michael hemberg: Hur man kan jämföra Palme med Kennedy är för mig obegripligt. Kennedy hyllade ekonomisk och politisk frihet, Palme hyllade ekonomisk och politisk diktatur. Palme övertog ett av världens framgångsrikaste länder och lämnade ett land i brant nergång. Man kan jämföra honom med Karl XII som övertog en stormakt och lämnade ett vrak efter sig. De är de två politiker som gjort Sverige mest skada!
Henrik Berggren: Jag håller inte med. Men att reda ut varför här skulle ta för lång tid, jag kan bara hänvisa till min bok.
Hasse: Tillförde Olof Palme landet Sverige något som har blivit bestående?
Henrik Berggren: Varje framgångsrik politiker måset använda sig av de krafter som rör sig i tiden. I Palmes fall handlade om att han gick lite längre än vad Sverige skulle ha gjort annars när det gäller jämlikhet, jämställdhet och internationel solidaritet. Jag tycker det finns bestående effekter av detta. Även om inkomstklyftorna har ökat har de inte gjort det lika mycket i Sverige som i till exempel USA och Storbritannien (Palme skulle förstås vara djupt bekymrad över utvecklingen). När det gäller jämställdheten består i högsta grad hans verk (han var förstås inte ensam). När det gäller utrikespolitiken har Sveriges roll i världen förändrats, men det hade varit oerhört intressant att höra Palme om Afghanistan och Irak.
Margaretha Jägerstad: Tack också för boken om Är svenskarna människor. Den gav också perspektiv och förståelse av den tid vi lever i och vilka vi är. Margaretha Jägerstad, Uppsala
Henrik Berggren: Tack själv, kul att du tog upp den boken.
Margaretha Jägerstad: Din bok om Palme var en rik läsupplevelse inte bara om fenoment Palme utan om den tid som vi 40-talister formades och var som mest aktiva. Jag läste någon månad senare Kennedys självbiografi och slogs också av likheterna mellan Palme och bröderna Kennedy, samma tid och liknande bakgrund.Margaretha Jägerstad
Henrik Berggren: Tack, kul! Jag jämför kanske mest med Robert Kennedy, inte så att de var helt politiskt lika, det är ju en bit mellan svensk socialdemokrati och amerikanska demokrater, men jag tycker det finns stora likheter i temperament, inställning och politisk utstrålning.
Dan: Hej Vad anser du om Palmes ekonomiska politik? Under 70- och 80-talet rasade Sverige kraftigt i BNP-statistiken.
Henrik Berggren: Sjuttiotalets strukturkris påverkade ekonomin i många länder, på sextiotalet skedde fortfarande åttio procent av all industriproduktion i västvärlden, detta har förändrats starkt av globaliseringen. I början av 80-talet, när de kom tillbaka till makten, genomförde socialdemokraterna en krispolitik, som då såg ganska framgångsrik ut. Palme stödde i hög grad sin finansminister Kjell-Olof Feldt, vilket jag ser som ett tecken på att han tog d eekonomiska problemen på allvar. Sen har ju det alltid funnits olyckskorpar som har hävdat att den svenska välfärdsstaten ska kollapsa under sitt eget tryck, men den har ju levt vidare, om än förändrad under de sensate 1io-femton åren.
Ewa Swensson: Tack för din fantastiska bok om Olof Palme och hans samtid!
Henrik Berggren: Tack själv!
Mikael: Hej Henrik, vet du varför Olof Palme var så kritisk mot USA?
Henrik Berggren: Han vär på goda grunder väldigt kritisk mot Vietnamkriget och andra aspekter av USA:s utrikspolitik, men han hade också en stor kärlek till USA, där han studerat på college 1947-1948 och liftat runt. Han gillade optimismen, känslan av att allt var möjligt.
Patrik Strömdahl: Jag har vuxit upp med Palme som en allerstedes närvarande politisk profil. Detta hätska Palmehat som florerade under 70-80-talet (bla bedrev Högerns ungdomsförening Demokratisk Allians en ren Hatkampanj mot Palmes engagemang i Vietnamfrågan) men hatet och föraktet fanns öppet i mer etablerade politikerkretsar. Varför eskalerade detta till rena personangrepp som handlade både om utseende och osakliga beskrivningar av personen Palme?
