Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Att anta alliansens budget skulle ge Löfven andrum”

Alliansens redan framförhandlade budget torde kunna klubbas med minst 80 procent av riksdagens ledamöter bakom sig, menar Daniel Tarschys.
Alliansens redan framförhandlade budget torde kunna klubbas med minst 80 procent av riksdagens ledamöter bakom sig, menar Daniel Tarschys. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Budgetbeslutet i december beskrivs som det stora problemet för Stefan Löfven. Men det finns en enkel lösning. Den nya regeringen kan använda sig av det budgetförslag som alliansen redan har förhandlat fram. Det borde få stöd av minst 80 procent av riksdagens ledamöter. Under nästa år kan den sedan revideras, skriver professor Daniel Tarschys.

Mandatperioden är fyra år lång. Ingen segerrik konstellation kan förväntas förverkliga sitt program genast. Ibland är det bättre att skynda långsamt. De politiker som nu borstar dammet av sig efter valkampen ser kanske en avgrundsdjup klyfta mellan de olika budgetförslagen, men med lite distans till bataljen blir skillnaderna inte så stora.

En antagen budget är inte huggen i sten. Den kan revideras något under loppet av nästa år. En regering har vissa friheter i hur den vill utnyttja beviljade anslag. En del prioriteter som man inte hinner få med i budgeten kan skrivas in i regleringsbreven till myndigheterna. Det går också andra tåg under 2015. Årets budget är inte den sista.

Varför har vi så korta avstånd mellan val och budgetbeslut? Varför denna press på en ny regering? Det beror på en två decennier gammal reform.  Länge hade Sverige som många andra länder ett så kallat brutet budgetår, från sommar till sommar. Det var en ordning med rötter i det gamla bondesamhället. När skörden var inne visste man vad som fanns i ladorna för det kommande året. Men detta brutna budgetår blev med tiden allt svårare att hantera i en ekonomi där alla andra planerade från januari till december: kommuner, företag, organisationer. Därför enades partierna i början av 1990-talet om en övergång till kalenderårsbudget även för staten.

Med den förändringen kolliderade budgetarbetet med valkampanjen. Hur skulle man hantera budgeten efter ett regeringsskifte? Fyra utredningar har under det senaste kvartsseklet begrundat den frågan, och alla har kommit till slutsatsen: det ska nog fixa sig. Lite marginella förändringar har vidtagits, såsom tidigare valdag, senare deadline för regeringens budgetförslag och möjlighet till förenklad behandlingsordning i utskotten, men därutöver har man bestämt sig för att hoppas på det bästa. Jag deltog i två av dessa utredningar och hörde i den första till den lilla minoritet (med Bertil Fiskesjö och Margit Gennser) som föreslog vårval för att ge nytillträdande regeringar lite mer rådrum. Det vann ingen anklang. Höstval är en fast rotad tradition i Sverige. Därefter har alla utredningar betonat att grundläggande demokrativärden måste ges större vikt än budgetprocessens tidtabell. Hinner en ny regering inte med att utforma budgeten efter egna preferenser finns det alltid utrymme för senare jämkningar. Man kan ändra lite i utskotten, eller lägga en tilläggsbudget under följande vår.

Dagens läge med två stora minoriteter och ett likaledes stort vågmästarparti har dock ingen av dessa utredningar förutsett. Det är mer än troligt att de partier som nu drar in i regeringskansliet har med sig budgetförslag som de redan har tänkt igenom noga, en del kanske rent av gemensamma. Men även sådana förslag kan må bra av att vila något. En vecka är en lång tid i politiken, sa en gång den brittiske labour-ledaren Harold Wilson. Fyra år är ännu längre.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.