Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Attacken från öster visar hur viktigt Europavalet är”

Ryska officerare vinkar till en stridsvagnsförare under trupptransport utanför Simferopol på Krim. Rysslands annektering av den ukrainska halvön är ett angrepp på grunden för FN-stadgan, skriver Carl Bildt.
Ryska officerare vinkar till en stridsvagnsförare under trupptransport utanför Simferopol på Krim. Rysslands annektering av den ukrainska halvön är ett angrepp på grunden för FN-stadgan, skriver Carl Bildt. Foto: Pavel Golovkin

Gäller vår fred och säkerhet. Putins annektering av Krim utmanar den ordning vi försökt bygga upp efter kalla kriget. I stället för att rätten är makt finns risk för ett läge där makten dikterar vad som är rätt. Ett Europa som splittras och famlar inför detta blir farligare. Därför är Europavalet så viktigt, skriver Carl Bildt.

Om knappt en månad går vi till val i 28 länder i Europa. Vi ska välja våra ledamöter i Europaparlamentet för de kommande fem åren. Därmed inleds arbetet med att forma EU:s institutioner inför den nya mandatperioden.

Precis som när vi senare i år väljer våra representanter till kommunfullmäktige, landsting och riksdagen så är även valet till vår demokratis europeiska nivå viktigt.

Men utvecklingen under de senaste månaderna har gjort Europaparlamentsvalet ännu viktigare. Nu handlar det om förutsättningarna för fred och säkerhet i morgondagens Europa. President Putins militära angrepp på Ukraina och annektering av Krim utmanar hela den freds- och säkerhetsordning som vi har försökt att bygga upp efter det kalla krigets slut och Sovjetunionens upplösning. Vi har försökt bygga en ordning där gränser successivt betyder allt mindre, där rättsordning och frihet främjas i Europa i dess helhet, där säkerhet bygger på samarbete i stället för avskräckning och där respekten för rätten är fundamental. Nu riskerar vi i stället att kastas tillbaka till en tid där det är makten som dikterar och dompterar.

I stället för en ordning där rätten är makt riskerar vi nu ett läge där makten dikterar vad som är rätt. Och då får vi inte bara ett mindre säkert och tryggt Europa, utan också en mindre stabil värld.

Angreppet på Ukraina är ett angrepp på rättsordningen, på grunden för FN-stadgan och på fundamentet för den europeiska säkerhetsordningen. Och detta angrepp kan vi bara möta i ett allt starkare samarbete mellan Europas demokratier.

Skulle, i det läge som råder i dag, vårt europeiska samarbete försvagas eller förstöras råder det dessvärre ingen tvekan om var tillfredsställelsen skulle vara som allra störst. Sverige skulle kanske inte vara i första frontlinjen för de omedelbara konsekvenserna, men förr eller senare skulle riskerna krypa sig in mot oss också.

I denna utsatta tid har det varit en styrka att Europeiska unionen har kunnat reagera starkt och enat. Det har också varit en styrka att denna europeiska linje har haft ett brett stöd i Sveriges riksdag. Så långt är allt gott och väl.

Men mitt i detta ser vi nya politiska tendenser som kräver vaksamhet.

Att delar av nostalgivänstern har haft svårt att vara tydliga i denna situation förvånar kanske inte. Aftonbladets kultursida och vissa a-pressredaktörer är måhända inga Putinkramare men knappast heller några bestämda kritiker. De har det helt enkelt svårt.

Men det nya i denna situation är den europeiska extremhögerns allt tydligare flirt med den ryska machonationalismen. Symboliken i associationerna till motorcykelgängen och maskingevären, med det tydliga föraktet för avvikande och multikulturalism, appellerar alldeles tydligt till en europeisk extremhöger som känner nostalgi för en tid när makt alltid var rätt.

Så gott som alla de så kallade valobservatörer som man lyckades locka till den så kallade folkomröstningen på Krim kom från dessa mer ljusskygga europeiska miljöer. Och från Front National i Frankrike över Geert Wilders i Nederländerna till Ukip i Storbritannien ser man att det uttalas förståelse eller till och med stöd för Putins nya maktpolitik.

Vid första anblick kan detta verka förvirrande. Kremlvurmande förknippas historiskt med andra delar av det politiska spektret. Men egentligen är det nya mönstret logiskt – och därmed också utomordentligt farligt.

De ser en Vladimir Putin som under nationalismens banér tar strid mot samarbetets, rättens och mångfaldens Europa. I stället för Bryssel med dess sammanträden, kompromisser och komplicerade procedurer ser man nu den starka mannen som med våldet skapar sin egen rätt.

Och det är förvisso sant att demokratin kräver sammanträden, förutsätter vilja till kompromisser och bygger på procedurer som vi alla förpliktar oss till att respektera. Inte minst gäller det i det historiska arbetet att bygga en allt fastare union med en halv miljard medborgare, 28 stater och än fler nationaliteter i det moderna Europa.

De senaste fem åren av samarbete i EU har dominerats av de finansiella kriser som har drabbat ett antal av dess medlemsländer – åtskilliga inom euron, men också sådana utanför – och som ställt krav på både krishantering och beslut om utvidgat samarbete. I dagens värld kräver kriser alltid samarbete.

De kommande fem åren kommer att domineras av mer politiska utmaningar.

Attacken från öster mot rättsordning och samarbete, och det direkta och indirekta stöd den nu får från ljusskygga krafter i medlemsländerna, kräver ett tydligt starkare utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete. Ett Europa som splittras, svamlar, famlar och söndras inför det som nu händer, och de faror som ligger i utvecklingens förlängning, skulle otvivelaktigt bli ett osäkrare och rentav farligare Europa.

Europafientligheten är farlig inte bara därför att den går hand i hand med de krafter av främlingsfientlighet som finns i våra olika samhällen. Vi ser i vår egen riksdag hur det är de bägge ytterkantspartierna som tydligt förenas i sin vilja att bryta loss Sverige från det europeiska samarbetet.

Europafientligheten är farlig också därför att vi nu också ser hur den riskerar att gå hand i hand med den nya utmaning som så tydligt kommit till uttryck i president Putins angrepp på Ukraina, och som ytterst innebär att den rättsordning för alla i Europa som vi har försökt att bygga riskerar att svepas åt sidan av en den brutala maktens politik.

Det är därför Europavalet är så viktigt. Det som nu sker – från främlingsfientlighet till aggression mot folkrätt och samarbete – innebär att samarbetstanken är utmanad och hotad på ett sätt som inte var fallet för bara några få år sedan.

Europavalet är viktigt eftersom det nu är så oerhört mycket mer som står på spel. Det borde de senaste månaderna en liten bit öster om oss ha gjort klart.

Därför hoppas jag på en valrörelse inför det viktiga Europavalet där alla är medvetna om vad som kan stå på spel, där det finns en tydlig insikt också om vårt nationella intresse av ett starkt europeiskt samarbete och där vi ser en så bred mobilisering som möjligt mot de krafter som i detta delvis dramatiska nya läge vill försvaga och förstöra vårt europeiska samarbete.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.