Fram till 2025 kommer 1,6 miljoner svenskar att gå i pension. Luckorna på arbetsmarknaden blir fler, inte minst i kommuner som redan i dag har svårt att hitta arbetskraft. Med fler pensionärer krävs fler som arbetar för att upprätthålla välfärden. Samtidigt kommer behoven av vård och omsorg att öka till följd av den äldre befolkningen. Sverige står inför stora utmaningar.
Redan i dag finns bristsituationer på arbetsmarknaden. En tredjedel av Sveriges företagare uppger att de fått tacka nej till order på grund av arbetskraftsbrist och vartannat företag i en undersökning gjord av Dagens Industri uppger att brist på arbetskraft med rätt kompetens utgör ett stort hinder för att växa. Inte minst inom välfärdssektorn kommer bristen på arbetskraft att bli alarmerande inom några år.
Arbetskraftsinvandring kan aldrig ensamt lösa dessa utmaningar. Matchningen på arbetsmarknaden måste bli bättre, det måste löna sig bättre att anställa och att bli anställd samt att starta och driva företag. De som i dag lever i utanförskap och saknar ett arbete att gå till måste ges möjligheter att komma in i den gemenskap det innebär att ha ett arbete. Allt detta jobbar regeringen intensivt med.
För att framtidens välfärd ska kunna upprätthållas behövs fler som jobbar i Sverige, oavsett om de är födda här eller inte. Brist på arbetskraft kan paradoxalt nog leda till högre arbetslöshet, eftersom företag som inte kan utvecklas inte heller kan nyanställa. Den som tror att man genom att hålla en arbetskraftsinvandrare utanför landet per automatik har ett jobb att i stället ge till någon som redan bor här får tänka om.
När regeringen tillsammans med Miljöpartiet genomförde reformen för en ökad och mer flexibel arbetskraftsinvandring 2008 så var det med utgångspunkten att det bara är arbetsgivaren som vet bäst vilken typ av arbetskraft och vilken kompetens som behövs. Det kan ingen myndighet, politiker eller ett fackförbund avgöra. Så länge löner och andra villkor är i samma nivå som svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen och tjänsten först utannonseras i Sverige och EU så ska arbets- och uppehållstillstånd kunna ges.
Sverige är inte ett särskilt välkänt land. Vi kan knappast konkurrera med klimatet och svenska språket talas bara av nio miljoner människor. Om Sverige ska stå sig väl i den internationella konkurrens om arbetskraft som råder så behöver vi ha ett öppet och flexibelt regelverk som gör det attraktivt att välja just oss. Det innebär inte att vi inte ska ha ordning och reda och en kontroll av under vilka förutsättningar människor kommer hit.
När det gäller förutsättningarna för att arbetstillstånd ska beviljas är reglerna entydiga. Anställningsvillkoren för den som kommer hit för att arbeta får inte vara sämre än kollektivavtal eller vad som är praxis inom yrket eller branschen. Arbetstagaren ska också kunna försörja sig på lönen. Innan tillstånd beviljas ska Migrationsverket pröva om anställningsvillkoren är i rätt nivå, och berörd arbetstagarorganisation ska ges tillfälle att yttra sig. Migrationsverket ska också vara observant på att anställningsavtalet inte är ett skenavtal.
Det är viktigt att komma ihåg att det inte är någon skillnad på de rättigheter man har på arbetsmarknaden om man har kommit som arbetskraftsinvandrare jämfört med om man är född i Sverige.
De signaler som har framkommit i medierna (se bland annat DN.se/ekonomi 5–8/11) på att det har förekommit att människor som arbetskraftsinvandrat till Sverige inte fått de löner och de villkor de har rätt till är – om de stämmer – allvarliga och oroande. Därför har Migrationsverket fått tala om för regeringen hur de ser på tillämpningen av reglerna och jag kommer i dag att träffa fack och arbetsgivare för att höra hur de tycker att reformen fungerar. När jag fått höra deras åsikter är jag beredd att dra eventuella slutsatser. Ingen reform är så bra att den inte kan göras bättre.
Regeringen är alltid beredd att lyssna och ta till sig av synpunkter på hur politiken kan bli bättre. Men jag vill redan nu slå fast några saker:
• För det första kommer människor alltid att komma till Sverige för att arbeta, oavsett hur regelverket ser ut. Frågan är om vi vill ha en svart arbetsmarknad med människor som kommer utan tillstånd och därmed är rättslösa och löper risk för exploatering eller en reglerad och välordnad arbetskraftsinvandring där människor faktiskt har möjlighet att kräva sina rättigheter. Den som är bekymrad över situationen för dem som lever utan tillstånd i Sverige bör bejaka arbetskraftsinvandring. Att öppna dörren för arbetskraftsinvandring gör det möjligt att komma till Sverige för att arbeta och inte längre enbart om man är förföljd eller förtryckt i sitt hemland.
• För det andra kommer det alltid att finnas oseriösa arbetsgivare. Det fanns det före arbetskraftsinvandringsreformen och det skulle det finnas om vi avvecklade den i morgon, för de stoppas inte av stängda gränser. När vi stiftade lagen byggde vi därför in mekanismer för att motverka detta. Utöver de kontroller som Migrationsverket gör har man till exempel rätt att byta arbetsgivare om man behandlas illa eller inte får den lön man har rätt till och kan under tre månader söka ett nytt arbete i Sverige utan att riskera att bli av med uppehållstillståndet.
• För det tredje finns det de som inte är och aldrig har varit intresserade av någon arbetskraftsinvandring, oavsett om den kommer från andra EU-länder eller från länder utanför EU. Det finns de som tycker att svenska jobb ska gå till svenskar och det finns de som ger sken av att vara för arbetskraftsinvandring men vill ha den så genomreglerad och byråkratisk att resultatet i praktiken blir detsamma. De stoppade den framgångsrika arbetskraftsinvandring som Sverige hade fram till början av 1970-talet. De kommer alltid att ta enskilda ärenden som intäkt för att ifrågasätta arbetskraftsinvandring som sådan. Låt mig vara tydlig med att de aldrig kommer att vinna mig för sitt synsätt.
Tobias Billström (M)
migrationsminister