Henrik Berggren: Stor fråga med flera svar. Det fanns ju en frustration inom delar av borgerligheten med det långa socialdemokratiska maktinnehavet och det missnöjet kom att riktas mot Palme, som också uppfattades som en "klassförrädare". Palme var ju en handlingskraftig resultatpolitiker och en del oroades av hans starka engagemang för jämlikhet och internationell solidaritet. Sen har vi ju från USA sett hur den typen av politiska hatkampanjer påverkar psykiskt oroliga människor. När man tittra på det i feterhan är det väldigt oroväckande vad i övrigt ganska förnuftiga människor kunde säga om Palme, särskilt det skvaller som florerade.
peter: Har inte det som hände Palme påverkat politikers civilkurage i största allmänhet? Det känns som om han hade ett väldigt starkt rättspatos i alla frågor både nationellt och internationellt och att han fick betala ett högt pris för detta.
Henrik Berggren: Jo, även om vi inte vet varför han mördades så fick han ju mycket kritik och hatfyllda angrep under sin livstid. Så visst bör vi inspireras av hans patos och civilkurage, men heller inte glömma att han var en ganska skicklig politiker som valde när han skulle sätta in stötarna. Vad är det heter i bibeln: man måste vara from som ett lamm och listig som en varg?
Fredrik Persson: Hur mycket, och på vilket sätt tror du Lisbet Palme påverkade Olofs politiska inriktning?
Henrik Berggren: PÅ många olika sätt. Hennes integritet, utbildning i psykologi och engagemang i familje- och jämställdhetsfrågor betydde mycket. Dels tror jag att hon var en rådgivare i många frågor och vägval, dels inspirerade hon honom när det gällde att ta in kvinnor i regeringen, stasta på barnomosrg, förädraförsäkring osv.
Lennart Borg: Jag tycker media täcker väldigt dåligt hur otroligt hatad Olof Palme var av en stor del av Svenska folket. Alla vi som inte var med i Vietnamprotesterna och med blint raseri hatade USA. Alla vi som tyckte att progarna var idioter. Alla vi som ville tjäna våra egna pengar och inte trodde på solidaritet.Alla vi som förstod att den politik som tangerande kommunism/envåldshärskar/sudodemokrati/ skulle leda exact dit det ledde.
Henrik Berggren: I min bok har jag försökt skildra svenska samhället brett och också ha med de borgerliga partiernas kritik av socialdemokratin och Palme. Men det fanns ett starkt stöd för Vietnam i Sverige och jämlikhetspolitiken.
David W.: Hej! Jag minns Olof Palme som extremt kontroversiell; bland mina grannar och klasskompisar visste man nästan direkt vilka som gillade och inte gillad honom, vilka som var sossar och vilka som inte var det. Gjorde Palme politiken mer dikotom eller polariserad?
Henrik Berggren:
I viss mån polariserade Palme politiken, han tog strid om värderingar och var tuff i debatter. Men man bör inte glömma att han också kunde vara en kompromisspolitiker som strävade efter förhandlingslösningar, det kan man tydligt se under jämviktsriksdagen 1973-1976 till exempel.
Nils: Det omtalade kanske irrationella hatet mot Palme. Var han alltför begåvad? Var hans borgerliga bakgrund en belastning? Nu saknar många Palme. Men varför var han hatad?
Henrik Berggren: Det är sammansatt. En del är väl irrationellt, en underström av aggression i ett konsensusinriktat samhälle som hittar sitt utlopp i hatet mot palme. Men det var förstås politiskt, han var ju inte bara en visionär som höll inspirerande tal, utan en tuff politiker som ville nå resultat. Det skrämde säkert en del på den borgerliga sidan som var frustrerade över socialdemokratins starka grepp om den politiska makten och fick en del mycket obehagliga uttryck.
Lotta: Palme var ju en av torskarna i bordellhistorien, han satte all sin trovärdighet och autoritet på spel när han drog igång hela dementiapparaten och lyckades. Det har ju sedan visat sig att Palme ljög hela Sverige rakt upp i ansiktet. Vad fick honom att agera på detta sätt iställlet för att erkänna och gå vidare?
