Bara i år har extremhögern anlagt två mordbränder mot homosexuella kaféer och flera andra träffställen har utsatts för stenkastning och vandalism.
Antalet fall av misshandel och trakasserier är okänt men stort och ökande.
Sverige år 2005.
För ett par år sen ville Svenska PEN-klubben att jag skulle vara med i en kampanj för PEN-klubbens arbete för det fria ordet.
Det fria ordet i andra länder.
Kampanjen gick ut på att ett antal svenska författare fotograferades och så skrev man texter om att "i Turkiet hade han fått fängelse&" eller "i Kina hade hon blivit trakasserad för det hon skrivit&".
Jag invände då att det gäller ju Sverige också. Jag är författare, och jag har blivit misshandlad i Sverige för vad jag skrivit. Jag har mottagit dödshot.
I Sverige - inte någon annanstans.
Då fick jag inte vara med i kampanjen mer.
Hyckleri? Naturligtvis.
Det finns en flathet och ett hyckleri hos Sveriges intellektuella som är sorglig.
I samband med rättegångarna mot Åke Green har några av landets intellektuella, däribland Olle Stenholm, Bertil Torekull, Tomas von Vegesack och Svante Nycander, fört en kampanj för rätten att smäda och kränka homosexuella. Jag misstänker att de allesammans är med i Svenska PEN.
Missförstå mig inte. Jag kan absolut respektera att man sätter yttrandefriheten före varje annan frihet, men då måste man naturligtvis avskaffa hela hetslagen, inte skydda judar, inte skydda zigenare, inte skydda svarta, inte skydda några etniska grupper.
Släpp hatet fritt, helt enkelt.
Men de skribenter som högstämt säger sig värna yttrandefriheten har aldrig någonsin krävt detta. Gränsen går alltid vid oss homosexuella.
Samhället sätter gränser för att skydda sina svagaste och mest utsatta. Det är bra. Det måste man göra. Att homosexuella fortfarande tillhör de mest utsatta grupperna är tyvärr bara alltför sant.
Genom att skriva lagar bestämmer samhället normen för vad vi får och inte får göra mot varandra i samhället. Vad som går för sig och vad som inte går för sig.
Därför är det självklart att homosexuella också måste omfattas av hetslagen.
Jag vill inte att min son ska växa upp och behöva höra att hans pappa har sex med djur och småbarn.
Jag vill inte att min son ska behöva läsa på internet att ju förr hans pappa avrättas eller mördas desto bättre.
Jag vill inte behöva uppleva dagen då kristna människor som borde lära honom om Guds allomfattande kärlek i stället skränar så att han hör att hans pappa är en cancersvulst som borde utrotas.
Ska det vara så svårt att förstå?
Hur förvirrad och teologiskt okunnig Åke Green än är så är det hat han underblåser verkligt, konkret och påtagligt.
Sverige år 2005: Det är oss man dödar, det är oss man misshandlar, det är våra träffställen man bränner ner, det är oss man ropar glåpord efter på gatan och trakasserar på arbetsplatser och i skolor.
Och det är det hatet som Olle Stenholm, Bertil Torekull, Tomas von Vegesack, Svante Nycander och andra vill tillåta att man underblåser.
I ena stunden uppmärksammas ånyo nazisternas gräsligheter sextio år tillbaka i historien, och ånyo ropar man aldrig mer.
I andra stunden kräver man att nästan ordagrant exakt samma argumentation som nazisternas ska få användas mot just en av de grupper som förföljdes grymmast i Hitlertyskland.
I bästa fall naivt och okunnigt. I värsta fall varken naivt eller okunnigt.
Inte så att man inte ska få hävda att homosexualitet är en synd.
Gör det.
Gör det dagligen och stundligen om den som vill.
Det är visserligen dålig teologi, det är andligt ytligt och det är djupt okunnigt. Men det hetsar inte till hatbrott. Ska vi förbjuda alla ytliga, okunniga och dåliga teologer finge vi inte mycket religion kvar i världen.
(Man kan på lika goda religiösa grunder kräva att psoriasis-sjuka ska utestängas ur samhällsgemenskapen, att människor med synproblem inte får vara präster, att slaveriet ska införas igen och att våldtagna kvinnor ska stenas. Allt det står i Bibeln, och är med andra ord Guds vilja och Guds lag. Av någon anledning tiger högerkyrkorna alltid med just de här kraven.)
Våra kyrkor får helt enkelt inte bli små skyddade enklaver där vilken grumlig och hatisk åsiktssmörja som helst får frodas. Det är en milsvid skillnad mellan att hävda att homosexualitet är en synd och att skriva "Ju förr bögen möter bödeln desto bättre!" eller att likna homosexualitet med en cancersvulst.
De senare exemplen har inget med religion eller yttrandefrihet att göra utan är uppmaningar till hatmord.
Den som påstår annat ljuger.
Pastor Åke Green är nationaldemokraternas nye store hjälte. Inte undra på.
Att som Åke Green hävda att homosexualitet är en cancersvulst i samhällskroppen är inte att hävda en religiös trossats.
Cancersvulstliknelsen kommer inte från Jesus.
Den kommer från Hitler.
Hat måste alltid sättas in i sin kontext.
Exempelvis är det så att en oproportionerlig stor del av mord på bögar, misshandelsfall och trakasserier av homosexuella sker i Göteborg. Samtidigt är hälften av de präster som skrivit på uppropet mot välsignelse av homopar knutna till Göteborgs stift.
Ett slump?
Naturligtvis inte.
Bakom de som slår står alltid de som hetsar.
Bakom varje barn som mobbar står vuxna som lär dem konsten.
Bakom de som hatar står alltid de som förser dem med argumenten.
Åke Greens predikan som enskild företeelse är inget brott och inget hot.
Det är en okunnig religiös extremists klumpiga och kärlekslösa utspel, inget mer.
Satt i sitt sammanhang blir den emellertid något annat.
I dagarna presenterar Säpo en rapport om hur hatbrotten mot homosexuella ökat kraftigt i samhället. Och Expo har publicerat en annan rapport som visar hur hetsen mot homosexuella - med hjälp av internet - accelererat lavinartat.
Det är fakta. Det är hur Sverige ser ut 2005.
Var och en av oss har ett ansvar för att det har blivit så.
Var och en av de präster som skrivit på uppropet mot att välsigna homopar är medskyldiga.
Var och en av de intellektuella som högljutt försvarar Åke Green och andra extremisters rätt att hata, men som aldrig lyft ett finger för de homosexuellas rättigheter, är skyldiga.
Olle Stenholm, Bertil Torekull, Tomas von Vegesack, Svante Nycander - allesammans skyldiga.
Liksom Åke Green.
Liksom du som läser detta. Liksom jag.
Jag är ärligt talat fullständigt ointresserad av huruvida Åke Green får sitta några dagar i finkan eller inte.
Jag är mycket mer intresserad av att på allvar komma till rätta med det alltmer aggressiva homohatet via internet, det ökande antalet brott mot homosexuella, mordbränderna, det eskalerande våldet, morden.
Det vore en utmaning värd namnet för landets troende och icke-troende, präster och intellektuella till skillnad för att försvara en förvirrad landsortspastors halvnazistiska utläggningar eller lägga ut namnlistor för att marekera sitt avståndstagande mot bögar och lesbiska.
JONAS GARDELL
Författare