I våras kom regeringen med nya riktlinjer till AP-fonderna med krav på att privata företag som AP-fonderna investerar i ska slopa sina bonussystem. Nu arbetar vi om vår ägarpolicy. Det är till exempel nödvändigt att urskilja grupper av företag som bör behandlas olika. Men AP-fonderna måste agera på ett sätt som leder till respekt och inflytande. Därför kommer vi även i framtiden att rösta för ersättningsprogram som är generösare än de statliga riktlinjerna men som påverkats i rätt riktning av en konstruktiv diskussion, skriver Första AP-fondens ordförande Anna Hedborg.
Efter ett annus horribilis för bland annat AP-fonderna har regeringen nu kommit med sin årliga utvärderingsrapport till riksdagen. Ingen kan säga att en förlust på nära 50 miljarder per fond 1–4 är annat än förfärligt. Men ingen kapitalförvaltare kan heller lämnas opåverkad av en global finanskris av det slag vi genomlever. Det speciella med den globala krisen är just det globala genomslaget. Alla delar av världen, alla branscher och alla sorters investeringar påverkades samtidigt och nästan omedelbart. Gamla erfarenheter av möjlig riskspridning och därmed förlustminskning gällde inte längre. Av regeringens utredning framgår också att trots att en direkt jämförelse är svår att göra har AP-fondernas utveckling 2008 och 2004–2008 varit i linje med ett urval internationella jämförbara pensionsfonder.
Regeringens utvärdering leder till tre slutsatser: De långsiktigt strategiska placeringsbesluten är avgörande för totalavkastningen. Kostnaderna för aktiv förvaltning (strävan att överträffa index) är svåra att få hem (bara Första AP-fonden har över åren ett positivt överskott). Totalkostnaderna för förvaltningen bör övervägas.
För Första AP-fondens del känner vi att detta stämmer väl med de slutsatser vi själva drog kring nyår när vi beslutade att förändra vår förvaltningsmodell. Trots att vi är den fond som varit tämligen framgångsrik i vår aktiva förvaltning fann vi att framgång kräver en så stark kraftsamling kring uppgiften att de strategiska besluten riskerar att hamna i bakvatten. I krisens spår är det viktigare än någonsin att ägna de bästa analytiska resurserna åt att dra slutsatser för den långsiktiga inriktningen bland annat av de nya erfarenheter som krisen inneburit. Att avskaffa vår aktiva förvaltning kan också förväntas ge besparingar av våra egna förvaltningskostnader på cirka 25 procent.
Regeringen har i krisens spår, liksom många andra, blivit mera kritisk mot överdrivna ersättningssystem som leder till kortsiktighet och alltför stort risktagande. Om många delar denna uppfattning bör det för AP-fondernas del kunna leda till större framgångar i det arbete som vi, tillsammans med andra, sedan lång tid bedriver för att agera i återhållande riktning när det gäller ersättningsfrågor.
De fyra AP-fonderna har sedan alla fick möjlighet att placera i aktier arbetat mycket med ersättningsfrågor i svenska – och till viss del även utländska – bolag. Oftast sker arbetet i samarbete med andra institutionella ägare och i nära dialog med bolagens styrelser. Tidigare var det till exempel vanligt att optioner delades ut till ledande befattningshavare utan krav på motprestation, men nu förekommer det endast undantagsvis. Programmen har också minskat i omfattning sedan vi och många andra ägare krävt detta. Redovisningen av program och övriga ersättningar har förbättrats.
Första AP-fonden har också drivit frågan om utvärdering för att se hur programmen ska kunna göras bättre för företaget och dess aktieägare. Flera bolag har på senare år gjort sådana utvärderingar och konstaterat att programmen kan förbättras. Utomlands har AP-fonderna mindre möjligheter att påverka men stöder ibland förslag som drivs av andra aktieförvaltare i Europa och USA. Fonderna röstar också på cirka 300 bolagsstämmor, bland annat för att minska kostnader, höja prestationskrav och förbättra informationen.
