Folksams årliga rapport ”Välfärdstendens”, som publiceras i dag, pekar i en entydig riktning; när staten sänker ersättningarna i socialförsäkringarna minskar förtroendet för försäkringssystemen.
Rapporten bygger på Synovates intervjuer under perioden 16 april–12 maj i år med 2.521 förvärvsarbetande i åldrarna 18–65 år. Den visar att knappt hälften av de tillfrågade tycker att ersättningarna är tillräckligt höga. En lika stor andel befarar att de inte kan bibehålla sin ekonomiska standard ifall de skulle bli långtidssjukskrivna i mer än sex månader. Allt fler köper därför privata försäkringar som ger ersättning eller vård vid sjukdom och arbetslöshet. Dock är det färre som tecknar försäkringar för händelser som ligger i avlägsen framtid, såsom dödsfall och pension.
Sannolikt har den finansiella oron medfört att svenskar i allmänhet prioriterar det kortsiktiga försäkringsskyddet framför händelser som förhoppningsvis ligger i en avlägsen framtid.
Striktare villkor, förändrade beräkningsgrunder och nya beskattningsregler har dels gjort det svårare att över huvud taget få ersättning från socialförsäkringssystemen, dels medfört att de faktiska ersättningsnivåerna sänkts. Arbetsskadelivräntan, som ska motsvara 100 procent av tidigare lön, har till exempel minskat till 93 procent av nettolönen. Sjukpenningen, som ska vara 80 procent av den sjukpenninggrundande lönen, ligger i genomsnitt på 75 procent av nettolönen vid långvarig sjukskrivning. Ersättningsnivån sjunker till 58 procent för en genomsnittslöntagare om han eller hon blir arbetslös.
Ska individen kunna bibehålla sin standard måste hon därför komplettera sitt skydd i form av kollektivavtalade eller privata försäkringar. Därför är det inte överraskande att vi i årets intervjuundersökning kan se att allt fler tecknar privata försäkringar.
Krisen på arbetsmarknaden har drastiskt ökat efterfrågan på inkomstförsäkringar, som kompletterar den offentliga arbetslöshetsförsäkringen. Andelen med en sådan försäkring har ökat från 18 till 32 procent jämfört med motsvarande undersökning förra året. Särskilt kraftig är ökningen bland medlemmarna inom de fackliga centralorganisationerna LO och TCO. Även andelen med en privat sjukförsäkring har ökat från 32 till 35 procent jämfört med samma period förra året. Andelen med privata sjukvårdsförsäkringar steg från 13 till 16 procent och intresset för äldreomsorgsförsäkringar är fortsatt stort. Fyra av tio uppger att de skulle teckna en äldreomsorgsförsäkring ifall det var möjligt, vilket indikerar en allvarlig förtroendekris för denna verksamhet.
Anställda som saknar kollektivavtal på sina arbetsplatser är särskilt utsatta om olyckan är framme eftersom de inte kan räkna med samma trygghet som de flesta anställda tar för givet. Det handlar uppskattningsvis om mellan 360.000 och 560.000 personer på den svenska arbetsmarknaden. De flesta återfinns i branscher med låga löner och höga risker, vilket försvårar deras möjligheter att själva skaffa ett tillfredställande skydd.
För dem som saknar kollektivavtal och har en månadslön på 20.000 kronor blir den genomsnittliga månadsersättningen 2.000 kronor lägre vid sjukdom och 4.000 kronor lägre vid pension. Vid dödsfall kan efterlevande få acceptera en ersättning som motsvarar häften av vad kollektivavtalen garanterar. Ett privat försäkringspaket som ger ett liknande, men inte helt motsvarande, skydd kostar mellan 1.500 och 2.500 kronor per månad. Förutsättningen är att personen klarar försäkringsbolagens hälsodeklaration om tidigare eller kroniska sjukdomar, övervikt och rökning utan anmärkning. Om inte höjs priset eller också undantas de aktuella sjukdomarna från försäkringen.
När ansvaret för tryggheten förskjuts från staten till individen är det inte förvånande att värderingarna kring välfärd förändras i individualistisk riktning. Andelen svenskar som tycker att samhället har huvudansvaret för försäkringsskyddet vid sjukdom, arbetslöshet och pension har minskat från 32 till 27 procent jämfört med förra årets undersökning. Andelen som tycker att detta är individens ansvar ligger på kvar på en oförändrad nivå, 36 procent.
Dessutom minskar stödet för inkomstbortfallsprincipen, det vill säga att ersättningen vid sjukdom och arbetslöshet bör motsvara en viss del av lönen. För ett år sedan var 70 procent positiva till inkomstbortfallsprincipen, i dag är siffran 65 procent. Stödet för grundtrygghetsmodellen, som innebär att ersättningen är lika för alla oavsett lön, ökar från 27 till 29 procent.
Många svenskar har både råd och möjlighet att teckna privata försäkringar för att komplettera det allt svagare offentliga socialförsäkringsskyddet. Men det gäller långt ifrån alla. Vill vi att Sverige ska fortsätta i den riktningen? Borde vi inte hellre vi söka nya vägar där människors behov av trygghet, önskan om valfrihet och drömmar om individuellt oberoende kan förverkligas, utan att någon av oss hamnar i välfärdens skugga?
Håkan Svärdman
välfärdsanalytiker på Folksam