DN Debatt

”Arbetskraftsinvandring har blivit ett nytt sätt att fly krig”

Det finns internationella avtal om flyktingmottagande, men i praktiken hindrar EU människor att fly med bland annat hård gränsbevakning, skriver de två debattörerna.
Det finns internationella avtal om flyktingmottagande, men i praktiken hindrar EU människor att fly med bland annat hård gränsbevakning, skriver de två debattörerna. Foto: MAGNUS HALLGREN / DN / TT

Ny studie. Över hälften av de arbetskraftsinvandrare som stannar i mer än två år söker asyl. Det beror på EU:s hycklande flyktingpolitik. Det krävs lagliga vägar in i Sverige. Samtidigt stannar den kvalificerade arbetskraft vi behöver alltför kort tid i landet. Vi behöver få den att stanna, skriver två chefer på tankesmedjan Fores.

Reglerna för arbetskraftsinvandring som trädde i kraft i december 2008 innebar ett perspektivskifte. Det är inte längre nationalstatens behov som styr, utan individen står i centrum. Alla som har ett anställningserbjudande och kan försörja sig själva är välkomna. OECD har beskrivit systemet som världens mest öppna. Ur ett liberalt perspektiv är det självklart positivt och Fores ordnade till och med fest vid femårsjubileet. I dag presenterar vi en studie som bör få både oss och andra att fundera över hur reformen har fungerat.

Studien ”Världens öppnaste land” är skriven av Pieter Bevelander, Henrik Emilsson, Karin Magnusson och Sayaka Osanami Törngren vid Malmö högskola. Den går på djupet med två viktiga aspekter som inte blivit belysta på annat håll: Vilka grupper stannar någon längre tid och hur ser situationen ut för de högkvalificerade arbetskraftsinvandrarna?

Den övergripande bilden är en liberal framgång. Antalet arbetskraftsinvandrare har mer än fördubblats sedan reformens införande. Den största yrkesgruppen är dataspecialister, förutom säsongsarbetande bärplockare. Tillståndsprocessen är smidigare och snabbare för arbetsgivare och arbetstagare, och har dessutom förenklats ytterligare under tiden.

När det gäller de grupper som stannar en längre tid är bilden inte lika ljus. Dataspecialisterna stannar oftast bara några månader eller något år. De som däremot blir kvar är personer som huvudsakligen har kommit hit för att arbeta i yrken med ett stort överskott på arbetssökande. Det öppnar förstås för en tolkning att de tar jobben eller dumpar lönerna för folk som redan har en tuff situation.

Vi väjer inte för en öppen diskussion om detta, men inget tyder på att vi skulle ha ett sådant problem. Efter hård kritik mot uttalanden som att ”jobb i första hand ska gå till dem som bor här” erkänner även LO att arbetskraftsinvandring av dagens omfattning inte leder till någon lönedumpning. I något fall skulle arbetet ha kunnat gå till en person som redan fanns på arbetsmarknaden, men arbetskraftsinvandringen är å andra sidan förutsättningen för en rad arbetsplatser som annars hade fått lägga ner.

Att de som stannar ofta har kommit hit för arbete i överskottsyrken är inte detsamma som att de är okvalificerade. Tvärtom har mer än hälften högskoleutbildning. Däremot jobbar de i stor utsträckning i yrken som kräver kortare utbildning. Det här är samma mönster som vi ser för invandrare generellt i Sverige.

Studien visar också att arbetskraftsinvandring har blivit ett nytt sätt att fly krig, förföljelse eller fattigdom. Över hälften av dem som stannat längre än två år har sökt asyl i Sverige. En del av dem söker asyl först och får sedan ett jobb som gör att de kan stanna, huvuddelen kommer hit för ett jobb och söker sedan asyl när de är på plats. En hög andel har mycket låga eller obefintliga inkomster efter ett par år i landet, vilket antyder skenanställningar. De regelskärpningar som infördes 2012 och de som har föreslagits i år kan ändra bilden, men det är för tidigt att säga.

