Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Att finansiera välfärd med avgifter skulle ge fler jobb”

Efterfrågan på god äldreomsorg är långt ifrån mättad i Sverige, skriver tidigare chefsekonomen på Statskontoret Richard Murray.
Efterfrågan på god äldreomsorg är långt ifrån mättad i Sverige, skriver tidigare chefsekonomen på Statskontoret Richard Murray. Foto: ERIK G SVENSSON

Underskattad effekt. Vi efterfrågar alltmer tjänster, exempelvis äldreomsorg. Kunde den efterfrågan mötas skulle många jobb skapas, vilket skulle stärka de offentliga resurserna. Men ren skattefinansiering skulle leda till ohållbar skattenivå. Ett bättre alternativ vore en äldreomsorgsförsäkring, skriver Richard Murray.

Den kroniska arbetslösheten och svårigheterna att finansiera välfärdsåtagandena i framtiden är två sidor av samma mynt. Vi efterfrågar allt mer tjänster, och en huvuddel av dessa produceras i den offentliga sektorn. Problemet är att de finansieras med skatt. Går det inte att öka skattekvoten så går det inte att tillmötesgå denna efterfrågan. Och det blir heller inga jobb.

SNS konjunkturråd och såväl TCO som Saco har lyft frågan hur vi ska finansiera välfärdstjänsterna i framtiden. För 11 år sedan behandlade finansdepartementets Långtidsutredning denna fråga. Jag hade då bidragit med en bilaga i ämnet: Alternativ finansiering av offentliga tjänster, SOU 2003:57. Redan då hade Sveriges kommuner och landsting pekat på en ohållbar utveckling: om deras tjänster – skola, äldreomsorg, sjukvård, kultur, fritid, miljö med mera – skulle hänga med utvecklingen av den privata konsumtionen – volymmässigt och kvalitetsmässigt – skulle kommunalskatten så småningom uppgå till 75 procent.

Det är värdefullt att denna fråga nu tas upp igen. På 11 år har den kanske mognat. Att det är en svår fråga att hantera politiskt har jag den allra största förståelse för. Ger sig våra politiker på att ta ut avgifter i någon form för tjänster som är skattefinansierade riskerar de att mötas av motargumentet: ”Ska vi betala två gånger för samma sak?”

Frågan hur välfärdstjänsterna – inklusive socialförsäkringar – ska finansieras berör inte bara tillgången på sådana tjänster i framtiden. Den frågan gäller också den arbetslöshet som bitit sig fast på höga nivåer i Sverige såväl som i andra västländer, vad den före detta amerikanske finansministern Larry Summers har kallat ”secular stagnation”.

Med stigande inkomster efterfrågar människor allt mer tjänster, däribland utbildning, sjukvård, trygga gator, god miljö, kultur, hushålls- och byggtjänster. En mycket stor del av denna efterfrågan riktas mot den offentliga sektorn. Den offentliga sektorn finansierar sitt utbud av tjänster med skatt. Kan man inte höja skattekvoten (andelen skatt av BNP) kan man inte öka utbudet av tjänster och heller inte sysselsättningen. För att öka utbudet av offentliga tjänster finns då bara följande vägar att gå:

1 Effektivisera produktionen. Under många år minskade produktiviteten i den offentliga sektorns produktion av tjänster. Det motverkade således ett ökat utbud. Om man å andra sidan effektiviserar minskar sysselsättningen.

2 Öka den privata sysselsättningen. Det är den som ger de skatteintäkter som krävs för att finansiera offentliga tjänster och socialförsäkringar. Den privata sysselsättningen har ökat på senare år efter att ha stått stilla i många, många år. Det underlättar lösningen av finansieringsproblemet. Men sysselsättningsökningen måste sättas i relation till befolkningen. Det är relationen mellan befolkning och antal privatanställda som dikterar skattekvoten. Och den relationen riskerar framöver att försämras.

3 Annan finansiering, det vill säga avgifter i någon form. Rena avgifter spelar i dag en mycket ringa roll i den offentliga verksamhetens finansiering. Avgifter kan utformas som försäkringar, till exempel en äldreomsorgsförsäkring. Privatiseras en offentlig tjänst är det liktydigt med att avgiftsfinansiering ersätter skattefinansiering. Många människor väljer i dag att pensionsspara privat eftersom den allmänna pensionen förlorar allt mer i värde i förhållande till den allmänna inkomstutvecklingen.

Vad är det som händer när efterfrågan på tjänster inte tillfredsställs? Då använder man sina inkomster till annat: till varor. Varor produceras allt effektivare och dessutom i allt större utsträckning utomlands. Det ger alltså inte särskilt många flera jobb i Sverige. Om efterfrågan på tjänster kunde mötas av ett ökat utbud skulle däremot många jobb skapas inom Sverige.

Sänkt krogmoms, rot- och rutavdrag har bidragit till att öka utbudet av tjänster och har mildrat problemet men är marginella bidrag. Efterfrågan på exempelvis god äldreomsorg är däremot långt ifrån mättad. En äldreomsorgsförsäkring, som SNS konjunkturråd föreslagit, skulle kunna bidra till finansieringen av mer och kvalitativt bättre äldreomsorg. Något som också skulle ge fler jobb. Bättre omsorg i sjukvården är också starkt efterfrågat och kunde den finansieras skulle det också ge många fler jobb. Och så vidare.

Ett viktigt men: Att betala ur egen ficka är inte alla förunnat att kunna göra. Det bereder ett fördelningsproblem, som man samtidigt måste lösa. Exempel på en sådan lösning är att man kan få betala mer ju högre inkomst man har innan man når upp till högkostnadsskyddet i sjukvården. Lösningar på andra områden presenterades i SOU 2003:7.

Så här formulerade Långtidsutredningen sig: ”Det dilemma som välfärdsstaten står inför är ytterst en konsekvens av att den finansieras med skatter. Skulle den välfärd som i dag betalas med skatter i stället betalas direkt av hushållen skulle restriktionerna inte vara lika uppenbara. Med privat finansiering är hushållen fria att i ökad grad efterfråga och konsumera dessa välfärdstjänster.” ”Ett strikt bevarande av nuvarande finansiering för finansiering av välfärdstjänster riskerar därför att på sikt ge upphov till en situation där dessa tjänster konsumeras i en utsträckning som är mindre än om tjänsterna i stället hade kunnat finansieras på egen hand.”

Utvecklingen talar sitt tydliga språk. Från och med 1980-talet har den privata konsumtionsökningen gått mer än dubbelt så fort som ökningen av välfärdstjänsterna. Är det så vi vill ha det?

Fler jobb som inte betalas med skatt betyder samtidigt att en och samma skattekvot ger ökade resurser till den skattefinansierade offentliga sektorn. Det är heller inte uteslutet att också arbetsutbudet ökar när möjligheter öppnar sig att använda sin lön till sådant som man verkligen efterfrågar. Då har ekonomin förts in i en god spiral av stigande inkomster, ökad efterfrågan på tjänster och fler jobb.

Bakgrund. Konsumtionen

Årlig volymökning i procent av privat

respektive offentlig konsumtion 1950–2012

Privat Offentlig

1950–1960 1,8 3,8

1960–1970 3,0 5,0

1970–1980 1,3 2,8

1980–1990 1,4 1,4

1990–2000 1,2 0,2

2000–2012 2,0 1,0

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.