Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Alliansen måste ta strid om Sveriges utrikespolitik”

När statsministern inför sitt besök i Saudiarabien i höstas vägrade svara på frågan om landet är en diktatur och i allmänna ordalag talade om att ”inte sätta etiketter på länder” förminskades den saudiska regimens människorättsbrott, skriver Lars Adaktusson.
När statsministern inför sitt besök i Saudiarabien i höstas vägrade svara på frågan om landet är en diktatur och i allmänna ordalag talade om att ”inte sätta etiketter på länder” förminskades den saudiska regimens människorättsbrott, skriver Lars Adaktusson. Foto: Henrik Montgomery TT

Sveriges anseende står på spel. Tre viktiga sakfrågor illustrerar hur oförmågan att skilja mellan demokrati och diktatur har blivit den rödgröna regeringens utrikespolitiska signum: folkmordet i Mellanöstern, säkerhetsrådskampanjen och erkännandet av en palestinsk stat, skriver Lars Adaktusson (KD).

Att regeringsföreträdare i främjandet av Sverige har kontakter även med auktoritära regimer är en del av diplomati och politisk praxis. När Sveriges statsminister om några veckor besöker diktaturens Iran kan det därför ses som en tämligen alldaglig del av en regeringschefs uppdrag. Samtidigt är detta politiskt grannlaga, inte sällan ställs ekonomiska egenintressen direkt mot den medmänskliga skyldigheten att agera mot förtryck och grava kränkningar av mänskliga rättigheter.

Trots en besvärlig balansgång är detta möjligt att hantera, främst genom en konsekvent utrikespolitik grundad i värderingar om frihet, humanitet och varje människas unika och okränkbara värde. Uppstår å andra sidan tvivel om politikens värderingsmässiga principer, spåras otydlighet eller inkonsekvens i en nations politiska bevekelsegrunder, undergrävs trovärdigheten i värderingarna. Kraften i den moraliska rösten försvagas.

Det var detta som skedde när statsministern inför sitt besök i Saudiarabien i höstas vägrade svara på frågan om landet är en diktatur. I samma ögonblick som Löfven medvetet gled undan och i allmänna ordalag talade om att ”inte sätta etiketter på länder” förminskades den saudiska regimens människorättsbrott. Sveriges regeringschef signalerade klartecken till de krafter som i diplomatins, pragmatismens och realpolitikens namn anser det legitimt att i offentligheten tona ned statsstyrda övergrepp och regimförföljelse.

 

Efter nära 20 år som utrikesminister i socialdemokratiska ministärer skriver Östen Undén i boken ”Tankar om utrikespolitik” att ”Sverige med dess begränsade resurser inte kan ta något moraliskt ansvar för världspolitiken”. Dagens svenska vänsterregering talar gärna om vårt land som en ”moralisk stormakt”, men tycks i praktisk handling agera utifrån Undéns analys.

 

Utifrån demokratiska aspekter är detta agerande oacceptabelt och ovärdigt. Än mer ovärdigt blir agerandet i perspektivet att den svenska regeringen allt som oftast traskar vilse i sina egna utfästelser om en utrikespolitik baserad på värderingar. Tre viktiga sakfrågor illustrerar hur oförmågan att skilja mellan demokrati och diktatur har blivit den rödgröna regeringens utrikespolitiska signum.

Foto: DN Folkmordet i Mellanöstern. I prioriteringarna för regeringens utrikespolitik fokuseras på att stärka FN, verka konfliktförebyggande och lyfta fram kvinnors betydelse i fredsprocesser. Detta är självfallet angeläget, samtidigt överskuggar dessa prioriteringar behovet av direkt akuta insatser, politiska och militära, som krävs för rädda människoliv och sätta stopp för pågående övergrepp.

I regeringens politiska linjetal och policydokument har det länge hummats kring det faktum att folkmord pågår i Mellanöstern. Graden av diktatur i Islamiska statens förmenta kalifat har inte fått Stefan Löfven och Margot Wallström att se systematiken och det riktade förtrycket mot kristna, jezider och andra etnoreligiösa grupper. I motsats till åtskilliga av västvärldens övriga demokratier, vägrar den svenska regeringen att beteckna övergreppen som folkmord.

En lång rad ledande regeringsföreträdare, med Vita huset i spetsen, erkänner det pågående folkmordet. Det gör även ett stort antal parlamentariska församlingar, exempelvis Europaparlamentet, brittiska underhuset, franska nationalförsamlingen, australiska parlamentet och amerikanska kongressen.

