Det är med glädje vi läser att finansborgarrådet Sten Nordin och äldreborgarrådet Joakim Larsson vill att äldreomsorgens kvalitet ska granskas (DN Debatt 9/2).
I avvaktan på en eventuell oberoende statlig myndighet, anser de att Stockholms stad själva ska inrätta en granskningsfunktion. Ett bra initiativ, men självgranskning är inte tillräckligt. Förslaget behöver vidareutvecklas och vi menar att det bör mynna ut i en helt oberoende granskning.
Nordin och Larsson skriver i sin debattartikel att flera tjänster ska tillsättas inom staden för att säkra äldreomsorgen. Vi ser risker med en sådan konstruktion. Sverige är, som bekant, ett litet land, och när nu de ansvariga i Stockholm vill inrätta en granskning inom Stockholms stad tappar man något väldigt viktigt, nämligen just oberoendet. Med stor sannolikhet skulle granskarna befinna sig för nära dem som ska granskas, vilket hotar kvaliteten i granskningen.
Det finns en risk för att de ansvariga i Stockholm, efter den uppskruvade debatt som varit, haft väl bråttom. Med lite is i magen måste det gå att ta fram en modell där brister i vården kan upptäckas tidigt, samtidigt som oberoendet i granskningen säkras.
Vårt förslag är att utveckla en ”tredjepartsgranskning”, en kvalificerad uppföljning och utvärdering av den vård som kommuner beställer och den omsorg som genomförs.
Både offentliga och privata vårdgivare har förbundit sig att leverera viss service. Ofta är ambitionerna höga, både från ”beställare” och vårdgivare. Detta förutsätter en aktiv uppföljning från både beställare och vårdgivare, för att säkerställa att den utlovade servicen verkligen levereras.
I dag ser vi tyvärr att det finns delar som inte fungerar som det är tänkt. Det kan handla om brist på tid, resurser och kompetens. Det är därför vi vill förorda en fristående, granskande part, en kontroll som fokuserar på att ingångna avtal uppfylls vad gäller kvalitet.
Vi ser en likhet med kravet på att företagens räkenskaper ska granskas av oberoende revisorer. Revisorer har ett högt anseende i det svenska samhället och är vana vid att analysera komplicerad verksamhet och hitta eventuella brister.
Vi ser ett värde för både beställare och vårdgivare att utveckla en funktion för oberoende granskning av kvaliteten i vård och omsorg. För många av Sveriges 290 kommuner kan det vara svårt att bygga upp en egen kompetens för uppföljning, liksom det kan vara svårt för mindre vård- och omsorgsföretag. Motsvarigheten kan också gälla för landstingen och deras leverantörer.
Vi tror att Sveriges revisorer kan bidra i denna utveckling. Det finns i denna krets på flera håll stor erfarenhet, kunskap och förståelse för vård och omsorg som är avgörande för att kunna fungera som oberoende granskare. Den erfarenheten, tillsammans med sakkunskap och bred erfarenhet från äldreomsorgen, kan utgöra en god grund för att bygga en oberoende granskningsfunktion.
Vi vill även vidareutveckla förslaget från Nordin och Larsson när det gäller utförande och kompetens. De har stort fokus på medicinsk sakkunskap hos dem som ska granska äldreomsorgen, men granskning av kvalitet inom äldreomsorg bör blicka betydligt bredare, vilket betyder att det behövs fler kompetenser än de medicinska. I Sverige finns stor expertkompetens som också måste utnyttjas för att nå bra kvalitet inom äldreomsorgen.
Värdighetsutredningen (SOU 2008:51) betonade bland annat följande aspekter: bemötande, rätt till en privat sfär, självbestämmande, delaktighet, individanpassning, känsla av trygghet, samhörighet och gemenskap.
Det är stora frågor. För att dessa viktiga aspekter ska beaktas vid en granskning behövs betydligt fler yrkesgrupper.
Vårt svar är alltså: Granska mer – och mer oberoende. De äldre har inte tid att vänta på en ny statlig myndighet.
Roine Gillingsjö, partner och Health care leader, PwC
Thorbjörn Larsson, vd Vårdalstiftelsen