Lena Ejvegård var inbiten stockholmare, hade ingen bil, och visste inte ens var Skebobruk låg den dagen i juni 2004 när hon åkte med som smakråd när en väninna ville köpa torp i Roslagen.
Väl där var det Lena som blev stormförtjust och ägare till banvaktarstugan – för drygt en halv miljon kronor.
– Det gick lite snabbt, men jag har inte ångrat mig en dag att jag flyttade hit. Jag var klar med Stockholm, det räcker att åka dit och hälsa på barnen, säger Lena.
– Jag trivs bättre för vart år som går. Det är så enkelt att leva här, även om man kan tröttna på att skotta och bära ved vintertid, liksom på mörkret. Första året var värst. Jag flyttade hit i oktober och vågade knappt utanför dörren efter fyra på eftermiddagen. Det var beckmörkt, säger Lena.
Lena var 63 år och skulle precis gå i pension när hon flyttade ut på landet. Hon var envis och stark, men huset var gammalt och tomten förvuxen och full med bråte.
– Jag har renoverat de flesta av mina lägenheter själv under årens lopp. Med lite fantasi och sisu kommer man långt, dessutom behöver man inte renovera ihjäl sig. Huvudsaken är att det är rent och fräscht och att taket håller. Men visst har jag svurit, och många lister är både för långa och för korta, säger hon.
Lenas sex barn oroade sig över avståndet, ensamheten och att hon började bli äldre.
– De tyckte det var lite ruckligt och erbjöd sig till och med att fixa en ny lägenhet åt mig i Stockholm. I dag är de avundsjuka. Bästa betyget gav mitt ena barnbarn: ”Mormor, du har ett dockhus”, säger Lena.
Kort efter att hon flyttade började tvättmaskinen krångla, sedan gick spisen sönder och därefter började kranen läcka. Till slut kraschade det mesta.
– Det svåra var att inte veta vem jag skulle fråga. Det var ju inte som i Stockholm där jag hade allt utanför porten, säger Lena.
Men det ena gav det andra, ortsbefolkningen var vänlig, tiden öppnade dörrar och snart hade hon fått alla de kontakter hon behövde för att både få hjälp med huset, tomten och bli en del av byn. Snart är torpet i det skick hon önskade sig när hon flyttade in.
Inspiration för både hem och trädgård hämtade hon bland annat på närbelägna Stensäters gård och kafé, med en vacker, vild och lite otämjd trädgård i engelsk tappning.
– Jag ville också ha en härligt vildvuxen trädgård med gammaldags växter – som perenner – som passar vid ett torp. Dessutom blev det viktigt att rusta upp och bevara husets ursprungliga charm i både renovering och möblemang, säger Lena.
Och det är ett gigantiskt jobb hon gjort. Taket på huvudbyggnaden liksom alla uthusen är bytta och renoverade, grunden ventilerad, allt som var ruttet är rivet och borta, som en gammal överbyggnad på jordkällaren och ena vedboden.
Dessutom är alla fasader målade, insidor målade, taket isolerat, vinden inredd till sov- och gästloft, fönster och innerdörrar upprustade, och klinker lagda framför såväl vedspis som kamin, när den väl var på plats.
– De här sex åren med torpet har varit en spännande resa. Inte minst genom alla hemligheter och föremål vi funnit från järnvägen och dem som bodde här. Bland annat hittade vi ett par barnskor med handsydda sulor nedgrävda på tomten.
– Visst har det varit tungt ibland, säger Lena, men så värt det!