Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Arbetsförmedlingens uppdrag är omöjligt”

Politikernas ansvar. Arbetsförmedlingens grundproblem är och förblir politiskt. ­Medier och politiker kan fortsätta att skjuta på budbäraren, det vill säga tjänstemännen, men ett omöjligt uppdrag blir inte genomförbart bara för att några personer byts ut. Det är dags för regeringen att agera, skriver företrädare för Akademikerförbundet SSR.

Arbetsförmedlingens stora utmaningar handlar – trots de senaste veckornas kaos – inte om person- eller förtroendefrågor. Inte om generaldirektörers tillkortakommanden eller styrelsers bristande förtroende. I stället handlar det om det politiska systemets klåfingrighet.

Två företeelser är viktigare än andra för att förklara Arbetsförmedlingens problem – det ena är det komplexa uppdraget, det andra detaljstyrningen. Därför är och förblir den kris Arbetsförmedlingen nu går igenom politikernas fel och inte tjänstemännens.

Akademikerförbundet SSR är det förbund som organiserar flest akademiker inom Arbetsförmedlingen. Våra medlemmar vittnar om att regelverket och detaljstyrningen gör det omöjligt att göra ett bra jobb.

De senaste åren har Arbetsförmedlingen bestämt att man bara anställer akademiskt utbildade som arbetsförmedlare. Gott så! Men samtidigt har man ett regelsystem som gör att dessa välutbildade personer inte har möjlighet att använda sin gedigna kunskap på bästa sätt för den arbetssökande. Det har varit viktigare att fylla i digitala enkäter och leta kriterier som gör att ”olika verktyg faller ut” än att som professionell yrkesutövare göra det bästa för den arbetssökande.

Den diskussion som nu behöver ta vid handlar om vilket uppdrag Arbetsförmedlingen ska ha och inte ha. Som namnet antyder borde Arbetsförmedlingens kärnuppgift vara att förmedla arbeten samt att rusta och stödja personer till att kunna ta dessa arbeten. Till det kommer det viktiga uppdraget att skapa en övergångsarbetsmarknad för dem som inte kan få ett reguljärt arbete.

Men utöver det ska Arbetsförmedlingen också vara:

Kontrollmyndighet för att kontrollera att personer som uppbär arbetslöshetsförsäkring, a-kassa, är aktivt arbetssökande.

Upphandlingsmyndighet för mer än 800 privata utförare inom en mycket diversifierad arsenal av uppdrag. Infördes 2007–2008.

Kontrollmyndighet för alla dessa upphandlade tjänster.

Ansvarig myndighet för etableringen av nyanlända (det så kallade etableringsuppdraget). Infördes 2010.

Ansvarig myndighet för utförsäkrade från Försäkringskassan. Infördes 2010.

De två sista punkterna – etableringsuppdraget och ansvaret för de utförsäkrade – är uppdrag som tidigare låg på kommunerna respektive Försäkringskassan. Under denna mandatperiod har alltså Arbetsförmedlingens uppdrag breddats väsentligt. Till det kommer ökningen av upphandlingar av privata utförare samt kontrollen av desamma. Det är ett ansvar som vuxit lavinartat under den här och den förra mandatperioden.

Den generella trenden inom Myndighets-Sverige är att uppdrag renodlas. Myndigheter förväntas inte både upphandla, utföra och kontrollera verksamhet. Men när det gäller något av det svåraste som finns – att rusta människor för jobb – ska tydligen en och samma myndighet kunna göra allt.

Detta sammelsurium av ansvarsområden i form av både bredd och detaljstyrning har gjort Arbetsförmedlingens uppdrag i princip omöjligt. Det är dags att i stället hitta en organisation som svarar mot utmaningarna på dagens arbetsmarknad och som rensar i det otydliga uppdrag Arbetsförmedlingen fått.

Några avgörande åtgärder som vi menar behövs är:

Låt Arbetsförmedlingen fokusera på sitt kärnuppdrag, att rusta och stödja människor till ett jobb och förmedla de jobben.

Lyft bort flera av de uppdrag Arbetsförmedlingen har i dag, bland annat upphandling och kontroll.

Utvärdera om Arbetsförmedlingen är bäst lämpad för etableringsuppdraget.

Utvärdera hur övergången mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen kan bli bättre för den enskilda utförsäkrade arbets­sökande.

Ta bort detaljstyrningen vad det gäller såväl åtgärdsarsenal som datumgränser till exempel i form av Fas 3. Låt professionella arbetsförmedlare bedöma vilka verktyg som behövs och när.

Avskaffa rapporteringshysterin.

Ge Arbetsförmedlingen i uppdrag att närmare samarbeta med parterna för att främja instegsjobb på arbetsmarknaden även för andra grupper än ungdomsarbetslösa.
Förstärk myndighetens arbete med rehabiliteringsstöd tillsammans med andra aktörer, till exempel Försäkringskassan.

Skapa en organisation som, till viss del, kan anpassa sig till de lokala förutsättningarna (branschanpassad eller gruppanpassad specialistförmedling).

Differentiera arbetsförmedlarrollen. Professionalisera verksamheten än mer genom att skapa multiprofessionella team som bäst kan göra en kvalificerad individuell bedömning av vilka åtgärder som är rätt för varje individ. Återinför till exempel specialinriktade arbetsförmedlingar och specialiserade arbetsförmedlare inom till exempel rehabilitering, vägledning och platsförmedling.

Förutom de två sistnämnda är detta åtgärder som Arbetsförmedlingen själv inte styr över. För att genomföra dessa reformer krävs en förändring av den svenska arbetsmarknadspolitiken och styrningen av den myndighet som har den viktigaste rollen i den politiken.

Vi har givetvis förhoppningar om att nystarten på Arbetsförmedlingen kommer att leda till en förbättrad situation. Det man styr över är ju bland annat förtroendefrågan internt och externt. Det är ett viktigt arbete för den nya ledningen att ta tag i.

Men grundproblemet är och förblir politiskt. Medier och politiker kan fortsätta skjuta på budbäraren, det vill säga tjänstemännen, men ett omöjligt uppdrag blir inte genomförbart bara för att tjänstemän centralt byts ut eller lokala tjänstemän skälls ut.

De senaste årens övervältring av ansvar på Arbetsförmedlingen har lett till ett omöjligt uppdrag. Det är något vi upplever inte bara centralt, utan det är något arbetsförmedlare lokalt vittnar om dagligen. De ska vara administratörer, vägledare, controllers, inskrivare och platsförmedlare i en och samma person och känner varje dag att deras profession och det de har lärt sig i sin högre utbildning inte går att förverkliga i arbetet.

Att det är så är inte resultatet av en dålig arbetsledning. Det är resultatet av en dålig politik. Och då är det dags att göra om och göra rätt.

Regeringen borde snarast tillsätta en parlamentarisk utredning i frågan och ta det politiska ansvaret för en långsiktigt hållbar jobbpolitik.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.