Henrik Berggren:
Palme hade upplevt den så kallade rättsrötan på femtiotalet och hur rykten om homosexualitet drabbade regeringen Erlander. Jag tror han framför allt ville skydda Lennart Geijer, som var en av de första ministrar han utsett. Han kände sig ansvarig som chef och betsämde sig antagligen för att det gällde att dementera kraftfullt för att få effekt. Det var inte snyggt, men det kanske ändå begripligt.
Sjuk 11 åring: Hittade man Palmes lik ?Och i såfal var ligger Palme begravd?
Henrik Berggren: Olof Palme är begravd på Adolf Fredriks kyrkogård i Stockholm.
Konspiratören: Hur ställer du dig till Hans Holmérs bok med titeln "Olof Palme Är Skjuten"?
Henrik Berggren: Har inte läst den.
AnnaReet Gillblad: Hej Henrik Jag är känd för att vara svårflörtad men med din Palmebiografi har du hänfört mig! Vilken research och vad snyggt du bygger fram det där svaret på frågan -Vad formar en politiker, en människa? Jag njuter av att få ta del av din neutrala historiebeskrivning befriad från annars så vanliga partipolitiska plattityder. Jag läser den högt för min parkinsonsjuka pappa PerOlof. Det ger oss ett uthärdligt rum att vara i. Tack!
Henrik Berggren: Tack!
Hasse: Varför tror du Olof Palme försvarade sina odugliga ministrar när de ideligen gjorde bort sig ? Jag tänker då på Lennart Geijer och Lennart Bodström i första hand.
Henrik Berggren: Han hade en stark känsla av ansvar för sina medarbetare.
Karl Sjöholm: I tio års tid bederv författarna Sjöwall-Wahlöö en hatkampagn mor Palme som slutade med att han mördades! Hur kunde dessa "terrorister" komma så lindigt undan såväl i historien som i din bok?
Henrik Berggren: Jag hade med Sjöwall Wahlöö i manuset men tog bort det. Boken blev tjock nog ändå.
lavi53: hur tror du Palme hade hanterat EU-frågan för eller emot?
Henrik Berggren: I början av sjuttiotalet var Palme mer positiv till förhandlingar med EG än andra ledande minsitrar i regeringen. Sannolikt ville han åtminstone föra förhandlingarna längre än vad de gjordes då.Han poängterade också att Europa var viktigt, det handlade inte baraom tredje världen. I det perspektivet kan jag tänka mig - men det är förstås en spekulation - att Ingvar Carlsson agerade ganska mycket i Palmes anda när vi gick med i EU.
Märkligt: När jag var utomlands läste jag i utländsk media om artikeln i tyska Focus om att någon i Jugoslaviska underrättelsetjänsten mördade Palme. Är det inte märkligt att dessa uppgifter knappt fick något utrymme alls i svensk media/DN?
Henrik Berggren: Jag såg också det, men jag har inte hunnit läsa artikeln tyvärr, så det är svårt för mig att bedöma.
Lotta: Har du läst Göran Greiders bok om Palme? Han lär tycka att ditt fokus på en historisk person (i detta fall Palme) är ett borgerligt sätt att se på historien. Vad tycker du om det?
Henrik Berggren: Jag har inte hunnit läsa Görans bok, så det är lite svårt att svara på. Om han menar att jag främst har varit intresserad av den historiska personen Palme och inte velat använda denne för att delta i den pågående politiska debatten har han väl rätt antar jag, även om jag inte skulle kalla det "borgerligt" utan en ganska normalt sätt att skriva historia. Men jag har ju en förhoppning om att människor ska använda min bok för att reflektera över Olof Palme och dagens situation. Själv har jag påverkats av att skriva boken och fått en stark påminnels eom vikten av jämlikhet och internationell solidaritet.
Ingvar Andersson: Med facit i hand så är jag innerligt glad att Palmes "visioner" aldrig blev verklighet och jag har mycket svårt att förstå någon romantik utan snarare en rejäl baksmälla av vad han faktiskt försökte skapa.Med tanke på vilka vänner han valde så undrar jag om han inte egentligen tyckte att demokratin var ett hinder.Palme var ju för total statlig makt med medborgare med förmåner men utan egen makt..