Vi har nu i form av regeringsbeslut fått nya riktlinjer för hur fonderna ska agera som aktieägare i bolag och deras dotterbolag. Här säger regeringen att: ”I företag där AP-fonderna direkt eller genom ett företag är delägare bör AP-fonderna respektive företaget i dialog med övriga ägare verka för att riktlinjerna tillämpas så långt som möjligt.”
Vi tolkar för vår del regeringsbeslutet som att:
• Regeringens riktlinjer för de statliga bolagens ersättningar till ledande befattningshavare bör där så är möjligt fungera som en riktningsangivelse också för AP-fonderna när vi agerar som ägare.
• AP-fonderna ska verka för en utveckling i denna riktning när det är praktiskt och ekonomiskt rimligt.
• AP-fonderna kan fortsätta arbeta i samverkan med andra ägare och styrelser i berörda bolag på ett sätt som leder till respekt och inflytande. Det innebär dels att företagen ska kunna vara övertygade om att AP-fonder agerar utifrån det enskilda företagets bästa (och därmed för pensionärernas långsiktigt bästa), dels att en AP-fond är en realistisk förhandlingspartner som efter givande och tagande kan ta ansvar för en uppgörelse.
Det kommer i sin tur att innebära att Första AP-fonden även i framtiden kommer att rösta för ersättningsprogram som är generösare än de statliga riktlinjerna men som påverkats i rätt riktning av en konstruktiv diskussion. Vi hoppas att också allmänheten ska ha förtroende för att det sker för nuvarande och kommande pensionärers bästa.
I denna anda arbetar vi nu om vår ägarpolicy. Det är till exempel nödvändigt att urskilja grupper av företag som bör behandlas olika.
I utländska bolag är fonderna små ägare med litet inflytande. För vår del kommer vi att fortsätta delta i upprop om ökad beslutanderätt för aktieägarna och en ökad transparens i ersättningsfrågor. Vi kommer också att agera i vissa enskilda bolag när rimligt tillfälle bjuds. Men vi kan inte ha ambitionen att agera i alla företag. Det skulle bli praktiskt ohanterligt och orimligt dyrt. I svenska stora börsbolag har fonderna ett större men inte avgörande inflytande. I dialog kommer vi att även fortsättningsvis söka påverka både kortsiktiga och långsiktiga program i en återhållande riktning. I enlighet med vårt grundläggande uppdrag kommer vi att agera utifrån aktieägarnas och varje enskilt bolags bästa – vilket alltid varit fondernas ledstjärna. Det är bara då som vi kan fortsätta uppfattas som ansvarsfulla och långsiktiga ägare.
I mindre innovations- och forskningsintensiva bolag kan en mindre del i grundlön och en del av vinsten när bolaget några år senare förhoppningsvis lyckats med innovationerna vara ett sätt att locka till sig de bästa forskarna/entreprenörerna.
I Första AP-fondens styrelse finns medlemmar som representerar allt från övertygelsen att incitamentsprogram till ledningen är av stor betydelse för att nå bästa avkastning till dem som är synnerligen skeptiska till att rörliga ersättningar alls behövs eller går att utforma för alla möjliga utfall och tillräcklig långsiktighet. Det har emellertid inte hindrat oss från att enas om att mycket finns att göra för att vrida utvecklingen i riktning mot betydligt bättre program för företagen, deras ägare och därmed för de svenska pensionärerna. Vi är också överens om att det förvaltningsansvar vi ålagts för AP-fonderna bara är förenligt med en reformistisk ambition som innebär kanske måttliga, men ändå tydliga, steg i rätt riktning. Ju fler som på allvar vill delta i diskussionen, desto lättare kommer det att vara att fortsätta att tillsammans med andra verka för klokare och måttfullare ersättningar till företagens ledningar.
Anna Hedborg
ordförande i Första AP-fonden