Bostadsföreträdare och Avfall Sverige: Konflikten om returpappret visar att producentansvaret för återvinning av tidningar och förpackningar måste reformeras. Fortfarande utgörs cirka 30 procent av innehållet i en vanlig soppåse av förpackningar och tidningar. Ett skäl är att det är för långt och omständligt att gå eller åka till en återvinningsstation. Det här innebär att kostnader vältras över på medborgarna i form av högre soptaxor. Problemet är att producentansvaret inte tillämpas fullt ut. Återvinningen av förpackningar och tidningar – som avstannat – kan öka om den sker i anslutning till den vanlig sophanteringen och finansieras av producenterna. Vi hoppas att pappersindustrin nu gör allvar av sin påstådda ambition att bidra till ett hållbart samhälle, skriver företrädare för organisationerna.
På DN debatt (10/5 och 25/5) diskuterar representanter för pappersindustrin (Holmen, SCA, Stora Enso) reglerna för producentansvaret och återvinningen av tidningar och förpackningar med representanter för kommunala renhållningsföretag i Skåne och Blekinge (NSR, VMAB, Nårab) samt återvinningsföretaget TMR (12/6).
Det är glädjande att läsa att representanterna för några av Sveriges viktigaste basindustrier tar avfalls- och återvinningsfrågorna på allvar. Att mängden avfall minskar och återvinningsgraden stiger är viktigt för att nå en hållbar utveckling. Konsumenter, producenter, fastighetsägare, kommunerna och deras avfallsbolag har under 90- och 00-talet tillsammans gjort Sverige världsledande på avfalls- och återvinningsområdet. Men de senaste åren har utvecklingen avstannat och Sverige riskerar på sikt att förlora rollen som föregångsland. Återvinningsmålen behöver därför höjas och kraftfulla initiativ tas mot bekväm avfallsinsamling.
Precis som pappersindustrin skriver är uppluckringen av producentansvaret en viktig förklaring till den stagnerande utvecklingen på avfallsområdet. Men problemet är sannerligen inte att fastighetsägare och kommunala avfallsbolag inrättar system med fastighetsnära insamling av förpackningar och tidningar, vilket de boende efterfrågar.
Problemet är istället att producentansvaret, det vill säga principen om att den som skapar avfallet ska betala för att det tas om hand och återvinns, inte tillämpas fullt ut. De svenska hushållen vill verkligen återvinna, men de upplever att det finns för få insamlingsbehållare, att det är skräpigt runt dem och att de töms för sällan.
Allt fler reagerar också på det miljömässigt irrationella i att inte alla sopor samlas in på samma ställe, det vill säga källsorterat i anslutning till fastigheten. I stället krävs ofta en bilresa för att lämna tidningar och förpackningar. Producenterna ansvarar för insamlingsbehållarna, men medborgarnas ilska vänds ändå ofta mot kommuner och fastighetsägare, som svarar med att bygga upp egna fastighetsnära system runt om i landet.
Fortfarande utgörs dock ca 30 procent av innehållet i en vanlig soppåse av förpackningar och tidningar. Enligt undersökningar är skälet till detta framför allt bekvämlighet – det är för långt och omständligt att ta sina förbrukade förpackningar och gå eller åka till en återvinningsstation. Detta innebär att kostnader som egentligen ska tas av producenterna vältras över på medborgarna i form av högre soptaxor. Det handlar om flera miljarder kronor årligen. Men framför allt innebär det att återvinningen av förpackningar och tidningar blir lägre än vad den skulle vara om insamlingen skedde i anslutning till den vanliga sophanteringen och finansierades av producenterna.
Återvinningsgraden för tidningspapper är hög i Sverige, men kan öka ytterligare om fastighetsnära insamling successivt införs som insamlingsmetod. Vi välkomnar att pappersindustrin ”är fast beslutna att utveckla systemet ytterligare genom att bygga ut insamlingen”.
Eftersom priset på returpapper är så högt har industrin all anledning att komma överens med kommunerna om ersättningen för materialet. Det faktum att pappersindustrin nu erbjuder höjd ersättning för den fastighetsnära insamlingen med 100 miljoner kronor årligen visar att det finns och har funnits ett ekonomiskt utrymme. Pengar som givetvis ska användas för att öka återvinningen och ge medborgarna den service de har rätt att kräva. Nu bör pappersindustrin övertyga övriga producenter att överge sitt motstånd mot en rationell insamling av förpackningar och höja ersättningen för insamlingen.
Producentansvaret ska styra mot minskade mängder förpackningar och ökad återvinning. Så har det inte blivit. Återvinningsmålen har slutat att verka styrande mot ökad återvinning.
Mellan 1994 och 2006 ökade förpackningsmängderna med 75 procent. För att bromsa och stävja effekterna av en ökad förpackningsmängd behöver återvinningsmålen höjas och systemet för insamling utvecklas, så att insamlingen av förpackningar och returpapper kan öka. Vi hoppas att pappersindustrin nu gör allvar av sin påstådda ambition att ”svara upp mot medborgarnas vilja att i sin vardag bidra till ett hållbart samhälle präglat av resurseffektivitet och begränsad miljöpåverkan”.
Pernilla Bonde, vd HSB Riksförbund, Kurt Eliasson, vd SABO, Barbro Engman, Förbundsordförande för Hyresgästföreningen, Sten-Åke Karlsson, vd Riksbyggen, Reinhold Lennebo, vd Fastighetsägarna Sverige, Weine Wiqvist, vd Avfall Sverige