Politiken för att främja kvinnors företagande fungerar inte. Den bygger på flera myter. År efter år har inspirationskampanjer täckt upp för bristen på konkreta åtgärder. Av hundra kvinnor som blir inspirerade att starta eget är det bara två som kommer i gång. Det är inte bättre än för 10 eller 20 år sedan. En ny undersökning som vi presenterar i dag visar för första gången exakt hur kvinnors övergång till företagandet går till och varför det ofta kommer av sig.
Sverige har hållit sig med en politik för att främja kvinnors företagande under såväl nuvarande som tidigare regering. Trots att många duktiga människor har lagt ned ett stort engagemang på detta har den inte fungerat. Huvudanledningen är att politiken bygger på flera myter. En verkningslös politik har därmed ersatt åtgärder som på allvar skulle ta itu med hindren.
En myt är att kvinnors företagande är på väg att ta fart. Det hävdas ofta med hänvisning till att kvinnor står för en större andel av nyföretagandet än av redan existerande företag. Detta har hittills tolkats som att även antalet företag som drivs av kvinnor är på väg att öka.
Den så ofta förutspådda ökningen lyser emellertid med sin frånvaro. Bara drygt fem procent av Sveriges arbetande kvinnor är företagare jämfört med 14 procent av männen. Denna nivå är inte högre nu än för femton år sedan. Inget har förbättrats.
Enligt vår undersökning är det mycket vanligt att kvinnor startar ett företag vid sidan av anställningen. Många av dessa företag blir dock kortlivade, och ökar därför inte kvinnors företagande långsiktigt. Ofta har dessa sidoföretag startats för tidsbegränsade projekt.
En annan myt är att kvinnor främst behöver inspireras och få en klapp på axeln för att starta företag. Lika länge som näringsdepartementet och Nutek funnits har politiken gått ut på att inspirera kvinnorna till eget företagande genom att visa upp kvinnliga förebilder och påverka kvinnors attityder. Så är det fortfarande efter regeringsskiftet.
I nuvarande program skall kvinnor inspireras av kvinnliga ambassadörer för kvinnors företagande som ska tala om hur positivt företagande är. Dessutom spenderas det 80 miljoner kronor årligen. Dock inte på de kvinnliga företagarna själva eller för att undanröja faktiska hinder. I stället går medlen till andra organisationer och företag som ska utbilda och inspirera kvinnor på olika sätt, samt till SCB för att bygga ut statistiken kring kvinnors företagande.
Kvinnor är emellertid redan inspirerade. I vår undersökning ingår en mer ingående kartläggning av vad 1143 slumpmässigt utvalda förvärvsarbetande kvinnor ser för möjligheter och hinder för företagandet, utfört av undersökningsföretaget Synovate. Hela 35 procent av kvinnorna uppgav att de inom de närmaste åren kan tänka sig att starta eget företag. De flesta av dessa har också en affärsidé. Och de tror att de som företagare skulle ha både ett mer stimulerande arbete och tjäna mer än som anställd. Hela 18 procent hade dessutom den senaste tiden funderat på att starta eget företag. Det motsvarar närmare 400 000 kvinnor.
Bara 15 400, eller 0,68 procent, av kvinnorna kommer faktiskt i gång med sitt företag. Att det inte är inspiration som saknas utan faktiska hinder visas även tydligt av utvecklingen där några barriärer har rivits.
När vissa kommuner och landsting öppnade upp för konkurrens i början av 1990-talet så blev utvecklingen av antalet kvinnliga företagare närmast explosiv. Antalet kvinnliga företagare inom vård och omsorg tredubblades efter 1993. Det sjudubblades inom "öppna sociala insatser" som hemtjänst och personlig assistans.
Denna utveckling har betytt att de kvinnliga företagarna nu är i majoritet inom vård och omsorg och utgör 57 procent av företagarna. Dessvärre ger det knappt något utslag i kvinnornas totala företagande. Fyra av fem kommuner utför nämligen fortfarande mer än 90 procent av sina verksamheter i egen regi.
En tredje myt är att ökad trygghet får fler kvinnor att starta företag. I vissa avseenden är det precis tvärtom. En förvånansvärt liten andel kvinnor lämnar en anställning för att starta företag. Sannolikheten för att en kvinna utan arbete ska bli företagare är mer än tre gånger högre än för en anställd kvinna. Den trygghet som är förknippad med anställning bromsar snarast kvinnors företagande.
De flesta kvinnor i undersökningen anser inte heller att deras kön i sig är en nackdel för företagande. Däremot finns faktorer som ökar risken med företagandet i onödan. Just dessa lyfts också fram av kvinnor som vill men inte kommer i gång.
Nästan sjuttio procent av kvinnorna anför "för mycket arbete med byråkrati och regelverk" som ett av de främsta hindren för att driva företag. Det är inte heller någon fördom, utan bygger på mycket konkreta problem som de oftare konfronteras med än män som startar eget.
Många kvinnor arbetar i kommun- eller landstingssektorn. För att komma i gång som företagare måste de normalt vinna en upphandling. Upphandlingarna görs ofta mycket mer komplicerade än vad de enligt lagen skulle behöva vara. I de kommuner som har infört kundval minskar byråkratin däremot väsentligt. En större andel kvinnor blir företagare.
Det är dock få kommuner som har infört kundval. Den utredning som regeringen har tillsatt i frågan nöjer sig dessvärre med att förtydliga att kundval får införas, men gör inget åt de många kommuner som antingen behåller den mer byråkratiska upphandlingsmodellen, eller som inte tillåter konkurrens alls. Det är ett tydligt exempel på hur inspirationskampanjer har ersatt skarpa åtgärder för kvinnors företagande.
Bland de kvinnor som uttryckt intresse för att starta företag uppger tre fjärdedelar att de tror att de skulle ha svårt att klara sig ekonomiskt den första tiden. Två tredjedelar anger att "jag har för lite besparingar för att kunna starta företag".
Man skulle kunna tänka sig många olika åtgärder som försöker att ta itu med det hindret. Allt från sänkta skatter och avgifter för företagare, avdragsgillt sparande för dem som vill bli företagare, eller möjligheten att använda en del av premiepensionssparandet till att starta företag. Inspirationskampanjerna ersätter också på detta område verkliga åtgärder.
Det blir särskilt stötande därför att gruppen offentliganställda "arbetare", alltså barnskötare, vårdbiträden och undersköterskor, tillhör dem som är mest intresserade av att starta företag. Det också de som har svårast att övervinna de konkreta hindren. I bästa fall utesluts många av dessa i praktiken från företagande till förmån för mer välbemedlade män. I sämsta fall "inspireras" en del till att försätta sig i en situation som de har svårt att klara av.
Fortfarande utgör den kvinnliga företagarandelen bara 1,4 procent av det totala antalet sysselsatta inom den offentliga sektorn. Företagandet bland kvinnor i Sverige är lågt generellt sett jämfört med andra västländer. Kvinnor äger bara 21 procent av alla företag. Att kvinnor är så underrepresenterade i företagandet är också huvudförklaringen till att de enbart äger en femtedel av förmögenheterna i Sverige.
Allt detta kan bara ändras genom att på allvar rucka på hindren för många kvinnors företagande. Visst har regeringen förbättrat en rad allmänna företagarvillkor. Det uppskattas också av kvinnorna i vår undersökning. De största barriärerna tornar dock upp sig lika höga som tidigare för en stor grupp av alltmer inspirerade kvinnor.
Monica Renstig
vd, Womens buisness research institute
Stefan Fölster
Chefsekonom Svenskt Näringsliv
Jonas Frycklund
Ekonom Svenskt Näringsliv