Arkitekten Per Bornstein har ett enkelt men effektivt knep för att skapa personliga miljöer:
– Titta i inredningsmagasin och gör tvärtom!
Hans egen villa på Hisingen i Göteborg är ett bra exempel. När han och hans dåvarande fru Jenny ritade huset 2005 var inredningstidningarna fulla av vita villor med vita väggar. Så vad gjorde Bornsteins? Ett hus som är furuklätt både in- och utvändigt.
– Det finns hur mycket furu som helst i Sverige och det är billigt. Dessutom är det skönt att ta i, luktar gott och ger ett gult, varmt ljus.
Villan, där Per nu bor med sin femåriga dotter Velma, är 135 kvadratmeter men utrustad med ett helt batteri av arkitektlösningar som gör att man upplever den som mycket större.
Ju fler kvadrat, desto dyrare blir det. Alltså gäller det att maximera den yta man har:
– Min tanke är att rummen ska ”läcka ut” i varandra. Det är därför jag har använt samma neutrala material i hela huset och undvikit korridorer – när man står i ett rum kan man redan uppleva nästa. Le Corbusier var expert på sådant här. Hans rum var liksom hopvävda
och handlade mycket om proportioner och matematik.
Samtidigt måste det finnas kontraster i ett hus, det har Per lärt sig från en annan arkitektlegend – Gunnar Asplund:
– Om trappan till Stockholms stadsbibliotek inte hade varit så trång hade rotundan inte verkat lika stor. Det var Asplund jag hade i tankarna när jag gjorde husets nedervåning mörkare, tätare och svalare än övervåningen. Jag vill att man ska få känslan av att man är på en platå när man är där uppe.
Husets konstruktion, ett stort trämeccano utan innertak, bidrog till att hålla ned kostnaden för husbygget – tre miljoner, inklusive tomt. Dessutom är standardlösningarna många, kök och garderober kommer till exempel från Ikea. Även de ”hobbyskivor” i obehandlad furu som väggarna är klädda med gick i slutänden att försvara rent ekonomiskt: de var visserligen dyrare i inköp än vanliga gipsväggar, men krävde å andra sidan mindre arbetskostnad.
Utvändigt har huset en ruff karaktär, mer besläktad med de närbelägna hamnmagasinen än med den typiska villan. Furufasaden är målad med tjärlasyr, som i Stockholm även går under namnet roslagsmahogny och som ger träet en fin lyster.
En tidig vision gick ut på att huset skulle upplevas som ett massivt stycke trä, en urholkad stubbe om man så vill, där träets värme lyser igenom på kvällen. Och Per tycker att han fått precis den kombination av brutalitet och mysighet som han eftersträvade:
– När jag har dimmat ner belysningen på kvällen känns hela huset som en stor näverlampa.