"Ändrad sekretesslag när staten söker chefer"

Förtjänst och skicklighet. Det är den grund utifrån vilken utnämningar till högre statliga tjänster ska ta sin utgångspunkt. Denna utgångspunkt har ansetts så viktig att den har slagits fast i regeringsformen. Det svenska systemet för statliga utnämningar har samtidigt inte reglerats tydligare än så. Med detta har regeringen helt på egen hand, utan krav på öppet ansökningsförfarande eller uttalade kvalifikationskrav, getts mandat att tillsätta de ledande tjänsterna inom den statliga förvaltningen. Det är en ordning som skiljer ut Sverige från de flesta andra demokratiska länder.

Under en lång rad år framfördes kritik kring frågan om regeringen levde upp till grundlagens intentioner. Vid granskningar kunde beläggas att andelen myndighetschefer med socialdemokratisk partibok vuxit kraftigt. Kvalifikationskraven för tillsättningar var otydliga och ingen dokumentation upprättades som gjorde det möjligt att följa upp på vilken grund de skett.

I spåren av en upplevd partipolitisering av regeringens utnämningar följde en känsla av oro för en partipolitisering av den svenska myndighetsutövningen i stort.

Totalt räknar antalet myndigheter som lyder under regeringen till närmare 500. Där ingår inte bara landshövdingar och utrikesrepresentation, utan också ledande personer inom polis, domstolsväsende, universitet, högskolor och statliga museer. Till det kommer att staten är Sveriges största företagsägare och arbetsgivare. Via regeringskansliet förvaltas 55 företag eller koncerner varav 41 ägs helt statligt och 14 tillsammans med andra. Totalt finns cirka 190 000 anställda i dessa bolag.

Detta innebär att regeringen via sina utnämningar äger stor makt att styra inte bara över statens direkta verksamhet, utan också över betydande delar av det svenska samhället i stort.

Allians för Sverige mötte väljarna i valet 2006 med löfte om att bryta med den partipolitisering som i allt större utsträckning kommit att känneteckna socialdemokratins hantering av utnämningsmakten.

Steg för steg har vi också fått på plats betydande förändringar.

En förändring rör den breda utvärdering och genomgång av statliga bolagsstyrelser som skett i syfte att låta tillsättningen till dessa bättre spegla bolagens kompetensbehov.

Då många styrelseutnämningar tidigare handlat om belöning för lång och trogen tjänst, inte sällan i partiets tjänst, har vi haft för ögonen att se till att statliga bolagsstyrelser ges kompetens som är till nytta för verksamhetens utveckling. Resultatet är att antalet yrkespolitiker i styrelserna stadigt har minskat.

En annan reform vi redan fått på plats rör hur styrelser för högskolor och universitet tillsätts. Regeringen fattar det formella beslutet, men den nya ordningen innebär att regeringen utser de ledamöter som universiteten själva föreslår. En konsekvens av denna nyordning är att antalet aktiva yrkespolitiker har minskat med två tredjedelar, från cirka 60 till cirka 20. Antalet riksdagsledamöter har minskat från 35 till 6 på de statliga lärosätena.

En viktig del har handlat om att få på plats en ordning med upprättande av kravprofiler inför nyutlysning av chefsbefattningar vid myndigheter. Det arbetet inleddes inför tillsättandet av landshövdingar för Kronoberg och Dalarna och innebär nu att kvalitetssäkrade kravprofiler upprättas inför varje nyutnämning.

Kravprofilerna ska innehålla en beskrivning av arbetsuppgifterna samt de kvalifikationer en arbetstagare antas behöva för tjänsten. I samband med tillsättningsbeslutet biläggs kravprofilerna akten med beslutet och görs på så vis offentliga för alla att ta del av.

Regeringen har också öppnat för att offentligt annonsera ut tjänster inför tillsättningen. Detta skedde på försök i samband med rekryteringen av chefer för Högskoleverket och Konsumentverket. Vi kan konstatera att i dessa fall var den öppna processen lyckosam.