Henrik Berggren:
Jag vet inte riktigt vilka "vänner" du syftar på. jag antar till exempel Castro. Men det är viktigt att minnas att Palme var en övertygad antikommunist, hans engagemang i tredje världen handlade i hög grad om hans i mina ögon riktiga kritik av kolonialism och imperialistisk stormaktspolitik. han syftade snarare till att försöka visa dessa lnder att det fanns andra vägar än kommunismen.
Pia: När amerikanernas omdöme om Bildt som en mellanstor hund med en stor hunds attityd blev offentligt, tror jag att de flesta svenskar höll med om detta. Som representant för ett litet land som Sverige bör man kanske ligga lite lågt. Palme låg definitivt inte lågt när det gällde utrikespolitiken, men såg man, i t.ex. USA, på honom på samma sätt som på Bildt? Om inte, beror det på individerna Bildt respektive Palme och deras position, eller på Sveriges förändrade ställning i världen? Mvh, Pia
Henrik Berggren: Både och tror jag. Villkoren för utrikespolitiken har förändrats och Olof Palme utnyttjade sin tids situation. Men han gjorde det maximalt och jag tror att han skulle ha spelat en annan roll än Bildt i dag.
Palme och Libyen: Palmes positiva inställning till Libyen måste lyftas fram i dessa dagar. Gör gärna det!
Henrik Berggren: Jag vet tyvärr ingenting om Palme och Libyen måste jag erkänna, jag får passa på den här frågan.
Palme och Libyen: Palmes inställning till Libyen var mycket positiv när Libyen var hedersgäst hos SAP, SSU och LO ( http://korta.nu/palmelibyen ). Är inte detta graverande?
Henrik Berggren: Som sagt, jag vet inget om Palme och Libyen och får passa på den här frågan.
Karl Sjöholm: Tack för svar! Men vem mördade då Palme? Jag har alltid trott på Pettersson ända tills senaste tiden då Leif G W Persson i media övertygat mig om motsatsen.När jag några år senare såg fru Lisbeth med 'Säpovakter föll aldrig poletten helt ner, men är det så att mördaren går lös och att hon var hotat långt efteråt?
Henrik Berggren:
Jag har försökt hålla mig borta från mordfrågan, jag har försökt fokusera på livet. Därför är jag inte så insatt. Jag tycker fortfarande att Pettersson verkar vara den mest sannolika kandidaten, men vid tillfälle ska jag ta del av G W Perssons analys, den verkar ha gjort ett starkt intryck på många.
Edward: Hej! Anser Du att det idag finns någon svensk politiker, oaktat parti, som har de egenskaper som Palme hade? Finns det, enligt Dig, något utrymme för den typen av politiker i dagens svenska politiska klimat? Dagens politiker lämnar ju tyvärr mycket att önska...
Henrik Berggren: Nej, jag har svårt att se någon. Och jag tror att det hade varit svårare för palme att komma fram i dag. Visst var media på honom, men han hade också mycket stöd där. I dag är politikerna punkt markerade och måste vakta sina ord mycket noga, vilket leder till att vi fått en ganska sluten, teknokratisk politiker typ med Reinfeldt och Borg som främsta exemplet.
Ulf: Dagens politik framstår som mer pragmatisk (eller så är det bara så den förpackas/presenteras) än Palme-tidens mer visionära. Håller du med och i så fall var, tror du, ligger svårigheten att föra en mer visionär/progressiv politik idag?
Henrik Berggren: Jag håller med. En del av förklaringen är naturligtvis förändringar i de ekonomiska strukturerna, Palme verkade ju under en epok då en stor del av industriproduktionen fortfarande skeddde i västvärlden. Men jag tror ändå inte att detta är hela förklaringen, vad som krävs är både visioner men också mer handfast politk som visar hur man kan förverkliga något av dessa visioner, det som Palme kallade 'provisoriska utopier". Jag tror att Palme visar oss hur viktigt det är att både ha stora mål men också pragmatiska, realistiska vägar för att nå dessa mål. Det är inte mycket till svar, inser jag, när det gäller hur detta ska åstadkommas - men det är detta svåra arbete som måste göras.
erik: Tack för en välskriven bok, mycket bra sammanfattning om svensk politisk historia, det var många timmar glädje för mig. Fråga: Tror du inte att mordet på Palme dödade Modet hos politiker, individer för framtiden som ville förändra och pressa "kapitalet" mot en jämnare fördelning. De flesta stora visionärer som satt sina handlingar i verket har ju blivit mördade.
