Som alla sanna proffs är inte heller Fredrik Eriksson någon snobb. I hans kök finns varken ångugn eller kokande vatten ur kranen.
– Visst kan man bli sugen på att alltid ha det bästa, men jag är ingen prylfanatiker och har en ganska liten maskinpark. Redskapsmässigt räcker det ju med en kokplatta och en kastrull, säger han.
Däremot skulle Fredrik Eriksson aldrig ge avkall på sitt välfyllda skafferi. Eller torrförråd, som han säger.
När han slog ut väggen i köket för att öppna upp mot matplatsen i rummet intill, passade han på att göra om städskrubben till torrförråd. Ut med dammsugare och skurhink. In med pasta, pesto och olivolja.
– Har du bara lite ris eller pasta hemma går det alltid att laga till en middag utan att behöva stressa förbi affären, säger han.
Det låter bra, men misstänkt likt vandraren som kokade soppa på en spik. Det ska ju finnas något att reda av soppan med också …
Det har Fredrik Eriksson.
– Sardeller, tonfisk, frysta räkor, bacon och bra ostar – en vällagrad svensk och en god parmesan – är sådant jag alltid försöker ha hemma, säger han.
I skafferiet står travar med grekiska kalamataoliver i burk och flingsalt varvat med vanlig kakao.
Där finns konservburkar med majs, en öppnad flaska ättiksprit, ett litet piffigt franskt picknick-set med vinäger, olivolja och kryddor, och så en burk lemon curd från London.
Längst ner i skafferiet har Fredrik Eriksson ett litet förråd av drickviner. Och så finns där förstås socker, mjöl och allt annat som ryms i ett skafferi. Till och med ett öppnat paket snabbmakaroner.
– Det är till ungarna, säger Fredrik Eriksson snabbt, och tillägger att han på intet vis är rabiat när det gäller mat. Han har till och med buljongtärningar hemma.
– Visst bör man alltid eftersträva att använda så naturliga råvaror som möjligt, men ytterst är det upp till var och en vad man stoppar i sig. Ingen ska behöva ha dåligt samvete för att de använder produkter som gör vardagen enklare.
Till och med ett besök hos pizzabagaren tillåter Fredrik Eriksson sig ibland.
– Jag har inget emot pizzerior men jag får ofta höra ”Jasså, står du här”, när jag väntar i kön, säger han.
Men en hämtpizza, serverad med ett glas rött vin vid ett väldukat bord och levande ljus, är ibland en bättre måltid att samlas kring än en framstressad familjemiddag.
Hemligheten bakom ett välfyllt skafferi – och en smidigare vardag – är planering och konsten att handla rätt. Fredrik Eriksson har utvecklat sin egen strategi:
Grunden är ”basshoppingen” varje månad, förslagsvis när lönen kommer. Då fylls förråden med torrvaror, det som går att spara i frysen och annat med lång hållbarhetstid.
– Sen behöver man bara köra en ”stödshoppingrunda” då och då, för att komplettera med färskvaror, säger Fredrik Eriksson.
Med jämna mellanrum krävs en ”rengöringsshopping”. Då tar han bilen och fyller den med balar av toapapper, hushållspapper, rengöringsmedel, tvättmedel och stuvar garaget fullt.
– Jag gillar att ”konsumentshoppa”. Se vad som finns på hyllorna på Ica och Coop och alla de andra. Men jag mår lite dåligt när man får höra hur mycket vissa handlare tjänar på våra vardagsvaror.
”Njutningsshopping” ägnar sig Fredrik Eriksson framför allt åt när han reser. Det kan resultera i en ask chokladsardiner från Le Bon Marché i Paris eller en påse pastakryddor, fyndad på en bensinmack i Italien.
Det kan också vara en burk inlagda chilifrukter från Vintervikens höstmarknad eller lite åländsk senap från gästspelet på en av Ålandsbåtarna häromsistens.
På ytan är det inte mycket som skiljer Fredrik Erikssons kök från andra moderna kök. Rostfritt runt diskbänken är ett måste. Och hade köket byggts i dag hade han nog valt ett mindre känsligt material runt induktionshällen än bänkar av massiv ek.
– Kunde jag revolutionera något i inredningen skulle det vara den här, säger han och dänger näven i den rostfria fläktkupan.
– Den är alltid i vägen när man står och lagar mat och försöker prata med någon som står på andra sidan.
I kökslådorna ligger allt det där som Fredrik Eriksson har en tendens att samla på sig på sina ”njutningsrundor”. Allt från salladsbesticket i 60-talsteak – ett loppisfynd för tio kronor – till en svindyr kniv för närmare två tusen.
– En dröm vore att skapa ett gastronomiskt rum med plats för alla nostalgikickar, säger Fredrik Eriksson.
Kanske flaskan Chambertin från 1947 som han fick av den legendariske Tore Wretman, när Fredrik utsågs till årets kock. Eller skålen från krögarkollegan Erik Lallerstedt. Och varför inte alla korkskruvar han plockat på sig genom åren?
– Om jag någon gång skulle köpa ett stort hus långt ute på landet så skulle jag ha ett riktigt brukskök, med ett förkök där man kan ta in en hel kossa och stycka.
I väntan på det är Fredrik Erikssons närmaste projekt ett utekök på altanen. Grillar gör han gärna året om. Inte bara oxfilé på fredagar utan också falukorv till ungarna en tisdag.
– Arbetsbänken är på plats och till nästa år hoppas jag ha dragit in vatten och el. Sen kan jag stå där ute och laga mat hela sommaren.