Det som behövs för att lösa kvalitetsproblemen i den högre utbildningen är inte en utslagning av de mindre högskolorna. I stället måste alla universitetslärare, såväl på stora starka universitet som mindre högskolor, ges en reell möjlighet att vara vetenskapligt aktiva, skriver Sveriges universitetslärarförbunds ordförande Anna Götlind i en replik.
Utbildningsminister Jan Björklund hänvisar i en artikel på DN Debatt (24/10) till demografi för att slippa göra något åt grundproblemet i den svenska högskolan. Han argumenterar för att de minskade årskullarna studenter – som för övrigt kommer att öka igen efter några år – motiverar att de mindre lärosätena slås samman med stora, starka universitet. Syftet är att bedriva utbildning och forskning med högsta kvalitet. Men frågan är hur det ska gå till.
För att en akademisk utbildning faktiskt ska vara akademisk och inte bara en eftergymnasial utbildning krävs att den är forskningsanknuten, att verksamheten bedrivs ”så att det finns ett nära samband mellan forskning och utbildning” (Högskolelagen 1 kap 3 §). Ett sådant samband kräver universitetslärare som är vetenskapligt aktiva.
Grundproblemet för högskolesektorn är dock att det forskas för lite vid de mindre lärosätena och det gör att dagens studenter inte kan erbjudas undervisning av universitetslärare som själva är aktiva forskare. Varje internationell kvalitetsgranskning av svenska universitet pekar på två faktorer som problematiska; för få tillsvidareanställningar och för lite möjlighet för lärarna att ägna sig åt forskning eller ens att vara vetenskapligt aktiva.
Jan Björklunds idé är att i stället för att lösa problemet försöka låtsas som om de resurser som finns vid universiteten skulle höja kvaliteten i utbildningen vid mindre lärosäten. Men forskningsanknuten utbildning låter sig inte skapas bara genom att man lånar ut namnet på en forskande enhet till en ickeforskande enhet ett antal mil bort. Undervisningen vid till exempel Högskolan Dalarna blir inte bättre för att det bedrivs forskning i Uppsala. Och det skulle inte hjälpa att högskolan bytte namn till Uppsala universitet/Campus Falun.
Björklund talar i sin artikel om vikten av högklassiga forskningsmiljöer och nämner bland annat Karolinska institutet (KI). Det han inte nämner är att sjuksköterskeutbildningen vid KI fick underkänt i Högskoleverkets granskning. Här hjälpte det inte ens att den excellenta forskningen till och med fanns vid samma lärosäte som utbildningen.
Det som behövs för att lösa kvalitetsproblemen i den högre utbildningen är inte en utslagning av de mindre högskolorna utan att ALLA universitetslärare, såväl på stora starka universitet som mindre högskolor, ges en reell möjlighet att kontinuerligt vara vetenskapligt aktiva.
Anna Götlind,
professor, förbundsordförande i Sveriges universitetslärarförbund (SULF)