Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”A-kassan är nu på samma nivå som försörjningsstödet”

Ohållbart. 2014 är året då a-kassan, som varit fryst i tolv år, blivit lika låg som försörjningsstödet. Välfärden är för svag när människor inte längre klarar sig på de ”inkomstbaserade” försäkringssystemen. Ett rimligt heltäckande system skulle underlätta för arbetslösa att få jobb, skriver Heike Erkers och Ursula Berge, SSR.

Man får stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt. Sist och slutligen finns det ju andra trygghetssystem som fångar upp människor.” Så uttryckte sig statsminister Fredrik Reinfeldt 2011 med anledning av att allt färre var med i a-kassan.Det var inte bara en beskrivning av verkligheten utan också en tydlig politisk viljeinriktning.

I dag kan Akademikerförbundet SSR visa siffror på att det har blivit precis som statsministern beskrev. I dag ser vi hur allt färre har a-kassa över huvud taget och allt färre får ut en ersättning som kan kallas inkomstbaserad. Det senare blir allt tydligare även för sjukförsäkringen. Men mest anmärkningsvärt av allt är att a-kassan nu i år har blivit lägre än försörjningsstöd och ligger långt ifrån den omställningsförsäkring som den var tänkt som.

En ensamstående som blir arbetslös kan i dag få maximalt 10.472 kronor netto i månaden i a-kassa om skatten är 30 procent. Det beror på att dagersättningen i a-kassan är fryst sedan tolv år tillbaka till max 680 kronor. Vad som då händer är att a-kassan halkar efter reallöneutvecklingen, och över tid blir det rätt dramatiska skillnader.

Bara under de här tolv åren har a-kassan urholkats med runt 2 300 kronor i månaden i dagens penningvärde. Så mycket högre borde a-kassan alltså vara i dag om den hade hängt med reallöneutvecklingen för arbetare. Men så är det inte.

Som sista skyddsnät i samhället finns försörjningsstöd – det som före 1998 kallades socialbidrag. Det finns för att alla i Sverige ska ha en ”skälig levnadsnivå”. Det handlar bara om att man ska klara sig. Men eftersom priserna ökar varje år gör även försörjningsstödet det eftersom det är faktiska kostnader som ska betalas.

Försörjningsstödet baseras på riksnormen som för en ensamstående är 3880 kronor i månaden. Men utöver det får man tillägg för hyra och övriga nödvändiga kostnader som el och hemförsäkring. Man får bara tillägg för faktiska kostnader och ingenting ersätts utöver det nödvändiga. Då får en ensamstående i Stockholm 10.805 kronor i månaden efter skatt. Är personen dessutom sjuk och behöver ersättning för högkostnadsskyddet för sjukvård och läkemedel blir det 11.055 kronor i månaden netto. Och då har vi räknat på en genomsnittlig boendekostnad, inte högsta godtagbara kostnad. Räknar man i stället på en barnfamilj med barn som är 3 och 15 år skulle den föräldern få 11.742 kronor i månaden. Visserligen finns det typfamiljer på mindre orter och med mindre omkostnader som fortfarande får ett nettobelopp som ligger under a-kassans 10.472 kronor, men vad vi nu ser är att kurvorna tydligt korsar varandra för allt fler. Och då handlar det inte om att försörjningsstödet är för högt, utan att a-kassan nu är ohållbart låg. Vad vi ser är att en inkomstbaserad försäkring – a-kassan – nu är lägre än det behovsprövade stöd – försörjningsstöd – som är tänkt att vara en tillfällig hjälp och det sista skyddsnätet efter alla andra trygghetssystem.

Till det kommer att allt färre får a-kassa. Av de arbetslösa i dag är det bara fyra av tio som över huvud taget har a-kassa, och om de har det är det alltså på en nivå som allt oftare är lägre än skälig levnadsnivå.

Det vi också vet är att nästan varannan som har försörjningsstöd, 115.000 personer, har det av det enda skälet att de är arbetslösa. När vi studerar Socialstyrelsens statistik över orsaker till försörjningsstöd blir det tydligt att bara en av sju i Sverige i dag har försörjningsstöd av de skäl som lagen syftade på – att vara tillfälligt och det sista skyddsnätet. Dessutom ser vi att personer behöver försörjningsstöd under allt längre tid – en tid som har ökat med mer än 50 procent sedan 1990. Det gäller även för kostnaden, som ökat i fasta priser under samma tid med nästan 50 procent.

• Vi har en för svag välfärd när människor inte längre klarar sig på de ”inkomstbaserade” försäkringssystemen – a-kassa och sjukförsäkring.

• Vi har en för trög välfärd när människors enda anledning till att ha försörjningsstöd är att de väntar på a-kassa, sjukförsäkring eller kanske föräldrapenning.

• Vi har en utstötande välfärd, långt från den generella, när människor som är sjuka med läkarintyg inte får sjukpenning eller när arbetslösa inte får a-kassa.

Till det kommer helt anmärkningsvärda orsaker till att personer har försörjningsstöd, som att de jobbar heltid men inte klarar sig på sin lön, väntar på en lön de i normalfallet klarar sig på eller väntar på barnomsorgsplats. Så tunn kan det inte vara meningen att välfärden ska vara. Men så tunn har den blivit.

För dem som kommer till socialkontoret för att ansöka om försörjningsstöd framstår välfärden som ännu tunnare när de tydligt ser skillnaden på försäkringssystem som a-kassa och sjukförsäkring och försörjningsstöd. De förstnämnda baseras på dig som individ och vad du har tjänat i historien. Det sistnämnda baseras på ditt hushålls inkomst och din livssituation och ekonomi synas i detalj. Där förväntas du, precis som statsministern säger, leva på nära och kära i första hand som partners och föräldrar. I försörjningsstödet är det hushållets inkomst som spelar roll, inte bara din egen. Det är en väsentlig skillnad som ännu tydligare visar att försörjningsstödet inte är tänkt att vara en alternativ a-kassa eller sjukförsäkring, fastän det är precis det som alltmer blivit fallet.

I tidigare valrörelser har epitet som bidragsparti slagits i huvudet på politiska motståndare och alla partier säger sig stå för arbetslinjen. Vad svensk såväl som internationell forskning i dag visar är att rimligt heltäckande trygghetssystem och ersättningar, till exempel vid arbetslöshet, ökar sannolikheten för att få ett jobb i jämförelse med att inte ha a-kassa. Att rusta upp våra trygghetssystem i form av a-kassa och sjukförsäkring är att få människor närmare en egen försörjning i form av ett jobb.

Att som nu trycka människor ur försäkringsbaserade system ut i försörjningsstöd är en bidragslinje som alla partier i regeringsställning sedan 2002 måste ta ansvar för och förklara i denna valrörelse. De måste också förklara vilken väg de i stället vill att Välfärds-Sverige ska gå. Dagens bidragslinje eller en försäkringslinje som leder åter till arbetslinjen?