Henrik Berggren: Jag vet inte. Det är klart att mordet var demoraliserande, men problemet är nog ändå att vi inte är lika bra som OP på att kombinera visionerna med pragmatisk politik i dag. Han jobbade ganska hårt och skaffade sig mycket kunskap, det är viktigt att inte glömma det.
Peter: Hej, hur ställer du dig till ryktet att Palme var CIA agent i sin ungdom?
Henrik Berggren: Han var inte CIA-agent. Däremot arbetade han för en internationell studentorganisation som senare avslöjades som CIA-finansierad.
Andreas: I flera tal visar han på det vackra med att vara värdeladdad och ideologisk. Stämde hans retorik med hans praktik anser du? Finns det risk att Palme romantiseras nu i tider av kris för s? I dagens s hittar man snart endast Sommestad som gör tappra försök att driva värderingslinjen till skillnad från många av de andra nu nominerade kandidaterna till ordförandeposten, där det mest andas pragmatism.
Henrik Berggren: Rpmantisering är ett problem. Jag tycker man ska inspireras av Palmes tal, det är viktigt, men man ska också minnas att han var en gans tuff resultatpolitiker som både kund ekompromiss och driva konflikt.
Erik: För mig som är född 1987 är Palme på många sätt en mystisk person, främst tänker jag på hans skarpa retorik i utrikespolitiken när någon nämner hans namn. Jag gillar honom, men många tycker illa om honom. Jag tror få vet vad han egentligen uträttade och nu pratar jag om min generation. Tror du även i framtiden bilden kring Palme kommer vara delas som den var när han levde?
Henrik Berggren: Jo, bilden kommer nog att vara delad eftersom Palmes grundläggande värderingar - ett starkt jämlikhetspatos, internationell solidaritet och antikolonialism - är provocerande för stora grupper.
kalle: för mig var Palme den värsta tänkbara politikern för Sverige. I princip agerade han för att sänka Sveriges ekonmiska ställning från världsetta till där vi är idag. Utan att bry sig, hemskt att han blev mördad men oerskönt bra för Sverige att han försvann från dne politiska scenen.
Henrik Berggren: Har du kollat var vi är i dag? Just nu talar man om de nordiska länderna som oerhört framgångsrika. Jag tror inte bara det beror på de gångan fyra åren...
Gunnel Arbin: I Din bok som jag läst med stort intresse, skriver du att Claes Palme en gåång sagt att Olfo blev som förvandlad när han kom upp i en talarstol. Detta ladejag märke till när jag en gång som reporter bevakade ett av hans valmöte i Sollentuna hösten 1970. Han piskade då upp en stämning med sin lätt hesa röst som gjorde att jag faktiskt (alla jämförelser för övrigt uteslutna) kom att tänka på Hitler. Tycker Du att Palme var mer aggressiv inrikespolitiskt än i sinternationella framtoning?
Henrik Berggren: Nej, ett av Palmes mest kontroversiella tal genom tiderna jultalet1972 om bombningarna i Vitenam. Visst kunde han vara oerhört polemisk, men för det mesta handlade detta om situationer där han ansåg att det var nödvändigt med konfrontation. Han kund eockså förhandla och samarbeta när han ansåg att det behövdes. Men visst finns det situationer där han missbedömde, till exempel mot slutet av sitt liv i angreppen på Adelsohn och Bildt.
Karl Enström: Vad överraskade dig mest när du gick igenom all material till Palmebiografin?
