Det är ingen ordning på julen hittills i år. På grannens gräsmatta blommar tusenskönan, rosorna prunkar för fullt i rabatterna och höstastrarna i krukan vid ytterdörren till vår bostadsrättsförening ser ut att må prima så här inför tredje advent.

Och jag som fått hedersuppdraget att skapa julstämning i vårt hus i år. Jag tar uppgiften på största allvar eftersom jag brukar ha en hög profil när det gäller det estetiska.

”Vår trappuppgång ser ut som ett bedagat hotell på Kanarie­öarna”, klagar jag högljutt på våra möten. Sådan kaxig inställning förpliktigar.

Besöker därför en stor trädgårdskedja och ett stort varuhus på jakt efter gran och efter snygga, men prisvärda dekorationer. Och hur ser årets julprydnadsutbud ut?

Fula tomtar med ansikten av plast, vitsprejade kransar med lingon i guld, röda doftljus som sprider vedervärdig lukt. Hafs, serietillverkning och dålig kvalitet.

Varför har julens inredning så låg status bland designers? Varför är det nytillverkade ofta så illa formgivet och slarvigt framtaget?

Visst, lite skavt och halvdant hör julen till. Men den kvoten brukar barns och barnbarns dagisproduktion fylla: en gullig tomte med ett öga på sned, en ängel som tappat vingen. Sånt som man älskar för minnenas skull.

Jag köper en konstgjord gran som ska hålla också nästa år. Och en storförpackning med röda kulor. Efter flera försök lyckas vi äntligen få ihop den tredelade granen så mycket att den hjälpligt håller sig på benen. Sedan klär jag den tillsammans med husets båda treåringar. Slutresultat: ganska fult faktiskt. Men snöar det nu bara till julafton kanske i alla fall den brandgula förlängningssladd, som jag av någon outgrundlig anledning köpte, göms i snön.

Det är inte lätt att kalla sig estet i juletider.