Nyligen presenterade den årliga undersökningen Juristbarometern sin statistik för 2011. Undersökningen genomförs bland cirka 9.000 jurister i Sverige och publiceras bland annat i tidskriften Legally Yours. Det kanske mest slående i årets resultat var att cirka en tredjedel av de tillfrågade juristerna håller med Julian Assange i hans kritik av det svenska rättssystemet.

Julian Assange har som bekant angripit vårt rättssystem på en rad olika punkter. Hans kritik har emellertid inte stått oemotsagd, och vissa menar att han enbart försöker undkomma de anklagelser som riktats mot honom i Sverige. Frågan om Assanges eventuella skuld eller oskuld lämnar vi helt därhän i det här inlägget. Av stort intresse är ändå frågan om det finns något fog i hans synpunkter angående det svenska rättssystemet.

Inledningsvis vill vi framhålla att vi anser att hans kritik på ett generellt plan är obefogad, Sverige är en väl fungerande rättsstat och i många avseenden ett föredöme internationellt. Det finns emellertid alltid en risk att vi som verkar i detta system blir hemmablinda och att vi utgår från att sakernas tillstånd är helt i sin ordning. För bara några år sedan ansåg till exempel många att Sverige inte led av korruption, i dag är bilden en annan sedan Systembolagshärvan och Göteborgshärvan med flera har uppdagats.

• Från Assanges icke-svenska horisont ter det sig orimligt att han skulle häktas.
I Sverige häktas i stort sett alla som begärs häktade av åklagare, efter en förhandling i domstol som vanligen tar 15–30 minuter. Inför denna får advokaten oftast inte ta del av underlaget till häktningsframställan förrän några minuter före förhandlingen. Vi anser därför att det råder stor obalans avseende möjligheten att förbereda sig och få så kallat skäligt rådrum i en svensk häktningsförhandling. Det förekommer heller aldrig någon muntlig bevisning i egentlig mening. I England slapp Assange sitta häktad och inlåst 23 timmar per dygn utan kontakt med någon annan än sin advokat, i stället blev det husarrest. Det skall också tilläggas att häktningstiden i Sverige inte har någon formell yttre gräns. Det betyder att en person som inte är dömd kan hållas frihetsberövad på obegränsad tid. Vi företrädde till exempel för några år sedan en kvinna som satt häktad i över tretton månader för att sedan helt frias i tingsrätten.

Vi är därför av uppfattningen att häktning i Sverige används på ett sätt som många andra rättsstater skulle finna främmande. Sverige har också kritiserats av FN:s tortyrkommitté avseende häktade.

• Assange har vidare kritiserat att han inte skulle få utredningen översatt till engelska.
Faktum är att det aldrig görs skriftliga översättningar till den misstänktes språk i Sverige. Däremot låter polisen ibland en tolk läsa upp hela eller delar av utredningen för den misstänkte. På senare tid har det blivit vanligare att polis och åklagare anser att försvarsadvokaten själv ska bekosta även sådan uppläsning med tolk. En som inte förstår svenska har ju uppenbart inte samma möjligheter att ta del av utredningen (som ibland kan omfatta flera tusen sidor) som en svenskspråkig, vilken kan läsa flera gånger, anteckna, och ta del av påståendena i sin egen takt.

• Kritiken från Assange går även ut på att 75 procent av domarna i en rättegång i tingsrätt inte är jurister, utan oftast pensionerade politiker.
För en person som Assange förefaller det märkligt att han ska dömas av politiker och inte av jurister. Vi har ingenting emot nämndemannasystemet som sådant, men internationellt sett är det en apart lösning på rättens sammansättning. Grundtanken torde vara att nämndemännen skall spegla samhällets sammansättning och företräda ”folkets sunda förnuft”. I dag är det dock inte så. Nämnden motsvarar sällan ortens snitt när det gäller ålder, etnicitet eller utbildningsnivå.

En svårighet som därför uppstår är till exempel att pensionärer kan ha svårt att sätta sig in situationer som en 50 år yngre person hamnat i. En stor del av de tilltalade i brottmål är under 25 år.

• Slutligen har Assange kritiserat att det troligen blir stängda dörrar vid hans rättegång i Sverige.
Det innebär att medier och andra inte får komma in och lyssna och därmed inte heller har möjlighet att kritiskt granska förfarandet i domstolen. Det är troligt att det blir så, då det är vanligt i sexmål. Utan att kunna presentera statistik så är vi av uppfattningen att förhandlingar bakom stängda dörrar är vanligare i Sverige än i många andra rättstater. I Sverige ifrågasätts sällan denna sekretessbeläggning utan genomförs i det närmaste slentrianmässigt. Det kan även tilläggas att Assange menar att hans identitet har läckts till medierna från polisens sida. Även detta är tyvärr vanligt förekommande i Sverige.

Det torde extremt sällan vara så att klienten instruerar sin advokat att svärta ner sig själv genom att läcka information till medierna. Dylika läckor härstammar därför i princip alltid från polisen.

Vi vill återigen poängtera att vi inte bryr oss specifikt om Julian Assange och inte har någon uppfattning om huruvida han är skyldig eller inte till de anklagelser som riktas emot honom. Det är också möjligt att Assange i många avseenden uppfyller rekvisiten för att vara en sann rättshaverist, och att hans attacker mot det svenska rättssamhället endast bottnar i egna strategiska överväganden i hans rättsprocess.

Utifrån vår uppfattning att Sverige generellt sett är en välfungerande rättsstat är det emellertid vår skyldighet som advokater att värna om rättvisa rättegångar och se till att de fläckar som finns i vårt system tvättas bort.

Jens Lapidus
Johan Åkermark
advokater