Tretton professorer och tre docenter (DN.se/debatt 29/4) menar att vi undvikit att ta upp för oss obekväma resultat i Cochranestudien och pekar bland annat på att dödligheten efter behandling med statiner minskade med 17 procent och infarktfrekvensen med 30 procent.
Dessa siffror avser de relativa förändringarna i dödlighet respektive hjärtinfarkter. Man får naturligtvis ha ett visst överseende med att många individer – i detta fallet 16 – inte ser eller förstår skillnaden mellan absoluta och relativa tal
Siffrorna, 17 och 30 procent, låter onekligen imponerande, men tittar man i tabellerna får man en mer realistisk uppfattning om den påstådda vinsten.
Dödligheten bland de statinbehandlade var nämligen 2,57 procent och bland de obehandlade 3,06 procent, alltså en absolut skillnad på 0,49 procent. Hur kommer man då fram till siffran 17 procent?
Jo, absoluta skillnaden av 0,49 procent är lika med 17 procent av 3,06, det vill säga den relativa skillnaden. (I själva verket blott 16 procent; någon har tydligen räknat fel).
Antalet dödliga och icke-dödliga fall av hjärtinfarkt bland de statinbehandlade var 4,72 procent och bland de obehandlade 6,55 procent, alltså en absolut skillnad på 1,83 procent. Men 1,83 procent utgör 30 procent av 6,55 (I själva verket blott 27,9 procent).
Vi skrev att statinbehandlingen endast hade en bagatellartad effekt med utgångspunkt från de absoluta, det vill säga de verkliga talen. Om professorerna menar att vi därmed har undvikit för oss obekväma resultat, hur skall vi då beskriva professorernas undvikande av det faktum att rapporteringen av biverkningar var bristfällig och att man hade inkluderat patienter med hjärtkärlsjukdom (”there was evidence of...failure to report adverse events and inclusion of people with cardiovascular disease”)?
Det är blott i experiment med hjärtsjuka patienter som man har lyckats att minska dödligheten, inte med friska personer. När man därför inkluderar hjärtpatienter riskerar man att få falskt positiva resultat.
Cochrane-gruppen varnar för okritisk användning av statiner med bland annat utgångspunkt från att flera av de publicerade studierna var bristfälliga, inte minst när det gäller redovisning av biverkningar.
Som vi ser det har gruppen influerats av den intensiva debatten om ”spökskrivna”och ”spökstyrda” läkemedelsstudier, som kännetecknas av att förstärka eventuella positiva effekter och undertrycka eller utelämna besvärande biverkningar. I USA ligger ”spökdebatten” bakom den nya lagen ”physician payment sunshine act”, som innebär att läkemedelsföretagen årligen måste redovisa alla ekonomiska utbetalningar till läkare och institutioner.
Att biverkningsrapporteringen i många studier är ofullständig framgår med all tydlighet av en rapport av professor Julia Hippisley-Cox och statistikern Carol Coupland vid universitetet i Nottingham. De har registrerat ett stort antal sjukdomar hos mer än två miljoner patienter som behandlats hos de praktiserande läkarna i England och Wales. Tvåhundratjugofem tusen av dessa fick ordinerat kolesterolsänkande medicin under de sex åren som studien pågick; ingen av dem hade tidigare haft en hjärtsjukdom. Det resulterade i lite färre hjärtinfarkter; i gengäld fick nästan dubbelt så många allvarliga leverskador, muskelproblem, grå starr eller akut njursvikt.
Men även i denna studie måste antalet biverkningar ha underskattats. Muskelproblem registrerades nämligen endast om blodets halt av kreatinkinas - den substans som avspeglar graden av muskelskada - var minst fyra gånger högre än normalt. Forskare som har studerat muskelvävnaden från statinpatienter med mikroskop har emellertid upptäckt att muskelcellerna skadas långt innan patienterna får besvär, och att kreatinkinasen är normal hos de flesta som får svaga eller ömma muskler av statinbehandlingen.
Det är med all säkerhet även fler som fått leverskador därför att dessa registrerades endast om blodets halt av ALAT (alaninaminotransferas) – den substans som avspeglar graden av leverskada – var tre gånger högre än normalt.
Det har nu gått ett år sedan Hippisley-Cox och Coupland publicerade sina skrämmande resultat, men ingenting har hänt. Både i Sverige och i utlandet ordineras det fortfarande statinbehandling till friska människor i rask takt.
Vi är bekymrade därför att de som borde sett till att statinbehandling av friska människor upphör omedelbart inte förstår allvaret i dessa två engelska rapporter eller i många andra seriösa internationella rapporter som kommit fram under senare år.
Uffe Ravnskov
med dr, docent, oberoende forskare, Lund
Karl E Arfors
professor, tidigare explorativ forskningschef Pharmacia AB
Christer Enkvist
f d landstingsöverläkare, tidigare medlem av SBU
Tore Scherstén
professor, tidigare huvudsekreterare i Statens medicinska forskningsråd
Ralf Sundberg
docent
Jørgen Vesti Nielsen
överläkare