Antikexperten Peder Lamm kallar sig militant motståndare till vitt. Tvärtemot de flesta anser han att vitt inte alls är en neutral bas utan en oerhört stark färg.
– Vitt riskerar att helt ta över och dominera allt. Det går inte att hänga en 1800-talsmålning på en vit vägg. Den syns inte.
I hans eget vardagsrum dominerar det mörka. Mörkt bruna möbler mot bruna väggar, med accenter i grönt. Men färgskalan till trots känns rummet varken dystert eller murrigt.
De djupt chokladbruna väggarna och mässingsblänket från de orientaliska rökborden skapar en varmt gyllene känsla som inbjuder till sköna hemmakvällar.
Av den brusande trafiken på gatan utanför hörs nästan ingenting. Och det känns alldeles självklart att krypa upp i den stora sammetsklädda soffan, dra upp benen under sig och luta sig tillbaka mot de vackert broderade sidenkuddarna, som Peder Lamm fyndat för en spottstyver i New Delhi i Indien.
– Det mesta här inne kommer från Kina och Indien, eller från Stockholms auktionsverk, påpekar Peder Lamm.
Både han och Charlotta är väldigt roade av att resa och mycket inredningsintresserade. Därför byter rummen ofta skepnad.
– Vi vill ha det lite ”hippie chic”. Vår stil ligger åt det franska ”bobo”-hållet, bourgeoise-bohème. Inte konventionellt men ändå elegant och trivsamt.
Det började med taklampan. En omfångsrik turkisk pjäs i patinerad mässing som ropades in på auktion i Frihamnen i Stockholm. Med den på plats var resten av inredningen given.
– Förr i tiden var det vanligt att man inredde ett orientaliskt rum i sitt hem. Någonstans att dra sig tillbaka efter middagen, röka, dricka te och käka praliner, förklarar Peder Lamm.
Med säker hand och känsla för det klassiska, och en lagom dos moderna accenter, har han och Charlotta skapat ett rum med flera funktioner. Vid den stora ”partnerdesken”, med skrivplats för två, arbetar Charlotta – som är designer – när resten av familjen sover.
I hörnet intill står en gigantisk burmesisk klosterstol, där Peder själv eller något av barnen gärna kliver upp med en god bok eller dagens läxa. Den nära fyra meter långa kinesiska byrån längs ena långväggen rymmer Charlottas varulager. Och i soffan – specialtillverkad enligt modell dagbädd i de forna kinesiska opiumhålorna – får lätt hela familjen plats.
– Det här skulle också vara ett tv-rum, men tv:n brakade i golvet när jag skulle hänga upp den. Jag är så värdelös på sådant och väggarna i detta 1800-talshus är fulla av skrot som inget fäster i, säger Peder Lamm.
Även om varje detalj i rummet är noga utvald och har en egen historia, finns det egentligen ingenting som Peder Lamm inte skulle kunna avstå ifrån. Möjligen det venetianska broderiet från sent 1600-tal, som sitter uppspänt längs ena väggen.
– Det har jag ärvt av min farfars far, som köpte det på auktion i slutet av 1800-talet.
Att handla på auktion är förstås en självklarhet för Peder Lamm. Men inte dyrbara finantikviteter. Det mesta i hans hem är fyndat på loppis och marknader. Ett bord får gärna vara lite låghalt eller repigt och det gör ingenting om mattan är sliten ända in på varpen.
– CHC kallas det i vår bransch, country house condition, något som kommer från en skräpig gammal herrgård.
Om han tvingas välja några epoker ur stilhistorien blir svaren 1600-talets barock och empiren från 1800-talet.
– Här i Sverige ligger 1700-talet och det gustavianska oss väldigt nära.
Men ju mer man lär sig, desto mer konventionella känns de gustavianska dragen och allt fler börjar snegla mot rokokon, enligt Peder Lamm.
– När man blivit ytterligare lite mer pervers blir man mer och mer intresserad av barocken eller empiren. Barocken är så rejäl. Inte koketterande utan mera krigisk, som empiren, om än ett annat formspråk.
Förr eller senare hamnar dock många som håller på med konst och kulturhistoria i orienten.
– I jämförelse med dem är vi relativa nybörjare. Det är ju bara 1000 år sedan vi delade rum med grisarna.