Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Allt fler drunknar – nollvision krävs för att bryta trenden”

Negativ trend måste vändas. Antalet drunknade 2014 var det högsta på tolv år. För att stoppa den dödliga utvecklingen är det dags att riksdagen antar en nollvision för drunkning, precis som man gjort för trafiken, skriver Karin Brand och Ann Wallbom ­Fagraeus, generalsekreterare och ordförande för Svenska Livräddningssällskapet.

Förra året, 2014 var det värsta året på tolv år när det gäller drunknings­olyckor. Dessa mardrömsnivåer är inte acceptabla och Sverige måste anta en nollvision för antalet dödliga olyckor. Denna vision måste kompletteras med en tydlig handlingsplan för hur detta ska bli verklighet.

I dag publicerar vi sammanställningen av antalet omkomna genom drunkning under 2014 – och det är ingen munter läsning. De 137 omkomna är det högsta antalet drunknade sedan år 2002. Redan för ett år sedan såg vi en kraftig ökning och nu kan vi alltså för andra året i rad konstatera att antalet omkomna är alarmerande högt. I somras var antalet omkomna genom drunkning exakt lika många som antalet döda i trafiken – 82 personer.

Soliga och varma somrar, som vi haft såväl 2013 som 2014, innebär att fler människor ger sig ut i naturen. Badgästerna blir fler, likaså de som ger sig ut med båt, kanot och för att fiska. Vi ser det som en självklarhet med en stark allemansrätt och rikare friluftsliv – vi uppmuntrar människor att vistas i och nära vatten. Men ska det behöva kosta människoliv? Absolut inte. Okunskap är farligt. Inte vatten.

Av de 137 omkomna är 116 av personerna män och 97 av personerna är över 50 år. Det faktum att äldre män är överrepresenterade, är en linje som skär spikrakt genom statistiken sedan decennier tillbaka. Detta är i mångt och mycket en bred samhällsproblematik, drar vi en snabb jämförelse till trafiken ser vi att även där är dominerar män med 75 procent av de omkomna.

2013 publicerade MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) rapporten ”Samhällets kostnader för att förebygga drunkningsolyckor”. Rapporten slår fast att den totala kostnaden för drunkningsförebyggande arbete uppgick till 4,7 miljarder 2011. Av dessa 4,7 miljarder, står kommun och stat endast för en tredjedel. Resterande 3,2 miljarder står andra parter för, såsom ideella organisationer, privatpersoner och företag.

1997 beslutade Sveriges riksdag att en nollvision ska gälla för antalet döda i trafiken i Sverige. En vision som enligt Trafikverket själva är ”ett etiskt förhållningssätt, men utgör också en strategi för att forma ett säkert vägtransportsystem. I nollvisionen slås fast att det är oacceptabelt att vägtrafiken kräver människoliv.”

Trafikolyckor är inte den enda olyckstypen som omges av en nollvision från myndighetshåll. I oktober 2010 lanserade MSB en nollvision för dödsbränder, med hänvisning till att det dör i genomsnitt 100 personer i bränder varje år.

Dessa visioner är fantastiska, tillika beundransvärda. De börjar allra längst uppe i vårt politiska system och sprider sig ned i landsting, kommuner, företag, civilsamhälle och till privatpersoner. Vi har respekt och beundrar styrkan och målmedvetenheten i detta arbete. Sedan 1997, då nollvisionen för trafiken fastslogs, har antalet omkomna nära halverats från omkring 550 till 290 personer. En fantastisk utveckling!

Genomför vi motsvarande räkneexempel för drunkningar, ser vi att siffran sjunkit med cirka 15 procent, från omkring 140 till 120. Om utvecklingen istället hade motsvarat den inom trafiken, hade antalet omkomna genom drunkning idag legat på cirka 80 personer. Vi hade sparat omkring 40 liv, varje år.

Den positiva utveckling som faktiskt har skett är förstås, på alla sätt, ett steg framåt och något vi ser positivt på. Det är också en utveckling vi känner att vi som organisation har stor delaktighet i. Som MSB:s rapport också konstaterar, är de ideella organisationernas insatser en väldigt stor i det drunkningsförebyggande arbetet. Svenska Livräddningssällskapet och Sjöräddningssällskapet är de två organisationer som omnämns i rapporten. Flera myndigheter har också jobbat mer fokuserat och närvarande i frågan de senaste åren. MSB, Konsumentverket och Skolverket har alla tre presenterat åtgärder och insatser som har bidragit till ökad kunskap och förbättrade insatser inom området.

Men det drunkningsförebyggande arbetet är ett otroligt brett arbete och spänner över många kompetensområden. När det gäller simkunnigheten krävs det hårdare krav på uppföljning i skolan, ett bättre klimat för att driva simskolor samt breda informationskampanjer riktade särskilt till de män som idag är väldigt överrepresenterade i olycksstatistiken. Inom vattensäkerhet, behövs tätare uppföljning i kommunernas systematiska vattensäkerhetsarbete och regelbunden utbildning och fortbildning av personal. Och inom livräddning är det avgörande att bredare utbilda inom Hjärt- lungräddning, HLR, vid drunkning, samt att fler stränder måste bevakas av utbildade livräddare under säsong.

För att på allvar utmana den negativa trenden, måste styrande politiker tänka om och göra en seriös prioritering av frågan. Målfokus och samordning måste vara två viktiga nycklar.

Den utveckling vi nu sett i två år i antalet omkomna, är helt oacceptabel och tillåter vi den att fortsätta, kommer det se betydligt värre ut om några år. Om utvecklingen fortsätter längre än så, kommer antalet omkomna genom drunkning att gå om antalet döda i trafiken inom två decennier.

Tiden för kraftfulla åtgärder är nu och de måste komma från högsta ort.

1. Anta en nollvision för antalet omkomna genom drunkning. Svenska Livräddningssällskapet arbetar sedan länge aktivt med en nollvision. En nollvision som – i likhet med noll döda i trafiken 1997 – måste antas av Sveriges riksdag. Detta skulle vara en ovärderlig markering och vara första steget för att staka ut vägen för många myndigheter, organisationer och företag som arbetar med dessa frågor.

2. Anta en nationell plan för hur arbetet ska koordineras. Det finns otroligt mycket kompetens och resurser på myndigheter och i civilsamhället, men rätt styrning saknas. Med en genomtänkt nationell plan, skulle arbetet konkretiseras och koordineras vilket skulle ge ett ökat incitament för samarbete mellan berörda myndigheter och de ideella organisationer som på olika sätt verkar drunkningsförebyggande.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.