Även om fp-skandalen under nästan en veckas tid kraftigt kom att dominera i medierna trängde den inte undan sakpolitiken om vi ser till rapporteringen om valrörelsen i sin helhet. I Rapport handlade 9 procent av inslagen om dataintrånget och alla de turer som följt på avslöjandet. Motsvarande andel av storstadsmorgonpressens förstasidesartiklar var 14 procent. I kvällspressen tog skandalen inte helt överraskande störst plats, men det gick sannolikt inte ut över rapporteringen i sakfrågor utan endast annat skandalstoff.
Det är ett av de resultat som kommer fram av en delstudie som görs inom ramen för de "Medievalsundersökningar" som genomförs vid JMG, Göteborgs universitet (årets är den nionde sedan valet 1979). Den nu aktuella studien, som görs vid sidan av den egentliga valrörelsestudien, avslutades i fredags. Sveriges sex publikmässigt största nyhetsmedier ingår: Rapport (till och med torsdag kväll), Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten, Aftonbladet och Expressen. I Rapport har samtliga inslag undersökts (med utgångspunkt ifrån programprotokollen). Pressurvalet omfattar de mest framträdande nyhetsartiklarna, de artiklar som det finns hänvisningar till på tidningarnas förstasidor.
Fp-skandalen tog mycket stor plats, men medievalrörelsen har trots det handlat mest om rapportering kring olika sakfrågor. Ungefär 60 procent av Svenska Dagbladets och cirka hälften av Dagens Nyheters förstasidesartiklar har vinklats på enskilda sakfrågor. Andelen i Rapport är ännu något större, 65 procent. Till detta kommer alla de valprogram som sänts i radio och tv. Valutbudet i televisionen slår alla rekord och det är ett programutbud som till allra största delen handlar om sakpolitik. Aldrig någonsin har svenska partiledare blivit utfrågade i så många olika program och kanaler som i årets valrörelse. Och i TV 4:s mestadels lågmälda partiledarutfrågningar kom även de annars undanskymda idéfrågorna att uppmärksammas.
Den väljare som så önskat har haft alla möjligheter att i press, radio och tv skaffa sig den information hon eller han behöver för att i dag kunna ta ställning i riksdagsvalet. Och i detta ställningstagande ingår ju rimligtvis inte enbart ett ställningstagande till partiernas sakpolitik utan också ett ställningstagande till trovärdigheten och karaktären hos dem som söker väljarnas förtroende - antingen det gäller lägenhetsaffärer eller spioneri mot politiska motståndare.
Vilka enskilda sakfrågor kom då årets medievalrörelse att handla om? Vad slogs upp och vad kom bort? Och stämde mediernas agenda överens med vad väljarna inför det instundande valet ansåg vara de viktigaste sakfrågorna? Svaret ges i tabellen härintill.
För att bestämma vad som stod på väljarnas dagordning (innan mediernas rapportering om valrörelsen satte i gång) utgår jag ifrån en bearbetning av den undersökning Synovate/Temo lät utföra i juni 2006 om vad väljarna spontant, på en öppen fråga, ansåg vara de viktigaste frågorna för sitt partival. Procentbasen i tabellen utgår ifrån de cirka 2 000 svar som de cirka 1 000 intervjuade gav. Mediernas dagordning bestäms med utgångspunkt ifrån den uppmärksamhet enskilda sakfrågor fick under valrörelsen - från den 1 augusti till den 15 september.
De två mest framträdande sakfrågorna i nyhetsmedierna var sysselsättningen och skatter, här närmast synonymt med fastighetsskatten. Fastighetsskatten dominerade kraftigt i valrörelsens början, medan sysselsättningen dominerat under valrörelsens senare del. Som nummer tre och fyra på medieagendan kommer skolan och familjepolitiken. Frågor som rör Sveriges ekonomi intar en undanskymd plats. Det är en stor skillnad gentemot medierapporteringen under 2002 års valrörelse. Då kom ekonomin på andra plats i medierna strax efter integrationen, som var det valets stora fråga.
På väljarnas agenda stod sysselsättningen också högst när de i juni inför det kommande valet fick ange vilka frågor de ansåg viktiga för sitt partival. Lika högt prioriterad var sjukvården. Därefter kom skolan, äldreomsorgen och familjepolitiken.
