På DN Debatt 1/12 skriver miljöminister Lena Ek att Sverige har blivit ett av världens bästa exempel på hur ett samhälle klimatanpassas. Det är sant att Sverige tidigare har varit en internationell förebild i klimatförhandlingarna. Men, vi i den svenska delegationen vid FN:s klimattoppmöte i Durban kan inte längre inspirera förhandlingarna genom att berätta om den ambitiösa svenska klimatpolitiken. För efter fem år med alliansregeringen och en passiv klimatpolitik på hemmaplan så minskar inte längre de svenska utsläppen – de ökar.
Sveriges officiella redovisning av utsläppen för 2010 är ännu inte offentlig. Den kommer att presenteras de kommande veckorna, men allt tyder på att utsläppen i Sverige nu ökar.
Rapporten från det amerikanska energidepartementet visar att Sveriges inhemska utsläpp från fossila bränslen ökade med sex procent under 2010. Trafikens utsläpp har under den senaste 12-månadersperioden ökat med 1 procent. Den tunga trafiken har ökat sina utsläpp med 3,9 procent.
Resultatet är anmärkningsvärt utifrån två perspektiv. Dels är det första gången sedan 2003 som de svenska utsläppen ökar, och dels är det första gången som vi fullt ut ser resultatet av alliansens klimatpolitik. År 2009 presenterade alliansregeringen vad man kallade för ”världens mest ambitiösa klimat- och energipolitik”. Vi kan i dag konstatera att denna politik mest innehöll tomma löften och i praktiken har lett till ökade utsläpp.
2007 tillsatte statsminister Reinfeldt en utredning med representanter för samtliga riksdagspartier. Uppdraget var att lägga fram förslag för att minska Sveriges utsläpp. Utredningen tog fram flera konkreta och effektiva förslag som samtliga partier ställde sig bakom.
Tio av utredningens förslag gick att beräkna, det vill säga hur mycket utsläppen skulle minska om förslagen genomfördes. Om alla dessa tio förslag på åtgärder genomförts skulle Sveriges utsläpp minska med ungefär 4,6 miljoner ton koldioxid om året. Åtgärderna är exempelvis investeringar i järnväg som gör att fler väljer tåget, en lastbilsskatt som gör att fler företag väljer att transportera gods på järnväg, samt ett investeringsstöd för biogas, som gör att fler kan byta till en biogasbil.
Alliansregeringen har endast genomfört två av dessa tio förslag. Resterande åtta, som skulle kunna minska utsläppen med totalt fyra miljoner ton koldioxid om året (vilket motsvarar cirka sju procent), kastades i papperskorgen. Den som tydligast sett till att dessa åtgärder inte har genomförts är finansminister Anders Borg. Kort efter att utredningen lämnat sitt förslag uttalade han att den inte kunde ligga till grund för förslag från regeringen. Alliansregeringens budget de två senaste åren har följaktligen uteslutit att ta med förslagen från utredningen. Därför ökar Sveriges klimatutsläpp.
I motsats till alliansregeringen inser fler och fler att en ambitiös klimatpolitik inte är en börda – det är en möjlighet till utveckling. Flera svenska kommuner och företag går före och minskar sina utsläpp. Men alliansregeringen tycks inte vilja agera. Deras ”ansvar för Sverige” handlar tydligen inte om miljö och klimat.
En av nyckelfrågorna på klimattoppmötet i Durban är att Sverige och andra industriländer måste minska sina utsläpp drastiskt. Sverige borde kunna ta ledarskap i dessa förhandlingar – men det är svårt att kräva ansvarstagande av andra länder när Sverige fuskar på hemmaplan.
Inför klimattoppmötet bör Sverige 1) skriva på för en ny period för Kyotoavtalet, oavsett vad andra gör, 2) sluta räkna in utsläppsminskningar i andra länder i Sveriges mål att minska utsläppen, 3) leva upp till våra internationella löften om ekonomiskt stöd till klimatarbetet i fattiga länder, utan att detta gröper ur biståndet, 4) klargöra att överskotten från Sveriges klimatarbete inte är till salu, samt 5) verka för en internationell skatt på finansiella transaktioner, samt avgifter på fossilt bränsle till flyg och sjöfart.
Investeringar i klimatsmart resande, satsningar på förnybar energi och effektiva ekonomiska styrmedel gör det lättare och billigare att välja det miljövänliga alternativet. Så bygger vi ett klimatsmart och miljövänligt samhälle med utveckling och nya jobb, inte minst på landsbygden. Det hade gynnat Sverige och inspirerat andra länder till ökat klimatansvar.
Åsa Romson, språkrör för Miljöpartiet de gröna