Foto:  Säkerhetsrådskampanjen. Denna fråga har sedan regeringen tillträdde haft högsta prioritet i utrikespolitiken. Gemensamt har regeringens företrädare och utrikesdepartementets tjänstemän sökt stöd för en svensk kandidatur bland FN:s medlemsstater.

Det är ingen hemlighet att en majoritet av dessa medlemsstater är mer eller mindre brutala diktaturer. Det är heller ingen hemlighet att stöd från ett stort antal av dessa diktaturer är nödvändigt för att få ta plats vid det hästskoformade förhandlingsbordet i FN-högkvarteret. Och vi vet hur det gick; den svenska regeringen var mer framgångsrik än sina konkurrenter i Italien och Nederländerna när det gäller att blidka diktaturernas företrädare.

Detta kan tyckas trivialt och ovidkommande. Samtidigt är säkerhetsrådskampanjen i sig ett politiskt vägval; genom att aktivt stödja sig på auktoritära stater stärks rollen för de regimer vars inflytande inom FN-systemet borde minimeras. Sverige finns nu säkerhetsrådet, med ett mandat grundat på utfästelser till ett antal diktaturer.

Foto:  Erkännandet av en palestinsk stat. Winston Churchill yttrade vi något tillfälle att ”en demokrati är en stat där fritt meningsutbyte inte slutar med begravning”. I alltför många av Mellanösterns länder ses våld och död fortfarande som lösningen på politiska meningsskiljaktigheter.

I den kontexten blir EU:s och västvärldens stöd till demokratiska krafter den naturliga vägen framåt. Trots detta har den svenska regeringen på egen hand och i strid mot regionens enda demokrati valt att erkänna en palestinsk stat. Inget annat demokratiskt land har följt efter, idag är Margot Wallström den enda av EU:s 28 utrikesministrar som är persona non grata i Israel. Erkännandet sägs ha skett för att göra parterna i den pågående konflikten mer jämbördiga. Med det synsättet demonstrerar regeringen sin oförmåga att se den verkliga obalansen, den mellan demokrati och diktatur.

Israel med en befolkning på ungefär åtta miljoner är omringat av diktaturer med närmare 500 miljoner invånare. Till detta kommer att ett antal av världens mest militanta terrorgrupper omger landet; Hamas i Gaza, Hizbollah i Libanon, Islamiska staten i Syrien och al Qaida i Sinai. Genom att ensidigt och villkorslöst erkänna en palestinsk stat är det diktaturerna som stärks, demokratin försvagas.

Efter nära 20 år som utrikesminister i socialdemokratiska ministärer skriver Östen Undén i boken ”Tankar om utrikespolitik” att ”Sverige med dess begränsade resurser inte kan ta något moraliskt ansvar för världspolitiken”. Dagens svenska vänsterregering talar gärna om vårt land som en ”moralisk stormakt”, men tycks i praktisk handling agera utifrån Undéns analys.

Synsättet att det är andra som ska ta ansvar och risker är djupt förankrat i socialdemokratins utrikespolitiska tradition. I dag är Sverige genom fördrag bundet att verka för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, ändå prioriteras inte samarbetet. Istället görs försök att lansera Sverige som en”oberoende röst” och den centrala arenan för utrikespolitiken förflyttas till det av vetorätten helt handlingsförlamade FN.

Kring detta är det nu hög tid att ta strid. Det traditionella samförståndet i utrikespolitiken får intehindra att regeringens bristande ansvarstagande och oförmåga att skilja mellan demokrati och diktatur konfronteras. På spel står Sveriges internationella anseende, tilltron till utrikespolitiken och inte minst vårt förhållande till Europeiska unionen.

DN Debatt. 11 januari 2017

Debattartikel

Lars Adaktusson (KD), europaparlamentariker, ordinarie ledamot i Europaparlamentets utrikesutskott:
”Alliansen måste ta strid om Sveriges utrikespolitik”

Repliker

Jytte Guteland (S), europaparlamentariker:
”Motsägelsefulla teser i trumpsk anda”

Slutreplik från Lars Adaktusson:
”Guteland bortser från fakta om utrikespolitiken” 

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Välkommen att kommentera på DN Debatt
Nu kan du kommentera artiklar på DN Debatt via tjänsten Ifrågasätt. Kommentarer ska hålla sig till ämnet och hålla god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer. DN och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort inlägg vi bedömer som olämpliga.