I slutet av april presenterade staten ett delbetänkande av pensionsåldersutredningen. Det var dyster läsning. Rapporten säger att mer än hälften av arbetsgivarna anser att personer över 60 år inte bör stanna längre på arbetsmarknaden på grund av framtida arbetsbrist. En majoritet av arbetsgivarna anser att äldre lär sig långsammare än yngre och är mindre anpassningsbara, men det påståendet bestrids av en ny rapport från Arbetsmiljöverket.

De utredningar som nu föreligger bekräftar tendenser som vi själva såg när vi genomförde en undersökning i fjol. Flera rekryterare intygade att deras kunder (arbetsgivarna) uttryckligen anger önskvärd ålder på den talang de söker. För topptalanger, med chans att växa internt, går gränsen ibland så lågt som vid 35 års ålder.

I en ny bok från Trygghetsrådet under rubriken ”Du har fel ålder” som bygger på en undersökning med drygt 1 000 personer i åldrarna 18–65 år framkommer att hälften av alla tillfrågade anser att åldersfixeringen på arbetsmarknaden ökat de senaste fem åren samt att en av tre som söker jobb i dag upplever att deras ålder är ett problem.

Staten är väl medveten om problemet, men de åtgärder som kan vidtas från politiskt håll faller ganska platt till marken när åldersdiskriminering och attityden till äldre arbetskraft är så negativ som den är i Sverige. Inte ens lägre kostnader för pensionspremier och kompetensutveckling för äldre ökar arbetsgivarnas intresse att anställa personer som är 55 år och uppåt, enligt undersökningen. Det måste till en attitydförändring i svenskt näringsliv.

Många arbetsgivare – över 70 procent – säger i vår undersökning att konkurrensen om arbetskraften kommer att öka samtidigt som majoriteten av de deltagande företagen saknar en tydlig strategi för hur de ska bli mer attraktiva som arbetsgivare.

I en nyligen publicerad undersökning med 30 000 arbetsgivare i 28 länder placerar sig Sverige i botten när det gäller att attrahera och behålla äldre i arbete. Endast 8 procent av de svenska arbetsgivarna har en strategi för att behålla sina mest seniora medarbetare. Genomsnittssiffran för övriga länder är 20 procent.

Sveriges låga intresse att investera i äldre arbetskraft är oroande av flera skäl:

1. Sverige behöver fler förvärvsarbetande – inte fler pensionärer. Många företag och organisationer är tvungna att hantera mycket stora pensionsavgångar nu och under relativt lång tid framöver. Fyrtio- och femtiotalisterna är på väg att lämna arbetsmarknaden. Med dessa stora pensionsavgångar tappar arbetsgivarna mycket kompetens. Det kommer att råda brist på erfaren arbetskraft. Att inte utnyttja sin befintliga personals förmåga innebär därför stora kostnader. För företag där de äldre får gå anges ofta reduktion av personalen vara ett sätt att kapa kostnader trots att kostnaderna för omställningen av äldre medarbetare – till exempel förtida pension eller delpension – är höga och besparingarna tveksamma. Få företag har i dag tagit höjd för naturliga pensionsavgångar i sina omställningsprogram.

2. Svenskarna vill arbeta längre upp i åldrarna. Antalet förvärvsarbetande har sedan 2004 ökat med 80 procent. Enligt en färsk EU-rapport uppger 43 procent av svenskarna att de vill fortsätta arbeta efter 65 år, vilket kan jämföras med Europagenomsnittet på 33 procent.

Undersökningen visade att fyra av fem företag säger sig prioritera att investera i personal som stöder företagets kundfokus. Detta är ett steg i rätt riktning. Företag med anställda i övre medelåldern bör ha bättre förutsättningar att förstå och utveckla produkter och tjänster som matchar deras jämnårigas behov än yngre medarbetare med delvis andra preferenser.

Just medborgare över 60 år är den starkast växande konsumentgruppen. En undersökning från GFK visar till exempel att 55-plussarna står för 48 procent av dagligvaruhandelns försäljning – alltså halva kundunderlaget! Ändå hamnar denna målgrupp i skuggan av barn­familjerna och blir en kundgrupp vars intressen inte tillvaratas i lika hög utsträckning på arbetsmarknaden.

Så vad bör göras? Statliga, fiskala incitament med gynnsammare regler för äldre arbetskraft i form av till exempel skattelättnader av olika slag är en väg att gå. Dagens socialförsäkringssystem för människor med låg allmän pension eller garantipension gör att det inte lönar sig för dem att arbeta efter 65.

Den typen av regelsystem måste självklart ses över och ändras. Men än viktigare är genomgripande förändringar på arbetsgivarsidan. Det krävs ett kulturskifte i det svenska näringslivet! Till exempel bör arbetsgivare sätta sig in i de sjunkande sjukskrivningstalen för anställda över 60 för att inse att det finns många fördomar om äldre på arbetsmarknaden som inte stämmer. Framför allt bör företagen tänka igenom vilka som är deras kunder.

Vår uppmaning till arbetsgivarna blir därför: Glöm inte att ta vara på den kompetens ni har och kartlägg kompetensbehovet för att stötta ett helhjärtat kundfokus!

På det sättet säkras kompetensöverföringen och företag och organisationer kan nå alla sina kunder på kundernas egna villkor. Att en åldersdifferentierad personal dessutom ökar mångfalden och förbättrar arbetsklimatet är en bonus!

Anna Giertz Skablova och Yngve Ralph

HR-experter på PA Consulting Group