Generaldirektören för Statens folkhälsoinstitut Sarah Wamala osynliggör helt en möjlig social koppling till att rökningen ökar bland landets 15-åringar. Rökning bland vuxna är starkt kopplad till socioekonomiska faktorer. Skillnaderna i livslängd mellan låg- och högutbildade ökar nu i Sverige, skriver fyra experter på folkhälsofrågor i en replik.
På DN Debatt 10/1 skriver generaldirektören för Statens folkhälsoinstitut Sarah Wamala att rökningen ökar bland landets 15-åringar. Detta är naturligtvis djupt oroande. Men det är uppseendeväckande hur hon presenterar resultaten. I artikeln lyfts framför allt föräldrarnas ansvar och att de borde avge nyårslöfte att sluta röka. Samtidigt osynliggörs helt om det finns en social koppling. Bland vuxna är rökning starkt kopplad till livssituationen som inkomst, utbildning och andra socioekonomiska faktorer.
Åtskilliga vetenskapliga rapporter har visat på de starka sambanden mellan livsvillkor/socioekonomisk status och hälsa och att det gäller i rika såväl som i fattiga länder. Samtidigt visar nu SCB:s siffror att den disponibla inkomsten för dem som tjänar mest ökat och minskat för dem som tjänar minst. OECD:s rapport om inkomstklyftorna i världen visar att klyftorna ökar snabbare i Sverige och övriga nordiska länder än i resten av världen. Eftersom sambandet mellan relativa inkomstskillnader och hälsa är så starkt, är dessa ökade klyftor djupt oroande för folkhälsans utveckling. Skillnaderna i livslängd mellan låg- och högutbildade ökar nu i Sverige.
WHO:s stora kommission, Marmotkommissionen, visade för några år sedan att det går att minska hälsoskillnaderna under en generation, både mellan och inom länder. Men det förutsätter just satsningar på generella och strukturella insatser. Tyvärr har den svenska regeringen inte velat tillsätta någon svensk Marmotkommission. Uppenbarligen är man rädd för att en sådan kommission skulle visa att regeringens politik - som ökar klyftorna mellan människor - också kommer att öka hälsoskillnaderna.
Folkhälsopolitisk rapport, som ges ut av Statens folkhälsoinstitut, visar att skillnader i tobaksvanor mellan olika grupper har ökat under de senaste fem åren. Framför allt ökar skillnaderna kraftigt mellan kvinnor. Och det är utbildning och inkomst som avgör. Detta kommer ytterligare att öka skillnaderna i livslängd mellan olika sociala grupper.
Det är anmärkningsvärt att Sarah Wamala inte nämner något om sociala bakgrundsfaktorer eller om ungdomarnas självkänsla, skolsituation och framtidstro. Naturligtvis ska vi utforma insatser som stödjer föräldrar att sluta röka och verka för att ungdomar inte får tag i tobak. Men vi måste också våga prata om det man internationellt brukar kalla för ”orsakernas orsaker”, det som ligger längre bak i orsakskedjan och påverkar levnadsvanor. I ”Skolbarns hälsovanor”, utgiven av Statens folkhälsoinstitut, sägs att miljön i hemmet, skolan och sociala relationer har stor betydelse för riskbeteenden. Man har också frågat om sociala bakgrundsfakta. Men märkligt nog har man sedan inte kopplat ihop de resultaten med till exempel rökning. Varför?
En folkhälsopolitik värd namnet lyfter fram hälsans sociala bestämningsfaktorer som ekonomisk och social trygghet, delaktighet och inflytande, arbete och en gemensam välfärd. Regering och myndigheter får inte smita från det samhälleliga ansvaret för goda och jämlika livsvillkor. Deras uppdrag är inte att uppmana människor till nyårslöften. I dag känns det som om Sverige står utan en vetenskapligt baserad folkhälsopolitik.
Margareta Persson, ordförande i f d Nationella folkhälsokommittén
Bernt Lundgren, huvudsekreterare i f d Nationella folkhälsokommittén
Eva Olofsson, riksdagsledamot (V)
Johan Sjölander, sjukvårdspolitiker (S) Stockholms läns landsting
Fotnot. Nationella folkhälsokommittén var en parlamentarisk utredning vars förslag lade grunden till den folkhälsopolitik som antogs av riksdagen 2003.