Simon Klenell kastar sig mellan sirligt, elegant och rejäla tag. Vad som en gång ser ut att ha varit en tung 50-årspresent från Orrefors har i hans händer blivit något annat, friare, fräckare.

– Jag ser en tydlig linje i mitt formspråk. Tilltalet är ofta rakt, jag omformar klassiskt hantverk och uttryck till något annat. Det gäller också materialets tillstånd, hårt och mjukt. Jag gillar att befinna mig i de brytningspunkterna.

När Simon Klenell är på gång att göra ett nytt objekt talar han i termer som att ”iscensätta ett tillstånd”.

– Flaskor kan bli skådespelare som kommunicerar. Trycket i behållaren som ska ut genom den smala halsen är både spännande och retfullt. Parfymflaskor med fin finish går jag också i gång på.

Även om man kanske kan tro det har Simon Klenell inte använt sig av gamla pjäser utan i stället gjort hela jobbet själv, även den rutiga kristallslipningen. Klassiska sliptekniker står för lyx och just jubileumsgåvor.

Transparent eller färgat glas? Simon Klenell säger att klarglas är en större utmaning.

– Det finns varken någon renlighetstanke, materiell essens eller något sådant snack bakom.

Kristall då? Vad har det för betydelse?

– Skipad kristall vill gärna kommuniceras som något fruset, evigt, stillastående och ädelt. Men mitt sätt att relatera till materialet är det amorfa, bångstyriga glaset,rörligt med egen vilja.

”Sölande” använder Simon Klenell när han berättar om arbetet i hyttan. Ordet används mellan glasblåsare på hyttgolvet. Det innebär ett tekniskt och estetiskt undersökande av glaset. Man sölar helt enkelt på rasten för att utvecklas.

– Mina arbeten är trots att de kan ses som destruktiva och dramatiska inget uppror, snarare ett undersökande av begrepp.