Jag vill se ett Sverige där individer på lika villkor får möjlighet till utbildning, arbete, företagande och att växa. Bakgrunden ska inte hindra dig att bli den du vill vara. I ett sådant samhälle är varje individ, hans/hennes ansvarstagande och drivkrafter en resurs. Självklart ska det finnas en tydlig lagstiftning där den som överträder andra människors frihetsutrymme döms och straffas. Men den särlagstiftning, kollektivisering och stigmatiseringspolitik som Åkesson anför på DN Debatt 25/1 är inte verksam i ett Sverige med fria individer. I ett Sverige där alla får växa har vi inte råd att ställa grupper mot varandra.

Åkesson föreslår konkret att regeringen speciellt ska skärpa lagen mot islamistisk terror och lägga pengar på en undersökning av utbredningen av islamistiska attityder i det svenska samhället. Han vill se en nationell handlingsplan mot islamistisk terror och nämner en granskning av muslimska företrädare.

Jag hävdar att samhället måste bekämpa all form av extremism och terrorism som inskränker människors frihet. Den första december 2010 fick vi en ny lag mot terrorism. Den som offentligt uppmanar till terrorbrott ska straffas. Dessutom är det straffbart att rekrytera till eller utbilda i terrorism.

Givetvis måste terrorbekämpningen skötas av polis och rättsväsende. Men Säpo-rapporterna visar att radikaliseringen uppstår i socialiseringen i extremgrupperna, vilket är ett argument för att ett positivt socialt samspel kan vara förebyggande och att skolan och vårt skyddsnät måste se varje individ, samt att vi måste utveckla metoder för att förebygga rekrytering.

Riskerna med att särlagstifta kring islamistisk terrorism enligt Åkessons förslag är flera: Definitionen av islamism är inte tydlig och klar. Nya typer av terrorism kanske framträder, vilka inte omfattas av terrorlagstiftningen. Det är dessutom ett utpekande som riskerar att gruppen muslimer – oavsett om de betraktar sig som islamister eller inte – svetsar sig samman och håller sig för sig själva i stället för att bidra till samhället i övrigt. Det skedde bland annat i Frankrike efter burkadebatten. Åkessons retorik riskerar att öka problemet till att omfatta fler än de 200 extremister som Säpo beräknat finns i Sverige i dag.

Åkessons verklighetsbild tycks skilja sig avsevärt från min. Jag ser att mångfalden på arbetsplatser berikar. Jag ser att äldre blir rädda av Åkessons retorik. Jag ser kärlek spira mellan personer med olika modersmål och religioner. Jag ser att elever med olika bakgrund och modersmål kämpar för sina drömmar, men att den socioekonomiska bakgrunden tyvärr sätter käppar i hjulen. Jag vet att strukturer där det finns höga förväntningar, som bejakar mångfald och människors erfarenheter, lyckas bättre.

Åkesson och hans parti har ett ansvar för den uppskruvade debatten och förstorar ett problem. All typ av särlagstiftning ställer grupper mot varandra. Självklart ska religionen vara en frivillig aktivitet som står var och en fritt att utöva - i det civila – i den utsträckning han/hon vill utan att andras friheter inskränks.

Att dessutom ställa anhöriga som ansvariga för brott som närstående begått är en annan form av kollektivism, vilken jag inte ställer upp på. Det är lika fånigt som att drottning Silvia skulle stå till svars för sin fars förflutna.

I ett samhälle där vi vill kunna ta hand om en åldrande befolkning och ge alla elever lika möjligheter att nå målen måste vi sluta ställa grupper mot varandra och i stället vara innovativa, lösningsfokuserade och se mångfalden som en språngbräda för tillväxt.

Helen Törnqvist
vice ordförande, Centerpartiet i Stockholms stad