– Det måste vara sol när vi fotograferar, annars ser det ut som öststatsarkitektur.
Den som säger det är arkitekten själv, Stefan Sjöberg på Kjellander Sjöberg arkitektkontor, som på Liljeholmen i Stockholm ritat ett hus inkilat mellan två äldre byggnader.
Öststatsarkitektur eller inte, när remisserna från bygglovstiden samlades in klagade de omgivande bostadsrättsföreningarna på att huset såg för modernt ut. Stadsbyggnadskontoret däremot skrev att ”husets utformning med fördel kan ges ett modernt uttryck för att inte konkurrera med intilliggande bebyggelse”.
Det har också varit arkitekternas idé från början: att få huset att passa in men ändå ge det ett formspråk från vår tid.
För att möta det sekelgamla putsade grannhuset är de översta våningarna indragna i linje med bostadshusets takfall. Och för att möta det något yngre och lägre kontorshuset på andra sidan är takvåningarna här helt borttagna.
– Vi ville se hur ett nytt bostadshus landar i staden. Läget här är tydligt urbant. Husen ligger i kvarter precis som i innerstaden. Bostäder blandas med arbetsplatser, och den livliga trafiken på Södertäljevägen hörs på avstånd, säger Stefan Sjöberg.
Han ville att huset skulle samspela med gatan och husen runt omkring. Därför har det en böj mitt på för att följa gatans linje. Fasaden är helt glasad så att de boende kan ta in omgivningen. Men också omvänt: att omgivningen kan ta in vad som händer i huset. Nästan som om huset vore en scen för förbipasserande.
– Vi månar så mycket om det privata i dag. Jag tycker att det är fel. Det är viktigare att samspela med omgivningen, säger Stefan Sjöberg.
Annars menar han att de inte hittat på så mycket med huset utan att de speciella förutsättningarna har gett huset dess utformning.
Att det var ett kontorshus bestämt i planen gav ett ovanligt djupt hus. Ett normalt bostadshus kan vara runt 12 meter. Här är det hela 17 meter.
Trafikbullret från Södertäljevägen gör att sovrummen måste ligga mot gården.
Och när det danska fastighetsföretaget ville få in så många lägenheter som möjligt mellan gavlarna blev lösningen långsmala lägenheter med vardagsrum och kök i ett öppet samband mot den glasade fasaden i söder.
Arkitekterna har vinnlagt sig om att fasaden ska kännas lätt. Att hela fasaden är glasad hjälper till liksom balkongernas nätta vajerräcken.
De långsmala balkongerna ut mot gatan är också grunda – en meter – för att se nätta ut från gatan. Skjutdörrar gör att de ska verka större inifrån. Tanken är att det till sommaren ska kännas som balkong både inne och ute när dörrarna står öppna.
– På sätt och vis är detta ett bostadshus utan fasad, säger Stefan Sjöberg som menar att människornas liv innanför blir fasaden.
Tar sig in i huset gör man genom en portal in till gården. Eftersom tomten inte är bred nog för att få in två trapphus blev lösningen loftgångar med en hiss som ligger fritt utanpå.
För att folk inte ska komma för nära lägenhetsfönstren på loftgången är de lite djupare. Dessutom ligger ett genomsiktligt galler i balkonggolvet närmast fönstren. Galler som man ogärna går på.
Utplacerade bänkar är tänkta att göra loftgångarna till extra balkonger.
Kjellander Sjöberg hade ritat mest tvåor från början. De tänkte sig ett ungdomshus. Men den danska beställaren ville ha större variation och krävde även treor.
För att klara det har de dragit in entréerna så att två lägenheter delar på en hall. Då får de plats med ett extra sovrum – eller egentligen ett arbetsrum. Rummet är nämligen enligt svenska normer för litet för att få kallas sovrum.
Men eftersom fastighetsbeställaren är dansk och danska bostadsköpare, enligt Stefan Sjöberg, är mer krävande så fick de tankegångarna gälla även här. Danskar vill ha fler rum och står ut med mindre mått.
– Men det som vi då får kalla arbetsrum kan mycket väl användas som barnrum, säger Stefan Sjöberg.
När DN besöker huset ligger vårvintersolen på och ger skarpa kontraster i Christopher Taubes etagelägenhet med två balkonger högst upp i huset.
Christopher Taube gillar de stora glaspartierna och vill inte ha för stora gardiner som tar plats. Han funderar på en lösning med lameller som kan skjutas undan på liten yta.
– Jag gillar utsikten mot vattnet i Marievik. Och solen som flödar in är härlig. Men det måste till någon avskärmning, annars kommer vi att koka bort på sommaren, säger Christopher Taube.
– Absolut, svarar Stefan Sjöberg. Vi hade ritat jalusier på utsidan men det tog beställaren bort av ekonomiska skäl. Nu återstår att se om bostadsrättsföreningen beslutar om gemensam upphandling för alla i huset, säger Stefan Sjöberg.
Avskärmning och insyn engagerar många boende. Christopher Taube är inte nöjd med balkongernas randiga insynsskydd. Mellan de svarta ränderna är glaset genomskinligt.
– Står jag på balkongen och tittar inåt kan jag se precis vad grannen gör i sitt kök och vardagsrum. Det är inte riktigt bra, säger Christopher Taube.
– Åsikterna om insynsskydden delar mänskligheten itu, svarar Stefan Sjöberg. Antingen störs man av insynen eller så tycker man om att sikten vidgas; att man får ett bredare perspektiv.
– Vi visste att vissa inte skulle tycka om det men vi tycker att insyn passar med huset.
– Man kan inte tillfredsställa alla smaker, då skulle det inte bli ett helt hus.