Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Andra modeller ger fler jobb än jobbskatteavdragen”

Efter fem år med jobbskatteavdraget som förhärskande doktrin är det dags för en ordentlig diskussion om det svenska skattesystemet. Fores har därför bjudit in två av Sveriges främsta skatteforskare – Lennart Flood och Åsa Hansson – för att analysera effekterna. De riktar kritik mot att fortsätta låta avdraget styra den ekonomisk-politiska kursen. Enligt deras analys är det inte längre säkert att avdraget leder till ett ökat arbetsutbud, då de ökande nettoinkomsterna kan leda till att individer i högre grad prioriterar att vara lediga. Analyserna visar att det finns andra, effektivare alternativ som Sverige borde pröva, skriver Martin Ådahl och Harald Edquist.

Jobbskatteavdraget har inte bara varit sinnebilden för regeringens politik alltsedan Alliansen vann valet 2006. Det har också dominerat agendan för det svenska politiska systemet, en huvudlinje i ekonomisk politik som alla aktörer behövt förhålla sig till. Statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg har gjort det till en tradition att varje augusti, i båten på väg till statsministerns sommartal i Vaxholm, redogöra för prognoserna och argumenten som visar på nyttan med avdragets gradvisa upptrappning.

Halvvägs in i 2011 har fyra steg genomförts, med en total sänkning av inkomstskatterna om nära 80 miljarder kronor. Ett femte jobbskatteavdrag för omkring 12 miljarder införs 2012, därefter har Reinfeldt öppnat för ett sjätte.

Med åren har allt fler kritiska röster i ekonomkåren ifrågasatt vilka effekter jobbskatteavdraget haft för arbetslösheten och arbetsutbudet. Kritiken varierar, men ett argument hörs allt oftare: efter fyra avdragssteg ökar alltjämt arbetsutbudet, men med avtagande styrka eftersom incitamenten att arbeta redan är tydliga. Dessutom leder det inte till växande efterfrågan på arbetskraft.

Medan tillväxten varit högre i Sverige än i många andra länder efter finanskrisen har inte arbetslösheten minskat med mer än ungefär en procentenhet, från 9,0 procent till 8,1 procent. Regeringens egen prognos är att arbetslösheten ligger under 5 procent 2015 – en siffra som framstår som väl teoretisk.

Trots goda tillväxttal och exceptionellt sett starka statsfinanser efter en genomgången kris, måste regeringen göra mer för att dämpa arbetslösheten. I stället för en levande diskussion om det svenska skattesystemet, som lyssnar till ledande experter, smalnas frågan av i budgetförhandlingarna till en enda väg bestående av ytterligare jobbskatteavdrag. Alternativen, även de som är föremål för regeringens egna utredningar, bemöts sällan i sak utan avfärdas med summariska referenser till interna beräkningar och egenhändiga sammanfattningar av forskningsläget.

För att öppna en diskussion om andra skattevägar till fler jobb har Fores vänt sig till två av Sveriges främsta skatteforskare. Detta för att analysera effekterna av jobbskatteavdraget och ge andra förslag på hur reformutrymmet kan användas för att minska arbetslösheten och öka Sveriges konkurrenskraft.

Detta har resulterat i två delrapporter som vi publicerar kommande vecka, som riktar initierad kritik mot att fortsätta låta jobbskatteavdraget styra den ekonomisk-politiska kursen.

Författarna, professor Lennart Flood vid Göteborgs universitet och docent Åsa Hansson vid Lunds universitet, anser att avdraget blivit en för kostsam skattereduktion. De menar att det finns flera alternativ som skulle kunna ha en större effekt på såväl sysselsättningen som det totala arbetsutbudet i ekonomin i form av arbetade timmar.

De ger regeringen rätt i att jobbskatteavdraget ger ökade incitament för personer som befinner sig utanför arbetsmarknaden att ta ett arbete. Men deras analys visar att det inte längre är säkert att avdraget leder till ett ökat arbetsutbud, då den ökande nettoinkomsten riskerar leda till att individer i högre grad prioriterar att vara lediga. Båda anser också att jobbskatteavdraget har en konstruktion som gör det komplicerat för många löntagare att förstå hur det fungerar och som därför gör att de inte ändrar sitt beteende.

