Höstens och vinterns rapporter om allvarliga brister inom äldreomsorgen skakar om och väcker med rätta allas vårt ursinne. Berättelser om personer med demens som inte får hjälp att sköta sin hygien, som låses in om nätterna eller tvingas gå upp klockan fem på morgonen är skakande att lyssna till. Trots att personalen gör insatser långt utöver vad som kan förväntas, har äldreomsorgen i såväl privat som kommunal regi dessvärre under många år haft brister. Brister som kan härledas till en ovärdig människosyn, bristande ledning och felaktiga ekonomiska prioriteringar.
Insatser i en behövande människas vardag måste alltid ske med otvetydig respekt för personens värdighet, vilja och behov. För den enskilde handlar det om vardagen. Att få ett boende man trivs med, få gå på toaletten när man vill och ha en chans att uppleva årstidernas skiftningar på annat sätt än via väderleksrapporten.
De företag som verkar ha lagt stor möda vid att skapa smarta affärsupplägg har den senaste tiden fått erfara att välfärd inte är vilken bransch som helst. När människor får intrycket att det är vinsten som är det viktiga eroderas den tillit som är nödvändig för att verksamheten över huvud taget ska kunna bedrivas.
I Sverige har vi en bred politisk samsyn om att vård och omsorg ska ges efter behov och finansieras gemensamt. Det finns en djupgående övertygelse att vi har rätt att förvänta oss skola, vård och omsorg på lika villkor. Detta baserat på den kristna etikens grundbult att man ska göra mot andra det man vill att de ska göra mot en själv.
Under lång tid var skola, vård och omsorg offentligt driven. Det ledde till en systemorientering och stelbenthet, med långa köer och en oförmåga att se enskilda människors behov. Sedan 90-talet har socialdemokratin varit med om att bryta upp detta monopol. Under senare tid har de tyvärr låtit som ett eko av 70-talet, där brukar- och patientperspektivet åter satts på undantag. Socialdemokratins oförmåga att lösa välfärdens framtidsutmaningar är slående.
Som kristdemokrat har jag drivit på för att offentligt finansierad välfärd ska få präglas av egenmakt, utveckling och mångfald. Vårdvalet är ett sådant exempel. Det har lett till fler än 230 nya vårdcentraler. Många av dem drivs som småföretag.
Medan många kommuner infört pengsystem för hemtjänst, har äldreboenden fortsatt att vara föremål för traditionella upphandlingar. Oftast tar då frågan om pris i stället för kvalitet överhanden. Men betalar man för en Skoda, kommer man inte att få en Mercedes. Reglerna för upphandling är från början konstruerade för att få lägsta möjliga kostnad för spik och papperskorgar. Det tänkandet fungerar inte när det gäller exempelvis vård i livets slutskede.
Välfärden måste utvecklas. Jag vill därför se sju steg i den riktningen.
1). Den kommunala uppföljningen måste skärpas. Det gäller både offentligt och privat driven verksamhet. Också den statliga kvalitetskontrollen måste skärpas. Vi kristdemokrater vill därför renodla tillsynen genom att inrätta en separat tillsynsmyndighet för vård och omsorg. En sådan måste självklart ha muskler att både bötfälla och stänga verksamheter som inte håller måttet, vare sig den är kommunal eller enskilt driven.
2). Kommunerna måste strama upp sin upphandlingskompetens. Som kristdemokrat ser jag helst att så många verksamheter som möjligt läggs i pengsystem, så att makten att välja utförare hamnar i medborgarens händer. Men oavsett om det gäller rena upphandlingar av befintlig verksamhet eller regelverk för dem som vill bli aktörer inom ett pengsystem måste kompetensen i kommunerna förbättras, bland annat med bättre statligt stöd. Upphandlingsunderlag och regelverk för pengsystem måste möjliggöra och inte hindra mångfald, småskalighet och uppfinningsrikedom inom välfärdssektorn. Kvalitet måste alltid stå i centrum.
3). Vi vill uppmuntra ideella och icke vinstdrivande aktörer. De som utifrån en tydlig värdegrund skapar mervärde för patienter och omsorgsbehövande. Några av de bästa verksamheter som finns inom äldreomsorg är idéburna. Ersta diakoni är ett sådant exempel. Vigs ängar i Ystad, som har kallats Sveriges bästa äldreboende, är ett annat. Det är dock sällan denna typ av aktörer som ger sig in i upphandlingar av äldreboenden. I stället är det några få stora koncerner som dominerar. 30 procent av friskoleeleverna finns i dag i skolor som drivs av civila samhället. Samtidigt minskar dessa aktörers andel. Också här går utvecklingen mot allt större koncerner. Vi får signaler om att det finns svårigheter för frivilligorganisationer att garantera den ekonomiska stabiliteten när de vill nyetablera verksamhet. Medan koncerner kan ta lån eller använda vinst till att expandera har organisationer svårt att skaffa sig samma ekonomiska kraft. Det är inte ovanligt att banker och finansieringsinstitut har svårt att förstå en verksamhet som inte har rent affärsmässiga upplägg. För att underlätta en expansion av värdebaserad välfärd föreslår jag inrättandet av en fond för att främja finansieringslösningar i non-profitverksamhet. Tanken är att organisationer och stiftelser ska kunna låna långsiktigt med goda villkor.
4). Som regeringsparti har Kristdemokraterna varit med om att ta viktiga steg för att stödja små företag i vårdsektorn. I sex län pågår en pilotsatsning med så kallade ”utvecklingscheckar”, ett stöd för affärsutveckling som företag med högst 50 anställda kan ansöka om. Denna satsning bör utvidgas och utvecklas. Checkarna bör framöver gälla i hela landet, och ha som tydligt syfte att också stödja aktörer som utvecklar verksamheter på ideell grund och utan vinstintresse som utgångspunkt.
5). Vi menar att det också behövs offentliga insatser för att helt enkelt öka förståelsen mellan finanssektorn och den ideella sektorn för att på detta sätt främja nya eller kompletterande finansieringslösningar för de många kreativa idéburna aktörer som finns runt om i landet. Till stor del handlar det om att sprida goda exempel på det nytänkande som växer fram i Sverige och andra europeiska länder.
6). Som kristdemokrater vill vi främja långsiktiga åtaganden och motarbeta kortfristig spekulation. Med en sådan syn välkomnas företag inom välfärdssektorn som går med vinst, och som investerar en del av vinsten för att skapa nya arbetstillfällen och effektiviseringar i ekonomin. Men vi kommer som regeringsparti att agera för att stoppa skatteupplägg där vinst flyttar till skatteparadis och urholkar förtroendet för vård och omsorg.
7). Som regeringsparti kommer vi att driva på för att meddelarskyddet ska gälla alla inom skattefinansierad välfärd.
Vård och omsorg är inte vilken verksamhet som helst. Den måste bedrivas med hög etik. Den måste också bedrivas så att människors rätt att själva påverka sin vardag säkras.
Lösningen på välfärdens utmaningar är inte monopol och ökad politisk styrning. Lösningen är att sätta personen i centrum och ge frihet inom tydliga ramar för alla de personer, företag och organisationer som vill vara med och bidra.
Göran Hägglund, partiledare för Kristdemokraterna