Äldreboendedelegationens betänkande "Bo bra hela livet" (SOU 2008:113) överlämnas i dag till regeringen. Det handlar om boendeformer för äldre. Det utgår från äldres självbestämmande och att äldre är olika och har olika behov.
De flesta äldre vill bo kvar i det egna hemmet. Benägenheten att flytta har under lång tid varit låg. Nu tycks den öka bland personer 55 år och däröver. Vart man flyttar beror dels på vad som finns att tillgå, dels på egna preferenser och ekonomiska förutsättningar. Man vill flytta till bostäder som inte bara erbjuder en god fysisk tillgänglighet, utan också möjligheter till samvaro, gemenskap och ömsesidigt stöd.
Behovet av bostäder anpassade till den åldrande människans behov kommer att bli mycket stort tid framöver. Från och med 2020 kommer andelen äldre i befolkningen att öka kraftigt, särskilt bland dem över 85 år. Redan i dag saknar många kommuner möjlighet att möta äldres efterfrågan på små och medelstora hyreslägenheter i det ordinära bostadsbeståndet. Vad är det då som behöver göras?
Även äldre med funktionshinder måste kunna bo kvar i sin bostad. Avsaknad av hiss kan öka belastningen på den kommunala vården och omsorgen genom att äldre som bor i fastigheter utan tillgång till hiss behöver hemtjänstinsatser i högre utsträckning än andra äldre. Uppskattningsvis saknas hiss i 50 000 trappuppgångar. Det behöver också installeras enklare saker som dörröppnare. Därför föreslås införandet av ett tillgänglighetsbidrag under åren 2010-2014 för installation av hissar med mera. För att bidrag ska kunna beviljas ska kommunen ha inventerat sitt bostadsbestånd från tillgänglighetssynpunkt.
Seniorbostäder är ett samlingsbegrepp för alla ordinära bostäder avsedda för personer över en viss ålder och där det finns möjligheter till gemensam social samvaro till exempel genom tillgång till en gemensamhetslokal. Intresset för seniorbostäder ökar stadigt. Mer än hälften ägs av kommunala allmännyttiga bostadsbolag, men det finns också seniorbostäder byggda av privata företag och kooperativa föreningar. Staten bör stödja initiativ till att seniorbostäder med olika upplåtelseformer skapas.
Boende i särskilt boende är i dag förbehållet personer som är mycket vård- och omsorgskrävande. Det finns äldre personer som i dag upplever att det är ett alltför stort glapp mellan boende i vanliga bostäder och det särskilda boendet. De känner att hemmets borg blivit till ett fängelse där tillvaron präglas av otrygghet, oro och ensamhet.
Det är för denna grupp delegationen föreslår att kommunerna inrättar trygghetsbostäder som upplåts med hyresrätt genom en förmedling eller liknande i kommunens regi. För att få tillgång till en trygghetsbostad ställer man sig i förmedlingens kö. Någon biståndsbedömning enligt socialtjänstlagens bestämmelser behövs inte utan det är den enskildes eget önskemål om trygghetsboende som ska vara avgörande för flytten. Kommunen kan ange vilka kriterier som ska gälla för att få ansöka om trygghetsbostad. Förturer kan tillämpas om kommunen anser det lämpligt. Hög ålder kan beaktas. De som bor i trygghetsbostäder ska ha tillgång till en gemensamhetslokal, trygghetslarm och personal med uppgift att initiera gemensamma aktiviteter. Det ska finnas möjlighet till gemensamma måltider. De lokala behoven och förutsättningarna kan dock påverka den närmare utformningen.
Det finns vissa erfarenheter som talar för att det kan vara fördelaktigt för kommunerna att bygga trygghetsbostäder och därigenom minska trycket på särskilt boende. Utvecklingen bör därför följas upp och utvärderas. Här bör ingå de effekter som trygghetsbostäder kan ha på behovet av särskilda boendeformer och äldres livskvalitet.
Delegationens majoritet föreslår att inrättandet av trygghetsbostäder ska vara ett frivilligt åtagande från kommunernas sida och att kommunerna genom en särskild lag får befogenhet att inrätta sådana. Delegationens minoritet anser däremot att det redan nu bör införas en lag som ger kommunerna skyldighet att inrätta trygghetsbostäder utan biståndsbedömning för att få likvärdiga möjligheter att söka ett tryggt och bra boende oavsett var i landet man bor.
För att stödja kommunernas arbete med utveckling av det sociala innehållet i trygghetsbostäder genom personalinsatser, som är till för alla, föreslås ett statligt bidrag med i genomsnitt 130 miljoner per år under åren 2010-2014, sammanlagt 650 miljoner. Dessutom föreslås att för att stimulera framväxten av trygghetsbostäder det nuvarande investeringsstödet för äldrebostäder med mera även ska omfatta trygghetsbostäder. Den ekonomiska ramen för investeringsstödet bör därmed ökas.
De flesta som i dag bor i särskilda boenden lider av demenssjukdomar och/eller är somatiskt multisjuka. De boende behöver vård och omsorg dygnet runt samt socialt innehåll i tillvaron. Delegationen föreslår att dessa boenden ska kallas för vård- och omsorgsboende för att tydliggöra vilka insatser som krävs där.
Det är viktigt att innehållet i vård- och omsorgsboende utvecklas för att tillgodose äldre personers såväl sociala som medicinska behov. Det gäller människor med demens och multisjuklighet, för etniska, språkliga och andra minoriteter.
Delegationen konstaterar att det redan nu behövs fler platser i dessa boenden och att behovet av sådana boenden kommer att öka med 50-70 procent under perioden 2005 och 2040. Osäkerheten är dock stor i beräkningar av detta slag som bygger på framräkningen av trender.
Kunskapen om olika boendeformer för äldre är begränsad och sådan forskning bör stimuleras. Under senare år har det tillkommit en del svenska studier om teknik för äldre och arkitektur- och designforskning. Här finns perspektiv som måste tas till vara och som skiljer sig från den traditionella forskningen om äldreomsorg som mest handlat om hemtjänsten och omsorgen om äldre i det egna hemmet.
I dag och även framöver kommer det att finnas pensionärer som befinner sig i små ekonomiska omständigheter, inte minst kvinnor. Alla äldre som så önskar bör emellertid ha möjlighet att efterfråga seniorbostäder eller trygghetsbostäder. Delegationen anser därför att taket för bostadstilläggen för pensionärer bör höjas från 5 000 kr till 6 000 kr och att den andel av boendekostnaden som ersätts höjs från 93 till 95 procent.
Utredningen om äldreboenden har koncentrerats till boendefrågorna. Andra sammanhängande frågor som rör verksamhetens innehåll och äldreomsorgens kompetensförsörjning behandlas av andra utredningar. Vi är övertygade om att trygghetsbostäder fyller en viktig lucka och skapar förutsättningar för ett boende i trygghet och gemenskap för många äldre kvinnor och män.
barbro westerholm