Väljarnas och mediernas prioriteringar skiljer sig alltså kraftigt åt när det gäller sjukvård/äldreomsorg och fastighetsskatten. Sammantaget handlade 28 procent av väljarnas svar om sjukvårds- och äldrefrågor medan sju procent av de artiklar/inslag som tog upp sakpolitik handlade om samma frågor. När det gällde (fastighets)skatten var prioriteringarna närmast de motsatta - 18 procent i medierna och fem procent hos väljarna.
En närliggande förklaring till de skilda prioriteringarna är naturligtvis att utspel och strider om fastighetsskatten är mera nyhetsmässiga och passar medielogiken bättre än sjukvård och äldreomsorg - särskilt om det som här handlar om en undersökning av de mest framträdande nyhetsartiklarna. Men skillnaden i prioriteringar är nästan lika stor i Rapport där samtliga inslag har undersökts. Och ett lika stort gap fanns inte i 2002 års valrörelse. Då kom sjukvården och äldreomsorgen som nummer ett respektive tre på väljarnas agenda och som nummer tre respektive fem på mediernas agenda.
Men - och det är viktigt - att medierna prioriterade fastighetsskatten betydligt högre och sjukvården och äldreomsorgen betydligt lägre än väljarna innebar inte att medierna i årets valrörelse generellt sett tog upp sakfrågor som väljarna inte ansåg vara viktiga. När det gäller övriga sju frågor som stod överst på väljarnas agenda finns det stor samstämmighet mellan väljarnas och nyhetsmediernas prioriteringar. Det gällde sysselsättningen, skolan, familjefrågor, Sveriges ekonomi, miljön och jämställdheten.
Årets valrörelse har i hög grad varit en strid om verklighetsbeskrivningar. Den borgerliga alliansen har talat om ett Sverige präglat av massarbetslöshet och utanförskap och socialdemokraterna har gett en ljusare bild av arbetslösheten och talat om en ekonomi som växer så det knakar. Kampen mellan regeringsalternativen om hur verklighetens Sverige bäst beskrivs har därför haft en särskilt stor betydelse i årets val. Och i kampen om väljarnas verklighetsbilder spelar medierna en viktig roll. De är med och bestämmer det opinionsklimat, det stämningsläge, i vilken valrörelsen kommer att äga rum.
Vilken verklighetsbild har då väljarna fått av ekonomin och sysselsättningen under de senaste åren?
Undersökningsresultatet avser de beskrivningar av ekonomin och sysselsättningen som förekommit i de sex undersökta nyhetsmedierna från oktober 2004 till augusti 2006. Det handlar om sådana nyheter som ger en positiv eller negativ beskrivning av sysselsättningen/arbetslösheten respektive nyheter som ger en positiv eller negativ beskrivning av ekonomin/den ekonomiska utvecklingen. Det rör sig alltså om rapportering om faktiska händelser och verklighetsbeskrivningar, inte om partsinlagor.
Under de två år som föregått valrörelsen har det i medierna getts vitt skilda bilder av sysselsättningen och Sveriges ekonomi. Sysselsättningen har beskrivits till övervägande del i negativa termer, medan ekonomin till övervägande delen beskrivits i positiva termer. Men de negativa beskrivningarna av sysselsättningen har förekommit betydligt oftare än de positiva beskrivningarna av ekonomin.
Vems verklighetsbild har då dominerat i medierna? Alliansens eller socialdemokraternas?
Beskrivningen i medierna av verklighetens Sverige under de två senaste åren stämmer i större utsträckning överens med den verklighetsbild den borgerliga alliansen har gjort till sin i årets valrörelse. Sammantaget är knappt 60 procent av beskrivningarna av sysselsättningen och ekonomin negativa, medan drygt 40 procent är positiva.
Den borgerliga alliansen har därför gått in i valrörelsen i ett mer gynnsamt opinionsklimat än socialdemokraterna, trots högkonjunktur och Sveriges goda ekonomi. Om det räcker till valseger och regeringstaburetter får vi veta i kväll.
Kent Asp