Klätterväxter är lösningen för den som vill dölja en ful förrådsvägg, göra rumsindelningar i trädgården eller låta uteplatsen och balkongen bli ett blommande rum.
Det som gör slinger- och klätterväxter så användbara är att de inte behöver någon stor yta för rötterna samtidigt som de snabbt breder ut sin grönska. De tar sig inte bara uppför husväggar, spaljéer och staket och runt trädstammar utan breder gärna ut sig på slänter och murar och fungerar som marktäckare.
Förmågan att klättra gör att man måste tänka på var växterna planteras. En del, som klematis, använder klängen för att hålla sig fast. Murgröna har små fäströtter som suger sig fast och ska därför inte ska sättas mot ytor man är rädd om. Där behövs stöd som håller avstånd till väggen. Pipranka och kaprifol snor sig runt sitt stöd. Bokharabinda som också kallas arkitektens tröst för sin förmåga att djungellikt breda ut sig har också talang för att till slut kväva ett träd som den växer i. Rosor har sina taggar att haka fast med, men behöver oftast bindas upp.
Många blommar rikligt, som blåregn, medan andra mest planteras för dess dekorativa bladverk, exempelvis vildvin. I trädgården satsar man vanligen på fleråriga växter och de kan också överleva på balkong. Men där kan det vara säkrare att satsa på ettåringar som luktärt, rosenböna eller slingerkrasse.
Bland de klassiska klättrarna är klematis, med nästan oändliga antal arter, ett säkert kort. De finns som små- och storblommiga, tidig- och senblommande. Klätterrosor kan göra den tristaste trädgårdsplats till en romantisk dröm. Och doften av kaprifol tycker många hör sommaren till.
Vad man väljer beror också på om platsen har sol eller skugga, i vilken växtzon man bor och vilken jord som finns i trädgården.
Att plantera något lågväxande vid marken som komplement till den höga växten fullbordar arrangemanget.