Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Arbetsgivarna har total makt över bärplockarnas situation”

Sätt press på industrin. Bärbranschen har ovanligt svag reglering och lågt ­skatteuttag, vilket leder till ohållbara situationer för de migrantarbetare som utför arbetet. Nu krävs reformer för en värdig arbetssituation för bärplockarna, skriver forskare och utredare.

Under två veckor i september övernattade 120 thailändska bärplockare utanför Kommunals kontor i Umeå, i konflikt med företaget Phoenix Enterprises om uteblivna löner och ändrade arbetskontrakt. Efter tio dygn av låsta positioner anlände tjänstemän från Thailands arbetsmarknadsdepartement. Nu kommer ännu en konflikt på svensk arbetsmarknad att avgöras i domstol i Thailand, i förhandlingar som kan pågå i åratal och där anställda har svårt att få ut sin rätt. Den konflikt vi har bevittnat reser flera frågor.

Situationen i bärbranschen har föregåtts av regelförändringar på arbetsmarknaden där arbetsgivarsidan ökat sitt handlingsutrymme på bekostnad av arbetstagarsidan och offentliga aktörer. Statens instanser har visat undfallenhet i takt med svagare befogenheter och sämre resurser.

På 2000-talet ökade efterfrågan på skogsbär på de asiatiska marknaderna. Detta sammanföll med EU:s utvidgning som fick polska och baltiska säsongsarbetare att lämna den svenska bärbranschen. Företagen stod utan arbetare när det fanns möjligheter till global expansion och hög avkastning för grossister och uppköpare.

Flera faktorer samverkade till rekryteringen av thailändska migrantarbetare. Från mitten av 2000-talet togs politiska beslut som resulterade i att arbetskraftsimporten bestäms av privata aktörer. När arbetare från EU ratade villkoren i den svenska bärbranschen byggdes den globala expansionen på asiatiska arbetare, för sämre löner och villkor. Lagen 2008 fick omedelbar effekt – den största gruppen som fick tillstånd var asiatiska bärplockare.

Bärindustrin fick vid samma tid igenom att industriell plockning i princip skulle förbli obeskattad. Skattemyndigheten kom 2005 fram till att normala beskattningsregler skulle gälla bärbranschen. Industrin började då anställa via utländska bemanningsföretag, i en konstruktion som sanktionerades av skattemyndigheten och finansdepartementet. De problem som sedan uppstod borde ha kunnat förutses.

De skärpningar som senare införts har delvis kunnat pareras av branschen. När bemanningsföretagen 2011 tvingades ha en filial i Sverige protesterade branschen och undantogs från beskattning som normalt ska gälla för företag med driftställe i Sverige.

Skogsbärsbranschen är en industri med särställning i termer av svag reglering och lågt skatteuttag. Vinsterna i produktionskedjans ledande företag subventioneras av det allmänna och skapas under rättsosäkra arbetsvillkor.

Bärplockarnas berättelser i Umeå och Lesjöfors visar på maktförhållanden som liknar de vid svenska bruk under 1800-talet där arbetsgivarna – genom kontroll av arbete, bostäder och konsumtion – hade en närmast total makt över människors liv. Det är en historisk ironi att 1800-talets maktstrukturer på arbetsmarknaden är en realitet för vissa grupper i 2000-talets Sverige. Förutom att vara den enda arbetsgivaren, vilket grundas på de anställningsavtal som godkänts av fack och myndigheter, kan företagen fullt ut kontrollera prissättningen och villkoren för bärplockarnas behov av bostad, mat och transporter. Genom att frysa lönemedel intill alla kostnader är erlagda och lån är reglerade, har arbetsgivarna total makt över migranternas ekonomiska situation.

Det är i grossist- och uppköparledet prissättning på bär sker och där kontroll och resurser finns. I juni lovade branschen krafttag mot exploatering och missförhållanden. Detta har inte räckt. I Umeå har grossisten Sparlats, som garanterat lönesumman, varit osynlig sedan konflikten inleddes. Problemet ligger i att utkräva ansvar av företag som inte är direkta arbetsgivare och som inte har driftställe i Sverige. Norge har infört lagstiftning som gör huvudentreprenören ansvarig för löner och villkor längre ned i kedjan. För flera år sedan talade Polarica om att upprätta en ”skyddsfond” för riskspridning. Det är hög tid att sätta fokus på huvudaktörerna inom den industriella bärplockningen.

Ska industriell plockning förekomma bör industrin beskattas som i andra sektorer. Arbetet ska betalas bra och ske under goda arbetsvillkor. Bärplockare från Sverige, EU eller asiatiska länder bör anställas direkt av bärföretagen i Sverige och ordningen med utländska bemanningsföretag bör avskaffas.