Tidigare i vår talade hon om vintagekläder på Antikmässan i Stockholm. Och om ett par veckor bär det av till Melodifestivalsfinalen i Moskva – som designern bakom det svenska bidraget, Malena Ernmans scenklänning.
För designern, kostymtecknaren, dräktexperten och vintagespecialisten Camilla Thulin är kläder viktiga. Stil och design av god kvalitet. Gärna vintage och oftast secondhand.
– Jag lever i en återvinningsvärld. Oavsett vad det handlar om; tavlor, möbler, mattor, porslin, kläder. Grejerna vi köper, min man och jag, är oftast gamla, ibland antika. Många gånger återanvända och för det mesta reparerade. Jag avskyr slit och släng, säger hon med eftertryck.
Det ligger nära till hands att tro att den som har kläder som yrke skulle haka på inredningshajpen med ”dressing-room” och ”walk-in-closet” – som klädkammare heter på nutidssvenska. Men icke Camilla Thulin.
– Så neurotisk är jag inte. Mina kläder är bruksvaror. Dem jag bär och använder. I och för sig är de också mitt varumärke, men de är inte något jag hänger upp för att kunna gå in och titta på.
Förrutom garderoben i matsalen har hon en mindre klädkammare i sitt arbetsrum. Och så lagret, förstås, i arbetslokalen på stan.
– Kläder jag har här hemma är de kläder jag själv använder. Sen, efter ett tag, åker de i väg till mitt kontor och in i produktionen, säger Camilla Thulin.
I sitt företag, Camilla Thulin Design AB, har hon en ansenlig samling vintagekläder. ”Pieces”, som Camilla Thulin säger, som går att använda om och om igen och hyrs ut till olika sammanhang. Det kan vara till filmproduktioner, teateruppsättningar eller helt enkelt till någon som behöver en slående festklänning att bära på ett bröllop eller kanske en Guldbaggegala.
Vad krävs då för att sköta och förvara sina kläder på ett sådant sätt att de en dag kanske når vintage-status?
– Finare kläder och kläder av vävda tyger mår bäst av att hänga. En vanlig garderob räcker bra. Men se upp med galgarna, det ska vara bra sådana, inga trådgalgar från kemtvätten, varnar Camilla Thulin.
För mycket kläder är inte heller bra. De ska inte hänga för tätt packade. Själv löser hon det genom att två gånger om året, vid varje säsongsskifte, gå igenom och sortera bort sådant hon inte längre använder.
– Det som jag inte kan använda i mitt företag lämnar jag vidare till secondhandförsäljning. Och det som inte går att sälja går till klädinsamlingen. Gärna till Polen, för det är ett land där man fortfarande läser poesi, slår hon fast.
Kläder i trikåmaterial, tröjor, T-tröjor, strumpor och underkläder förvaras vikta i skåp och lådor. Det gäller även skjortor, om man vet hur man viker en skjorta. Annars kan man gå till kemtvätten och lära sig hur man gör.
För den som har ont om plats är plastlådor med tättslutande lock att ha under sängen en utmärkt lösning. De håller inte bara dammet borta, de skyddar också mot stadens förbannelse: pälsängrar.
– Pälsängrar är det enda djur jag dödar så fort jag får syn på en, säger Camilla Thulin med avsky i rösten.
– Att kalla på Anticimex är ingen idé. Efter en sekund är de otäcka varelserna tillbaka. De bor i städer och i gamla hus. Jag har gett upp. De bara är.
Ett problem i dag är att vi ofta tvättar sönder våra kläder.
– Ett plagg behöver inte tvättas så fort man har använt det. Fläckar går ofta att torka bort – gärna med fuktiga babyservetter, tipsar Camilla.
Att vädra kläderna i stället för att genast köra dem i tvättmaskinen, är ofta ett klokare alternativ.
– Mina kläder åker alltid ut på balkongen så fort jag har använt dem. När det gäller kläder av ull så renar de sig själva om man bara vädrar ordentligt.
Tillgång till vädringsbalkong kan därför inte nog uppskattas. Eller, för den delen, en vädringsstång att skruva fast i fönsterkarmen. Mot gården.
– Det värsta som kan hända är att man får springa ned och plocka upp de plagg som blåst ned.
Själv har Camilla Thulin valt bort att ha en egen tvättmaskin i lägenheten. Hon använderhellre husets gemensamma tvättstuga, en unik svensk institution väl värd att värna.
Där finns inte bara stora maskiner som slukar mycket tvätt, där finns också utrymme att hängtorka plaggen. Torktumlare är nämligen en styggelse som sliter sönder fibrerna i kläderna, enligt Camilla Thulin. Den använder hon bara för att torka frotté och handdukar och lite gamla strumpor i.
– Sen räcker det oftast att tvätta kläderna vid 40 grader. Det skonar inte bara kläderna utan också miljön, lägger hon till.