I botten ligger EU:s hycklande flyktingpolitik. Samtidigt som alla medlemsstater ska följa de internationella konventioner som finns på flyktingområdet hindrar EU i praktiken människor att fly, med stängsel, gränsbevakning, böter till flygbolag och rederier som inte stoppar flyktingar och så vidare. Så länge det ser ut så, kommer människor försöka hitta vägar runt systemet.

Utöver dataspecialister är det inte många bristyrken där vi ser någon omfattande arbetskraftsinvandring. I många av yrkena krävs en yrkeslegitimation eller liknande. Där innebär de nuvarande reglerna något av ett moment 22. Tillstånd kan bara ges till dem som har ett anställningserbjudande, och det kan personer utanför EU inte få utan att först komplettera sin utbildning och översätta sin examen till svenska, vilket i realiteten är svårt att göra utan att vara på plats.

Studiens andra del ger flera tänkbara förklaringar till varför invandrarna till bristyrken stannar så kort tid. Svaren från 55 högkvalificerade arbetskraftsinvandrare pekar på att många av dem helt enkelt aldrig haft för avsikt att bosätta sig i Sverige. De har velat få erfarenheter som ger nya kunskaper och ett bättre cv genom att åka utomlands. Att det blivit just Sverige har berott på en slump. När de väl är här ser flera av de intervjuade tydliga fördelar med Sverige, som att det går så bra att kombinera arbete och familjeliv. Samtidigt är det svårt att komma in i sociala sammanhang.

Här stämmer mönstret väl med huvudbudskapet i en annan färsk Forespublikation, Jakten på det nya kapitalet. Liberala regler är inte nog, eftersom Sverige konkurrerar med många andra om de skickligaste yrkesarbetarna. Klimatet och språket är stora nackdelar, och Sverige har knappt börjat fundera på hur man ska locka invandrare. Fokus i debatten har snarare legat på invandring som ett problem.

Det finns en rad tänkbara reformområden utifrån studiens resultat:

Det största problemet är att flyktingar å ena sidan hindras att komma in, å andra sidan tillåts att stanna om de väl har gjort det. Det krävs lagliga vägar in i EU och till Sverige, såsom avskaffade visumtvång eller möjlighet att få visum för att söka asyl.

Sverige behöver en strategi för att locka kvalificerad arbetskraft och få den att stanna.

Byråkratin bör minskas och handläggningstiderna kortas, till exempel genom att systemet med förenklade regler för vissa företag byggs ut. Systemet kunde byggas upp som en trappa, där företag kvalificerar sig för allt färre regler ju fler invandrare de gett arbete utan anmärkningar.

Villkoren för att få permanent uppehållstillstånd är sämre i det nya systemet än i det gamla. Det är värt att fundera på för att få bristarbetskraften att stanna.

Arbetsgivare kunde få möjlighet att ge preliminära jobberbjudanden, där invandrare kan komma hit och genomföra de kompletteringar som krävs för att få legitimation och därefter börja jobba. Alternativet är en lösning liknande Kanadas, där den som har vissa kvalifikationer kan komma hit utan jobberbjudande, komplettera sin examen och därpå förhoppningsvis hitta jobb.

De viktigaste argumenten för 2008 års reform står sig fortfarande: Det är arbetsgivaren som vet bäst vilket behov som finns av en viss individ på arbetsmarknaden. Varje arbetskraftsinvandrare är en producent, konsument och skattebetalare, som skapar värden och nya jobb. Varken jobb eller löner i Sverige påverkas. De som kommer hit får höjd levnadsstandard, skickar hem pengar och återvänder ofta inom några år, med nya kunskaper och kapital i bagaget. Globalt sett är de hemskickade medlen, remitteringar, flera gånger större än biståndet och betydligt mer träffsäkert.

Fores kommer förmodligen fira även tioårs-jubileet av reformen. Men vi hoppas att det då också har skett en rad välbehövliga reformer.