Tidssambandet är odiskutabelt. En större andel av nyhetsmaterialet i landets ledande tidningar har inför det senaste valet bestått av kommenterande nyhetsanalyser av tongivande politiska reportrar. Samtidigt har, som medieforskaren Kent Asp redovisade på DN Debatt 10/1, nyhetsjournalistiken varit partisk till förmån för den borgerliga alliansen.

Av detta är det lätt att få för sig att det finns ett orsakssamband: det är analyserna på nyhetsplats som ligger bakom den partiska journalistiken. Intressant är därför att konstatera att Kent Asp själv drar motsatt slutsats.

I Asps undersökning "Rättvisa nyhetsmedier. Partiskheten i 2006 års valrörelse" finns en oväntad konklusion: de kommenterande nyhetsanalyserna balanserar övrig nyhetsrapportering. I viss mån i Dagens Nyheter och Expressen, och mycket markant i ett par andra dagstidningar, blir valbevakningen i sin helhet mer alliansvänlig om nyhetsanalyserna exkluderas. Samma mönster återfinns i Aftonbladet, men åt motsatt håll: bevakningen blir mer partisk till förmån för socialdemokraterna och dess stödpartier om Lena Melins kommentarer inte ingår i undersökningen.

Sammantaget pekade Asp ut Dagens Nyheter som den tidning som var mest partisk till förmån för alliansen. En titt enbart på de icke kommenterande nyhetstexterna ger en annan rangordning. Mest positiv övervikt för alliansen hade Svenska Dagbladet, därefter följer Göteborgs-Posten, DN och Expressen. Och på andra sidan med nästan lika klar positiv övervikt för Persson & Co hittar vi Aftonbladet.

Mest ökar partiskheten, när nyhetsanalyserna plockas bort, hos GP. Men även SvD gör en betydande resa.

Enligt Asp är den viktigaste förklaringen till det förvånande resultatet att journalisterna i de kommenterande texterna slår åt båda hållen medan de rena nyhetstexterna är mer enkelriktade i vinkling och tendens.

Men vi ska, menar jag, inte heller förledas dra slutsatsen att det inte finns något samband mellan nyhetsanalys och nyhetstext. De personer som skriver analyserna har ofta ett stort inflytande över hela den politiska nyhetsbevakningen. Sannolikheten för att nyhetstexterna påverkas av analyserna är inte försumbar; det vill säga att urval och vinkling av nyheter inte sker helt fristående från de ståndpunkter som intagits i kommenterande texter.

En annan intressant slutsats som gömmer sig i Asps material rör mediernas behandling av småpartierna. Det har närmast fastslagits som ett postulat att de opinionsmässigt små partierna behandlades styvmoderligt i pressen. Men Asp hävdar att partiföreträdarna för de mindre partierna - med ett undantag, Sverigedemokraterna - inte har något fog för sådana uttalanden.

Feministiskt initiativ är det parti som i förhållande till röstetalet var mest överrepresenterat i medierna. Både Fi och Junilistan tillhörde dessutom de partier som fick den mest gynnsamma behandlingen på nyhetsplats.