Nu är det dags att öppna för nästa steg i förändringen av den svenska utnämningsmakten. I detta är offentlig annonsering och kungörelse av lediga tjänster inför tillsättningar av chefer för statliga myndigheter något vi vill se ska bli rutin snarare än undantag.

Vi vill att regeringen ska offentliggöra lediga tjänster innan det faktiska rekryteringsarbetet inleds. Detta för att möjliggöra för externa att i bred bemärkelse kunna ta del av information och förväntade egenskaper hos kommande myndighetschefer, samt informera om vart man ska vända sig vid intresse av anställningen.

Att utlysa tjänster externt, informera om kvalifikationskraven och göra det möjligt för alla att söka dem skulle innebära ett viktigt trendbrott för utnämningsmaktens funktionssätt. Detta i kontrast till vad som annars varit fallet i att utnämningar tillkännages först då de ägt rum. Det tidigare systemet med ett helt slutet utnämningsförfarande, där regeringen kallat till sig kandidater, skulle med detta vändas till sin motsats.

Erfarenheterna från de försök vi gjort med offentlig annonsering talar samtidigt för att en reform av detta slag kräver en förändring av nuvarande sekretesslag. Detta för att undvika sekretessproblem som rör den enskildes personliga och ekonomiska intressen.

Med dagens lagstiftning betraktas alla ansökningshandlingar, skrivelser såväl som lämplighetstester, inför ett rekryterings- eller utnämningsbeslut som offentlig handling. Det innebär att alla som söker en tjänst riskerar att få sitt namn med tillhörande uppgifter offentliggjorda oavsett de är aktuella för tjänsten eller ej.

Mycket talar för att det leder till att många kvalificerade personer som kan vara aktuella för statliga tjänster drar sig för att ansöka. Det gäller troligtvis många som är öppna för att söka sig från privat till statlig tjänst. Inte minst skulle det påverka möjligheterna att bedriva ett aktivt rekryteringsarbete. Detta då chanserna att få en person att söka en tjänst med största sannolikhet minskar om hon eller han inte kan erbjudas en diskret rekryteringsprocess.

Mot denna bakgrund kommer regeringen nu att initiera ett arbete med att ta fram förslag om en förändrad sekretesslag som möjliggör att värna enskilda sökandes anonymitet. Vi är medvetna om att detta riskerar bli en omdiskuterad lösning i syfte att öppna och professionalisera den statliga utnämningsmakten. Likafullt ser vi det som nödvändigt för att få på plats en ordning där vi möjliggör för fler att komma i anspråk för statliga utnämningar och förbättrar möjligheterna att ge statlig verksamhet kvalificerade chefer. Vi anser det också rimligt att den statliga utnämningsmakten moderniseras för att mer likna de rekryteringsprocesser som äger rum i samhället i stort.

Steg för steg är det vår målsättning att lämna den tidigare ordningen med stora möjligheter för regeringen till politiska utnämningar inom delar av statsförvaltningen där oberoendet behöver stå starkt. Utnämningsmakten rymmer samtidigt flera dimensioner.

Vid vissa utnämningar är politisk erfarenhet och politiskt förtroende att betrakta som en meriterande tillgång. Exempel på detta kan vara landshövdingar eller inom kommittéväsendet. I andra fall behövs en kombination av politisk erfarenhet och annan kompetens. I många fall är koppling till partipolitiken däremot att betrakta som olämplig.

Det är regeringens vilja att tydliggöra även dessa förhållanden för den utnämningsmakt vi vill ska ta form i den gamlas ställe. En modern och professionell utnämningspolitik ökar inte bara förtroendet för själva utnämningsprocessen och öppnar för högre kvalitet i rekryteringarna. Den öppnar också för att Sverige ska ges en utnämningspolitik som åter värderar förtjänst och skicklighet. Med det vill vi ge vårt land en offentlig förvaltning som kännetecknas av integritet och äger medborgarnas förtroende.

FREDRIK REINFELDT
MAUD OLOFSSON
LARS LEIJONBORG
GÖRAN HÄGGLUND