Vi delar Barnombudsmannens kritik mot att barn exploateras av medierna. Men felet ligger inte i de etiska reglerna utan i tillämpningen. Ansvariga utgivare är skyldiga att visa hänsyn till ovana intervjuobjekt, till exempel barn. Vi vill att Pressombudsmannen blir en Medieombudsman där all journalistik hanteras, skriver Agneta Lindblom Hulthén och Rino Rotevatn.
I Sverige bestämmer den ansvarige utgivaren vad som ska publiceras och sändas. Ensamansvaret är grundlagsfäst. En ansvarig chef inom public service som låter sända ett program som kränker ett barns integritet kan inte skylla på någon annan. Att försöka gömma sig bakom att programmet producerats av ett produktionsbolag är fegt och grundlagstridigt.
Journalistförbundet delar Barnombudsmannens, BO:s, kritik mot att barn exploateras av medierna, (DN Debatt 5/11) men det är inte i de etiska reglerna problemet ligger. Regelverket ger barnen skydd. Felet ligger i regeltillämpningen. Enligt de yrkesetiska reglerna är journalister skyldiga att visa hänsyn mot ovana intervjuobjekt. Barn är ett exempel på detta. Sådana intervjuer ställer höga krav på omdöme och en bedömning av den skada barnet kan lida vid en publicering. Programansvarig eller ansvarig utgivare gör den slutgiltiga prövningen av om publicering ska ske. Att barn eller föräldrar gett sitt samtycke fråntar inte ansvariga utgivaren moraliskt eller juridiskt ansvar.
När Aftonbladet sommaren 2006 publicerade en artikel om en 13-årig flicka, ett våldtaget mordvittne, antog Journalistförbundets styrelse följande yttrande:
”Visa särskild hänsyn mot ovana intervjuobjekt. Upplys den intervjuade om huruvida samtalet är avsett för publicering eller enbart för information.”
”Journalistförbundets styrelse vill erinra förbundets medlemmar om denna yrkesregel i Spelregler för press radio och TV. Människor som är i akut utsatta situationer på grund av brott eller olyckor kräver särskild hänsyn eftersom deras möjlighet att förutse konsekvenserna av en publicering påverkas av det de drabbats av.
Regeln är speciellt viktig att ha i åtanke och tillämpa när det gäller att intervjua barn, ungdomar och särskilt om de är brottsoffer. I kollektivavtalen på journalistområdet finns möjlighet för individen att med stöd av sin fackliga organisation vägra utföra förödmjukande uppdrag.
Förbundsstyrelsen uppmanar Journalistförbundets medlemmar att rådgöra med sin fackliga organisation när de är tveksamma till att utföra journalistiska uppdrag därför att de står i strid med spelreglerna eller innebär att journalisten tvingas handla i strid mot sin övertygelse.
Förbundsstyrelsen anser inte att publiceringsbeslut kan överlåtas till människor som intervjuas utan är ett redaktionellt beslut där ansvarige utgivaren bär det yttersta ansvaret.”
Tydligare kan det knappast bli. Vid ytterligare preciseringar av svaga och känsliga grupper är risken stor att vi får en diskussion om dem som inte räknas upp. Omfattas de av regelverket eller ej? Problemet i dag ligger i somliga utgivares värdeförskjutning som medgivit hänsynslösare publicering de senaste åren.
Det kanske mest anmärkningsvärda i denna värdeförskjutning är att public service-bolaget SVT – allmänhetens teve – i hög grad har gått före i denna utveckling där ”Ett fall för Louise” är ett exempel. Vägen dit har kantats av affärer med produktionsbolag som betalat anställda och medverkande med kaffepengar eller inte alls. Av SVT anlitade produktionsbolag ersätter medverkande representanter för ursprungsbefolkningar med majsmjöl. Dansbandsmusiker får inte avtalsenliga gager för medverkan i ”Dansbandskampen”. Journalistförbundets ansträngningar att genom kollektivavtal få ordning på public service agerande har energiskt bekämpats av ledningarna.
Public service-bolagen är inte medlemmar av Pressens samarbetsnämnd som ansvarar för det självsanerande etiska systemet. Det tycker Journalistförbundet att de ska vara. Vi har i flera år drivit linjen att PO/PON ska omvandlas till en medieombudsman med en medienämnd där all den journalistiska etiken kan hanteras. Tanken har under senare tid fått flera anhängare.
Samtidigt anser inte Tidningsutgivarna att de längre har råd att betala för systemet, vilket äventyrar dess överlevnad.
Om journalistiken inte ska klämmas ihjäl mellan allt rigidare lagstiftning och råare kommersialism behövs mer än någonsin ett självsanerande system som hela branschen står bakom. Vi välkomnar diskussionen som Barnombudsmannen bjuder in till. Den goda journalistiken har allt att vinna på att den etiska debatten förs vitt och brett i samhället.
Agneta Lindblom Hulthén
ordförande Journalistförbundet
Rino Rotevatn
ordförande Journalistförbundets yrkesetiska nämnd