Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Att vägra ta kvinnor i hand måste få konsekvenser”

Trollhättans kommun gjorde fel när den gav skadestånd till en man som vägrat skaka hand med en kvinna och straffade den tjänsteman som nekade mannen praktikplats. Mannens beteende omfattas inte av religionsfriheten, skriver Reinhold Fahlbeck, Christer Sturmark och Bengt Westerberg.

Nyligen anmälde en man i Borlänge kommunens arbetsmarknadsenhet till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Han ansåg sig diskriminerad på grund av sin religion när han inte ville ta en kvinna i hand. För några år sedan drev DO igenom ett skadestånd i ett motsvarande fall.

En liknande händelse inträffade i Trollhättan i januari i år: En man som hade sökt en kommunal praktikplats ville inte ta kontaktpersonen i hand för att hon är kvinna. Som förklaring angav han att han inte kan ta kvinnor i hand på grund av sin muslimska tro. Mannen fick inte platsen och kommunledningen reagerade med förskräckelse. De betalade skyndsamt ut ett skadestånd till den unge mannen för att slippa bli anmäld för diskriminering. Dessutom straffades den kommunanställda kvinnan. Hon fick en skriftlig varning för att hon, som det hette, ”visat bristande omdöme genom att neka praktikant praktikplats och därmed brutit mot Diskrimineringslagen och Trollhättans stads mångfaldsplan”.

Vi har tittat lite närmare på detta fall och menar att kommunledningens agerande bygger på två fundamentala tankefel: 1) Att vägra skaka hand skyddas inte av religionsfriheten, och 2) även om det gjorde det kan mannen med största sannolikhet inte åberopa diskriminering på grund av religion.

Men låt oss börja med att slå fast några självklarheter. Ingen människa kan tvingas att uppföra sig på ett visst sätt i sociala sammanhang. Den som inte vill skaka hand har rätt att vägra göra det. Däremot har ingen rätt att kräva att de val och ställningstaganden vederbörande gör alltid ska vara helt utan konsekvenser.

Sannolikt tror kommunledningen att mannens vägran att ta i hand rör den känsliga frågan om religionsfrihet. Så är dock inte fallet.

Religionsfriheten är en grundläggande norm i Europa. Den skyddas av vår högsta grundlag, den europeiska människorättskonventionen från 1950, som också är svensk lag.

Europadomstolen har definierat vilka manifestationer som skyddas av religionsfriheten, och vilka som inte gör det. Den utpekar manifestationer som är mycket nära förknippade (intimately linked) med trosuppfattningen. För att en handling ska anses vara mycket nära förknippad med trosuppfattningen ska den i sig – alltså sedd isolerad – ge uttryck för denna.

Manifestationer som är motiverade av trosuppfattningen, men som inte är nära förknippade med denna, faller utanför konventionen. Den omfattar nämligen enligt Arrowsmith-principen från 1978 inte ”varje handling som är motiverad eller påverkad av religion eller trosuppfattning” (”each act which is motivated or influenced by a religion or belief”).

Denna princip innebär vidare att uttrycket ”sedvänjor” i konventionens artikel 9 inte omfattar varje handling som är motiverad eller influerad av religion eller tro (”the term 'practice' as employed in Art. 9(1) does not cover each act which is motivated or influenced by a religion or a belief”).

Är en muslimsk mans vägran att ta en främmande kvinna i hand en handling som sedd isolerad är nära förbunden med islam? Nej. Många muslimer skakar hand med kvinnor, och lagen om religionsfrihet kan förstås inte täcka varje personlig tolkning av en trosuppfattning. Det skulle bli omöjligt att navigera i samhället om varje enskild individ kunde åberopa religionsfriheten för sina egna tolkningar och ställningstaganden i olika frågor.

Det kan antas att Europadomstolen inte skulle finna att vägran att skaka hand med kvinnor innehåller det erforderliga intima sambandet med religionen. Det innebär i sin tur att en muslimsk man inte diskrimineras på grund av religion, om han till följd av sin vägran inte får det han önskar, till exempel en praktikplats. Vägran att skaka hand skyddas alltså inte som religion/religiös manifestation av konventionen, och det innebär i sin tur att reglerna om diskriminering på grund av religion inte är tillämpliga.

Låt oss nu göra ett tankeexperiment för att belysa det andra tankefelet som kommunen har gjort sig skyldig till. Låt oss anta att mannens vägran att ta kvinnan i hand trots allt skulle omfattas av lagskyddet mot diskriminering. Har han då blivit diskriminerad på grund av sin religion? Svaret är med största sannolikhet nej.

Anta att en annan man av någon annan anledning hade vägrat att ta kvinnan i hand, till exempel därför att han av princip inte tar främmande kvinnor i hand eller därför att kvinnor ofta använder handkräm som han inte vill komma i kontakt med. Eller att han bara vägrar. På frågan varför svarar han: ”Därför!”

Om det finns anledning att anta att en sådan person, trots sitt beteende, skulle ha fått praktikplatsen så skulle den unge mannen i vårt aktuella fall verkligen kunna åberopa diskriminering när han inte fick platsen. Men det mest rimliga är att anta att inte heller vår hypotetiska person skulle ha erbjudits platsen.

Det skulle i så fall innebära att alla som vägrar skaka hand med kvinnor nekas platsen. Och då är det detta som är skälet, inte den unge mannens religion. Därmed skyddas de inte heller av vår svenska diskrimineringslag. Den unge mannen i Trollhättan är alltså, vilket perspektiv man än har, inte diskriminerad.

En annan fråga som inställer sig är hur konsekvent kommunen är. Skulle den som vägrar ta svarta i hand på grund av ideologisk övertygelse ha fått skadestånd? Skulle en konservativ pingstvän som vägrar skaka hand med homosexuella ha fått skadestånd? Kommunen får naturligtvis inte behandla olika religioner olika. Kommunen måste tydliggöra sin principiella hållning.

Dessutom blev kvinnan felaktigt bestraffad av kommunen. Hon fick en skriftlig varning som nu kommer att följa med henne i cv och referenser. Det är förstås oacceptabelt. Det är anmärkningsvärt att fackförbundet Kommunal inte har agerat kraftfullt för kvinnans sak. Det borde de göra. Hur som helst måste kommunen korrigera sitt misstag, återta den skriftliga varningen och be kvinnan om ursäkt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.