”Jag tröttnar aldrig på färg”, säger designern Charlotte Ryberg som förvandlat sin svala sekelskiftestvåa på Kungsholmen i Stockholm till ett hem med en personlig färgpalett.
Sekelskifteslägenheter i Stockholms innerstad, med höga bröstpaneler och rymd till tak, är ofta ljust färgsatta. Stockholmsvitt, ljusgrått och kanske någon diskret rand på tapeten. Men detta gäller inte Charlotte Rybergs och Olle Duhlins tvåa på Kungsholmen. I hallen är den långa väggen mörkt grafitgrå med svarta knopphängare i trä utplacerade, för både praktisk förvaring och som effektfull dekoration.
Till höger, innanför ett vackert spröjsat glasparti ligger köket, där energifylld turkosblå heltäckningsmatta möter ”biblioteksgröna” väggar. Här finns även en ”innebalkong” som paret byggt med dold förvaring under och färgglada kuddar att sjunka ner på. I stora rummet möts man sedan av en vackert skiftande blåsvart kulör som av trendföreläsaren Li Edelkoort är döpt till Blackbird blue – koltrastblått.
– Jag tröttnar inte på färg, säger Charlotte Ryberg. När man kommer in här så får man en dos av någonting. Jag tror man snarare kan tröttna på för fega färger.
Lägenheten var från början svalt och ljust färgsatt. Färglöst så att allt smälte ihop, som de uttrycker det. Hemmet är ett avtryck av en själv, enligt Charlotte och därför ville paret ge rummen mer personlig karaktär.
– Det stora rummet hade ju en grund för att bli pampigt och mörka kulörer ger ett sådant uttryck. Vi ville att det skulle kännas klassiskt, berättar Charlotte.
Efter många uppmålade provrutor på väggen bestämde de sig för den blåsvartlila tonen som nu sitter på tre av fyra väggar. Till ytterväggen valdes i stället en ljust grå färg som går ton-i-ton med gardinerna.
– Det var Charlottes idé och det gör att rummet har en öppnare yta utåt. Annars skulle det bli för tungt, som en mörk box, säger Olle och påpekar att tack vare den mörka färgen framträder också bröstpanelen betydligt mer. Den försvann tidigare i allt det ljusa.
Tack vare den ljusa delen av rummet kan solen ta sig in och reflektera sina strålar i fönsternischer och på det stora allbordets blandlackade yta. Det är Charlottes favoritobjekt och hon tycker att varje hem borde ha ett stort bord att rita, samlas, jobba och äta vid. Bordsskivan har en mörkt röd färg som går igen i två stringbord framför soffan och ett litet sidobord vid två av rummets fåtöljer.
Det finns många olika möbler i rummet, men tack vare de röda ytorna ger det ett samlat intryck.
Det enda paret ser som en brist är att de ännu inte fått upp någon bra allmänbelysning. Men Olle ska tillverka en takarmatur som är tänkt att bli en hommage till lampdesignern Ingo Maurer. Och att det är lite skumt gör inget. Charlotte och Olle gillar att bjuda hem folk, så därför har de anpassat hemmet för kvällsaktiviteter – eller klätt det i nattlig skrud, som de säger.