Medan författarna är relativt ense i sin kritik går de skilda vägar i de alternativ de föreslår. I viss mån representerar de två huvudlinjer i debatten om det svenska skattesystemet.

Flood pläderar för att den svenska skattemodellen ska förenklas så långt som möjligt.

Skattesystemet har sedan ”Århundradets skattereform” i början av 1990-talet återigen komplicerats med ett lapptäcke av hundratals undantag och särlösningar, menar han. Krav på en ny skattereform har framförts av bland andra förre finansministern Kjell-Olof Feldt i en rapport för Globaliseringsrådet, liksom Finanspolitiska rådet i sin rapport från maj 2011.

I stället skissar Flood på en modell som går så långt som möjligt mot likformiga skatter, att införa en proportionell skatt på 25 procent för arbetsinkomster, kapital, arbetsgivaravgifter och moms. Exempel på skatter som skulle kunna införas för att underlätta finansieringen är marknadsvärdesbaserad fastighetsskatt, avskaffade ränteavdrag, reavinstbeskattning på 25 procent utan uppskov, inga avdrag för privat pensionssparande, avskaffade rot- och rut-avdrag, höjda miljöskatter samt avskaffade reseavdrag. Även om denna renodlade modell inte är politisk genomförbar i dagsläget, är det ett tankeexperiment som visar vad som är möjligt.

Slutligen visar Flood att det forskats för lite om sänkta arbetsgivaravgifter som ett effektivare alternativ till sänkt inkomstskatt, men att lite tyder på att den minskade lönekostnaden omvandlas helt till högre löneökningar. Därmed skulle det finnas en direkt effekt på efterfrågan på arbete.

Åsa Hansson står för den andra huvudfåran, att i stället för att göra om dagens system i grunden justera det på bästa möjliga sätt.

Den linjen har i annan form också drivits av finansdepartementets egen expertutredare, ekonomen Peter Birch Sørensen (DN Debatt 31/5 2010).

Hansson menar att avdraget i dag inte skapar tillräckligt tydliga incitament för dem med högre inkomster att jobba mer. För att undvika höjda marginalskatter skulle jobbskatteavdraget kunna riktas till grupper som är överrepresenterade i utanförskap och där tillhörigheten till den gruppen inte går att påverka genom förändrat beteende.

Exempelvis skulle avdraget kunna ges till ensamstående föräldrar med hemmavarande barn, eller till långtidsarbetslösa och invandrare. Vidare anser Hansson att ett riktat jobbskatteavdrag borde kombineras med avskaffande av värnskatten samt sänkt kapitalinkomstskatt. Det sistnämnda skulle stärka det direkta familjeägandet i svenska företag – den typ av ansvarstagande folkhemskapitalism som varit en bärande del i svensk ekonomisk historia.

Sammantaget visar de båda rapporterna på vilka problem som är förknippade med att göra fler steg i jobbskatteavdraget. Det finns andra skattealternativ som skulle kunna leda till ökad sysselsättning och ökat arbetsutbud, samtidigt som de är mindre kostsamma.

Efter fem år med jobbskatteavdraget som förhärskande doktrin är det dags för en ordentlig diskussion om det svenska skattesystemet. Det kan bli avgörande för hur snabbt arbetslösheten kan pressas ned. Det behöver inte handla om att vara för eller emot skattesänkningar, utan hur dessa skattesänkningar ska utformas.

Martin Ådahl,
vd Fores

Harald Edquist,
ekonomie doktor och forskningsledare, Fores

Fakta: Fores

• Fores är en grön och liberal tankesmedja.

• Miljö och marknad, migration, företagandet i civilsamhället, integritet, jämställdhet och global demokratisering är några av de frågor Fores jobbar med.

•Martin Ådahl grundade nyhetsmagasinet Fokus där han också var chefredaktör. Han har varit senior economist på Riksbanken och utrikesredaktör på Finanstidningen.

•Harald Edquist är ekonomie doktor från Handelshögskolan i Stockholm. Han har tidigare varit forskningsledare vid Studieförbundet Näringsliv och Samhälle och forskare vid Institutet för Näringslivsforskning.

Källa: Fores.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.