssons förtjänst. När han hörde att jag hade blivit med koloniträdgård i Tantolunden mitt i Stockholm (zon II) sa han på sjungande finlandssvenska:
– Då ska du int ha sån chit som syren, utan äkta kvitten.
Och när denne legendar säger något så lyssnar åtminstone jag. Särskilt när argumenten är att trädet är lågvuxet (3–5 m), har en välformad krona och på försommaren nästan olivgröna blad samt blommar rikt på våren med stora, blekrosa blommor. Och då glömde han ändå det viktigaste – kvittenmarmeladen! Den har en explosiv och fruktig smak, som päron och passionsfrukt på en gång men mycket mer. Frukterna är pektinspäckade, vilket gör att marmelad och gelé stelnar utan några tillsatser. Ordet marmelad lär för resten komma från det portugisiska ordet för kvitten – marmelo.
Jag skaffade alltså en planta och satte i näringsrik, djup jord och på en hyfsat vindskyddad plats. Sedan dess har trädet överlevt fem vintrar, och jag har inte sett ett enda spår av frostskador. Det är snart tre meter högt och i höstas producerade trädet fyra hinkar med frukter. Först ludna som fågelungar, vid mognaden blanka och gyllengula.
Min grekiska granne Maria, som sorgligt nog inte lever längre, blev lycksalig när hon hittade kvitten hos mig. Hemma i Grekland brukade de plocka in frukten bara för den underbara doftens skull, berättade hon. En enda frukt kan parfymera ett helt rum.
Doften är för resten ett tecken på att frukten är mogen. Då doftar den som en tablettask med tuttifrutti.
Hemma hos oss kokar vi marmelad av frukterna, underbart till rostat bröd eller på franskt vis med gorgonzola. Vi kokar också rosenröd gelé och delikat marmeladkonfekt. En del fruktklyftor hamnar i persiska och marockanska grytor.
Funderar du på att plantera ett träd? I så fall bör du vara medveten om att det inte finns några garantier för att trädet ska leva till 50, som det gör söderöver. Ja, du har över huvud taget inga garantier, eftersom trädet är praktiskt taget oprövat i Sverige. Att odla kvitten är helt enkelt en utmaning.