Lantbrukarnas riksförbund: Tvångsutsatta markägare tvingas subventionera kraftjättarnas miljardvinster.
För drygt ett år sedan lämnade regeringens utredare slutbetänkandet ”Nya ersättningsbestämmelser i expropriationslagen m m” till justitieminister Beatrice Ask. I utredningen görs en översyn av expropriationslagen och utgångspunkten är att skyddet för äganderätten bör stärkas. Markägarna skall ersättas med minst det fulla marknadsvärdet för sin egendom när de tvingas avstå mark till vinstdrivande kraftbolag och andra kommersiella aktörer.
Efter drygt ett års beredning av betänkandet har regeringen bytt fot. Den proposition som är aviserad till vårriksdagen kommer inte att innehålla förslag om vinstfördelning eller ersättning för lantmäterikostnad. Beatrice Ask vänder härmed landets jord- och skogsägare ryggen.
Regeringens ovilja medför att tvångsutsatta markägare måste fortsätta subventionera Eons och andra eljättars miljardvinster.
Jord- och skogsägare tvingas årligen släppa till mark för utbyggnad av samhällets infrastruktur. Ofta gäller det framdragande av elledningar och uppförande av telemaster. Detta sköttes tidigare av offentligt ägda företag. Numera handhas ledningsnäten och basstationerna främst av enskilda aktörer med starka ekonomiska vinstintressen.
De nya aktörerna har rätt att med tvång lägga under sig behövlig mark och de betalar samma låga ersättning till markägarna som de tidigare icke-vinstdrivande företagen fick göra.
Viktiga samhällsintressen överskuggas numera av kommersiella intressen. Med regeringens goda minne har ändamålet med tvånget blivit att ekonomiskt gynna kommersiella aktörer. Exempelvis kan tyska kraftjätten Eon mot en ersättning om en eller annan tusenlapp beröva små lantbruksföretag mark för framdragande av kraftledning för att öka vinsten i bolaget. Och börsnoterade telekomföretag tilltvingar sig mark som företaget redan arrenderar med konsekvensen att markägaren får se den avtalade arrendeavgiften om hundratusentals kronor omvandlad till engångsbelopp på några tusenlappar.
Merparten av dagens tvångsprocesser sker hos lantmäteriet. Tidigare hanterades de flesta av dessa hos domstol. Till skillnad mot vad som gäller vid domstol är markägarens möjligheter att biträdas av ombud vid lantmäteriförrättningen starkt beskurna. Det ger den resursstarka kommersiella aktören ett processuellt övertag.
Om ersättningen vid expropriation skall uppfattas som rättssäkert bestämd måste minst två krav ställas på lagstiftningen. Det måste framgå dels att markägare som tvingas avstå mark till kommersiella aktörer får ersättning med en del av den vinst som expropriationen medför för förvärvaren, dels att markägaren har rätt att få sina kostnader för ombud betalda av den som tvångsinlöser, när expropriationen handläggs av lantmäteriet.
Regeringen har tidigare ställt sig bakom dessa markägarkrav. När man kort efter alliansens maktövertagande gav utredningen om expropriationsersättning tilläggsdirektiv var budskapet tydligt. Utredningen skulle formulera förslag om bland annat vinstfördelning mellan exproprierande aktör och markägare samt skyldighet för tvångsförvärvaren att vid lantmäteriförrättning ersätta markägaren för ombudskostnader. Betänkandet levererade vad Beatrice Ask hade beställt.
Beatrice Asks plötsliga helomvändning väcker bestörtning. Hon säger nej till en förstärkning av äganderätten men också till de förslag hon själv beställt. Beatrice Ask sätter därmed kraftlednings- och telekomföretagens miljardvinster före den lille markägarens berättigade intresse av rättvist och rättssäkert bestämd ersättning vid tvångsinlösen.
Vill Beatrice Ask infria de förväntningar hon och regeringen skapat hos alla de markägare som årligen berövas sin mark måste den aviserade propositionen till vårriksdagen innehålla samtliga de förslag utredningen levererat.
Lars-Göran Pettersson
förbundsordförande LRF