Henrik Berggren: Svår fråga. Jag blev nog mest överaskad över hur betyudelsefull hans bakgrund och uppväxt var för att förstå honom. Nu var ju detta en arbetshypotes som jag hade, så det kan ju låta lite självuppfyllande. Men jag tyckte att jag hittade mycket som gör att man kan se honom som en sammanhållen, begriplig person i stället för den splittrade politiker som en del har lyft fram.
erik: I din bok, samt i den viktiga SVT producerade dokument inifrån repotaget Novemberrevolutionen framkommer den stora sprickan mellan Palme och Feldt. Hur pass kraftig var denna spricka ? Kan man säga att sprickan represesenterade i sverige Öst mot Väst, socialism mot "fri handel" ? Hade OP kunnat fortsätta styra i ett sverige som Feldt och Dennis ekonomiskt släppte fram med avregleringarna ?
Henrik Berggren: Jag tror inte man ska överdiva den. Palme och Feldt jobbade oerhört nära och Palme gav starkt stöd till Feldt även om han blev förbannad när denne publicerade en debattbok utan att informerat sin chef. Genom sin politiska karriär hade Palme en sund respekt för vikten av en bra ekonomi och stödde sina finansministrar. Däremot var han, i alla fall enligt Feldt, inte riktigt med på de strukturförändringar som finansdepartementet ansåg nädvändiga i mitten på åttiotalet. Kanks ehandlade det ocskå om att han var sliten,även om han inte var fullt så utbränd som det har hävdats.
Sofie: Hur tror du Palmes retorik skulle vara kring de försök till revolutioner i mellanöstern vid ser idag?
Henrik Berggren: Jag drar mig lite till att bli taleman för en hypotetisk Palme som skulle ha lvet i dag. Men okej, jag tror att han skulle ha varit betydligt tydligare än Bildt och den nuvarand ergereingen.
Sofie: Thorbjörn Fälldin sa inför förra årets valrörelse att debatterna var bättre och intressantare på han och Palmes tid. Håller du med honom?
Henrik Berggren: Jag vet inte, var tid har sina frågor. Visst var Palme mer spännande än de flesta svenska politiker, men det var också ett oändligt harvande med kärnkraften på sjuttiotalet.
moderator: Nu stänger chatten. Tack för alla frågor och tack till Henrik som svarade!
Rentvatten: Sossarna har ju gått till höger i många år. Skulle det här ha accepterats av Palme
Henrik Berggren: Om Palme hade levt och varit aktiv som politiker hade han varit tvungen att förhålla sig till en rad förändade förutsättningar från 60- och 70-talet som skett, men det vore spännande att se om han kommit upp med andra lösningar än dem som Göran persson leverade.
Smulan: Leif G W påstod i går i TV att det är en urbota svensk som mördat OP tillsammans med 2-3 andra. Hur ser Du på det ? Samt = Hur kunde mannen i Örebro tro att han köpte det riktiga mordvapnet efter så kort tid ?
Henrik Berggren: Har ingen aning, jag har skrivit om livet, inte mordet.
Karl Enström: Har ideologin inom politiken försvunnit efter Palme? Jag tycker man aldrig hör politiker idag talar om socialism och med generella frågor som Palme gjorde.
Henrik Berggren: Vi har ju sett en stark rörelse mot pragmatism och mittenpolitik, ingen tvekan om det. Men det fanns också tidigare, skillnaden var att Palme hade en förmåga att ladda vardagsfrågorna så att e stora frågorna blev synliga.
Erik: Vad tror du dagens soicaldemokratiska parti behöver för ny ledare. En ny Palme eller en ny Erlander? Och då menar jag att dessa skiljde sig i karaktärer.
Henrik Berggren: Jag tror faktiskt att det behövs en Palme snarare än en Erlander. Som Sven Aspling sa om Palme(ungefär): när Olof talade visste man varifrån man kom, var man var och var vi var på väg. Men hur denna goda cigarr ska uppbringas har jag ingen aning om.
Christina Jäderlund: Jag tycker att både Carlsson, Persson och Sahlin visat ett mycket stort engagemang för jämnställdhet, jämnlikhet och solidaritet mot utsatthet. Jag tror i alla fall inte att dom borgerliga partierna hade ett så stort hat mot Palme. Det här var nog något annat tror jag. GW Persson säger att man ska titta på dom som känner en väl och oftast är i kretsen runt om. I alla fall så dom flesta mord som begås enligt honom så är det någon som känner en väl. Vänligen igen !
Henrik Berggren: Som sagt, jag har inte ägnat mig åt mordet.