Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”90-kontot ingen garanti för att hjälpen faktiskt når fram”

Låga kostnader för en välgörenhetsorganisation säger mycket lite om hur de resterande pengarna faktiskt används, skriver debattörerna. 90-kontomärkningen är därför ett dåligt mått på hur till exempel Röda korset sköter sig.
Låga kostnader för en välgörenhetsorganisation säger mycket lite om hur de resterande pengarna faktiskt används, skriver debattörerna. 90-kontomärkningen är därför ett dåligt mått på hur till exempel Röda korset sköter sig. Foto: Magnus Hallgren

Nytt mått behövs. 90-kontomärkningen fokuserar bara på kostnader hos insamlingsorganisationer och inte på kvaliteten i arbetet. Dessutom går delar av ”hjälpsumman” till sådant som resor, lokaler och löner. Det är hög tid att utveckla ett nytt mått, som ­säger något om nyttan och värdet av arbetet, skriver Gerda Larsson, Charity Rating.

Julen är den tid på året, förutom vid katastrofer, då vi i Sverige ger mest pengar till välgörande ändamål. Under 2013 uppgick svenska hushålls bidrag till ideella organisationer med 90-konto till 5,8 miljarder kronor. Den vanligaste frågan givare ställer till ideella organisationer är om gåvan ”når fram”. Svensk Insamlingskontrolls 90-konto anses av de flesta intyga detta. Problemet är att 90-kontomärkningen, som funnits sedan 1943, faktiskt inte intygar det.

Tanken bakom 90-kontots regler, med fokus på att minst 75 procent av intäkterna går till ändamålet, är att säkerställa att organisationer inte har ”oskäliga kostnader”. Ett ensidigt fokus på kostnader får tyvärr en helt annan effekt och uppmuntrar givare att bedöma ideella organisationer utifrån deras kostnader, snarare än resultaten av deras arbete och insatser.

Nyckeltal som administrations-, insamlings- och ändamålskostnader berättar väldigt lite om vad en ideell organisation uppnår med sitt arbete. Därmed måste de olika kostnaderna alltid jämföras med den nytta och det värde, den slutprodukt, som skapats. Värdet av ditt bidrag kan inte rättvist beskrivas genom att enbart titta på kostnadsfördelningen.

Ideella organisationers uppdrag är att med hjälp av sina givares donationer och engagemang arbeta för en positiv förändring. När du som givare donerar pengar till ideell verksamhet är det mottagarens skyldighet att förvalta ditt bidrag på bästa sätt. Genom att uppmana fler organisationer att tydligare lyfta fram den faktiska nyttan och värdet av sitt arbete är vi övertygade om att den ideella sektorn kan göra mer och att det blir lättare för givaren att göra välinformerade och välgrundade val.

90–kontos nyckeltal har lett till en utbredd missuppfattning bland givare att ”ändamålskostnader” motsvarar den summa pengar som kommer fram till målgruppen. Det omfattar mer än så. Ändamålskostnader rymmer alltifrån löner, lokalhyror, transporter och utbildning av personal – allt som kan räknas till det ändamålsenliga arbetet. Begreppen blir förvirrande och givare tenderar att tro att löner, lokaler och transporter inkluderas i det som slarvigt kallas administration.

Det finns därmed uppenbara incitament för organisationer med 90-konto att redovisa så höga ändamålskostnader som möjligt. Riktlinjerna ger stort utrymme för tolkning och ett stort ansvar vilar på att organisationens egen revisor tolkat dessa riktlinjer rätt. Samtidigt vet givare sällan vad som kan räknas in i ändamålskostnader och kan därför tro att låga administrations- och insamlingskostnader kan likställas med effektivitet. Det leder till att organisationer, med revisorers vetskap, önskar redovisa så mycket kostnader som möjligt som ändamålskostnader.

Självklart säger vi inte att alla kostnader är irrelevanta. Att fokusera på vilken etikett ideella organisationer ger sina utgifter kan dock vara direkt hämmande för många organisationers utveckling. Rådande fokus på ändamålskostnader kan göra det svårt att investera i ideella organisationers framtid och hämmar deras tillväxtmöjligheter. Inom andra sektorer finns en förståelse för att investera långsiktigt – mot ett tydligt mål. Detta perspektiv saknas i mångt och mycket inom den ideella sektorn. Det beror inte på att organisationer inte söker utveckling, det beror på att det påverkar nyckeltalen negativt.

Att under ett eller flera år medvetet sänka ändamålsandelen för att på sikt genomföra ett större projekt eller arbeta med organisationsutveckling är svårt att motivera för givare som tittar på procentsatser och nyckeltal. Inte heller kan en organisation anställa fler duktiga insamlare med ambitionen att höja sina intäkter för att i framtiden kunna göra mycket mer. Med nuvarande regelverk för 90-konto uppmuntras inte organisationer att investera i sin egen utveckling om en större del av intäkterna varje år måste redovisas som ändamålskostnader. I förlängningen kan hela den ideella sektorn hämmas om den inte får rätt möjligheter att effektivisera, utvecklas eller växa.

Vi tror att den ideella sektorn tillsammans med Svensk Insamlingskontroll kan vidareutveckla det regelverk som finns i dag. Vi anser också att utvecklingen bör gå mot att mäta nyttan och värdet av organisationers arbete snarare än deras kostnader. Genom att organisationer erbjuder öppenhet och transparens i sitt arbete kan den enskilde givaren själv avgöra vilka kostnader hen anser vara relevanta och skäliga.

Givare vill veta att deras bidrag gör skillnad och det kräver att ideella organisationer rapporterar nyttan och värdet av sitt arbete – inte bara sina kostnader. Därför behöver nuvarande märkning kompletteras för att fungera som ett relevant beslutsunderlag för givare. Hur pengarna har använts och vilka resultat som uppnåddes bör vara självklara frågor att komplettera det ekonomiska bokslutet med. Om en ideell organisation inte kan besvara dessa frågor bör de inte heller erhålla en kvalitetsmärkning som enligt egen utsago finns för att ”givaren ska kunna känna sig trygg”.

Vi uppmanar Svensk Insamlingskontroll och dess ordförande Nils Dexe att ta nya grepp för att utveckla regelverket för 90-konto. Med nuvarande regler för 90-konto hämmas organisationers utveckling och givare får inte hela bilden av ideella organisationers arbete. Vi uppmanar även de ideella organisationerna att själva förbättra öppenheten i sitt arbete så att givare enklare kan se det skapade värdet av sina gåvor. Sist men inte minst uppmanar vi alla som tänkt ge bort något i jul att fokusera på det viktiga, nyttan och värdet av en organisations arbete. Inte den ideella organisationens kostnader. Då kan vi få en positiv förändring som förgyller många jular framöver.

Vad är ett 90-konto?

• Svensk Insamlingskontroll, som utfärdar 90-konton, är en ideell förening med Svensk Näringsliv, Saco, TCO och LO som huvudmän.

• En insamlingsorganisation, som bedriver offentlig insamling i humanitärt, välgörande, kulturellt eller annat allmännyttigt ändamål, kan beviljas 90-konto.

• För samtliga 90-kontoinnehavare gäller – om det inte föreligger synnerliga skäl – att minst 75 % av de totala intäkterna ska gå till ändamålet. Om 90-kontoinnehavarens insamlings- och administrationskostnader överskridit 25 % av de totala intäkterna tre år i följd ska 90-kontot återkallas, om det inte föreligger synnerliga skäl.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.