DN Debatt

”Automatiseringen har tagit bort 450 000 jobb på fem år”

Självbetjäning i mataffären – en av automatiseringsåtgärderna som mellan 2006 och 2011 tog bort 450.000 jobb i Sverige, enligt debattören.
Självbetjäning i mataffären – en av automatiseringsåtgärderna som mellan 2006 och 2011 tog bort 450.000 jobb i Sverige, enligt debattören. Foto: TT

Ny rapport. Mellan 2006 och 2011 försvann tio procent av jobben på grund av automatisering. Antalet datajobb har under perioden blivit något fler. Men automatiseringen leder också till nya jobb genom att komplexiteten i varu- och tjänsteutbudet kan öka. Vilket exempelvis kräver fler jurister, skriver Stefan Fölster.

Sverige har under senare år klarat automatisering av jobb över förväntan. Det visar den första svenska undersökningen av vilka jobb som skapas av automatiseringen, och inte bara vilka som försvinner. De nya jobben räcker dock inte till utan draghjälp. Svensk politik behöver i mycket större utsträckning fokusera på reformer som hejdar några av automatiseringens avigsidor, och ökar dess potential.

Nyligen kommenterade Stefan Löfven automatiseringsdebatten med orden ”robotarna kommer att kunna skapa nya jobb”. Så har det också varit tidigare under industrialiseringsepoken. Enligt flera internationella studier har dock kombinationen av allt mer intelligenta maskiner och globalisering urholkat antalet vanliga jobb till förmån för fler låg- och höglönejobb. Denna polarisering har också pågått i Sverige där jobben i den mittersta tredjedelen av lönefördelningen minskat med en tiondel sedan 1993, medan det har blivit fler med höga löner, men också fler med låga löner och arbetslösa.

För att undersöka hur automatisering just nu äter och föder fram jobb har Reforminstitutet på uppdrag av Stiftelsen för strategisk forskning (SSF) undersökt dynamiken på arbetsmarknaden under de senaste åren som det finns data för (2006–2011). En empirisk metod har utvecklats som bygger på experters bedömning om teknikens effekter, men kalibrerar dessa med statistiska analyser av den faktiska utvecklingen.

I en tidigare rapport av automatiseringsrisken som SSF publicerade i somras drogs slutsatsen att 53 procent av svenska jobb finns i yrken som kan automatiseras inom 20 år. I denna nya rapport visas att automatisering under perioden 2006–2011 faktiskt redan ägt rum i samma höga takt, med drygt 2 procentenheter av jobben per år. På fem år har således var tionde jobb automatiserats, eller ungefär 450.000 arbetstillfällen. Mest har rutinjobb minskat i industrin, vid butikskassorna, och i administration.

Antalet dataspecialister har däremot ökat med 20 procent, från drygt 80.000 till nästan 100.000 personer. Enligt prognosen väntas dessa ge störst jobbtillskott av alla yrken under de kommande 20 åren, och öka till runt 240.000. Därtill kommer en snabb ökning för flera andra yrken, som civilingenjörer, varav en del arbetar med digitalisering. Trots denna expansion har jobb i yrken som utvecklar digital teknik bara ersatt en mindre del av de som automatiserats.

En viktig slutsats är emellertid att automatisering också indirekt leder till många nya jobb genom att möjliggöra större komplexitet. Tack vare smarta datorer kan många företag exempelvis producera och hantera ett allt större sortiment av produkter och tjänster som skall säljas, distribueras och servas. Det ökar efterfrågan på många olika sorters yrken från säljare i fackhandeln till reparatörer.

Digitalisering möjliggör också en ökad komplexitet i företagens prisstruktur, organisation, och internationella förgrening. Mer komplexa regleringar och arbetsprocesser kan införas. Dessa för lätt med sig mer administration och juridiska processer. Antalet jurister har till exempel ökat med 18 procent på bara fem år och kan väntas fortsätta öka. Digitaliseringsdriven komplexitet kan dock både vara ”närande” och ”tärande”.

Dessa nya jobb som direkt eller indirekt kan kopplas till automatisering har ändå bara ersatt en fjärdedel av de som maskiner tagit över. En viktigare jobbmotor har varit att växande inkomster ökar efterfrågan på vissa arbetsintensiva yrken, till exempel inom turism, närproducerade livsmedel och delikatesser, eller i byggbranschen där många nuvarande moment kan automatiseras, men ökande inkomster ökar efterfrågan på designade och miljövänliga, mer arbetskrävande, byggen. Efterfrågeskiften till följd av högre inkomster har ökat antal jobb med ungefär en procentenhet per år.

Sammanlagt har inkomstökningar och digitalisering ersatt tre fjärdedelar av jobben som automatiseringen tagit. Det lämnar ett glapp. Ändå har sysselsättningsgraden ökat något under perioden, vilket torde bero på en rad reformer, till exempel att skatt på arbete och företagande började sänkas redan åren innan 2006, och sänktes än mer därefter. Länder som inte reformerat har sett en betydligt sämre utveckling på arbetsmarknaden.

Sveriges goda utfall har också dämpat polariseringen. Lägstlönejobben har inte ökat sin andel av totalen efter 2006. Det har visserligen blivit färre jobb bland yrken i mitten av lönefördelningen. Men dessa har ersatts av en kraftig ökning av jobb i välbetalda yrken. Inkomster från arbete är något mer jämnt fördelat i Sverige nu jämfört med år 2006.

Om Sverige ska fortsätta att parera automatiseringens fällor så krävs en mycket mer aktiv automatiseringsagenda än vad som dryftas i regeringens vårbudget.

För det första skapar digitalisering mycket arbete genom ökad komplexitet som ibland är välståndshöjande, genom ökad specialisering och hänsyn till individuella önskemål. Men den kan också vara välståndsminskande genom att göra det lättare att slentrianmässigt öka antalet regleringar, rapporteringskrav, eller att tjäna pengar på människors behov att hantera komplexiteten. En viktig del av en automatiseringsagenda är därför att såväl offentliga som privata aktörer lägger större fokus på hantering och förenkling av onödig komplexitet. Ett gott exempel är införandet av ”Min Pension” som ger en enkel överblick över människors alltmer komplicerade pensionssparande.

För det andra, kan en kraftsamling kring nydanande enkla digitala lösningar inom till exempel utbildning, sjukvård eller äldreomsorg också vara språngbräda för nya exportföretag. Digital teknik belönar ofta företag och länder rikligt som är först med nydanande innovationer och snabbt kan erövra en stor del av världsmarknaden. I konkurrens med Google eller Amazon duger det inte att vara trea eller fyra.

Därför måste Sveriges stora forsknings- och utvecklingsinsatser också bli betydligt mer utmaningsdrivna och sikta på större innovationssprång. Fler försök bör göras i linje med det som varit framgångsrikt i USA, att utmaningsdrivna myndigheter som Darpa, inom sina områden vänder sig direkt till uppfinnare i samarbeten eller pristävlingar. Även företag kan ofta vinna på ett sådant arbetssätt.

En tredje slutsats är att inkomstökningar är en stor motor för nya jobb, inte minst sådana utanför den digitala sektorn. Det är därför extra viktigt att företag som skapar innovationer och jobb uppfattar Sverige som attraktivt att verka i. En tillväxtpolitik som går i sidled leder snabbt tillbaka till en ökad polarisering på arbets­marknaden.

Läs mer. Fler debattartiklar på DN Debatt

• ”Förbättra resultaten i skolan genom att kasta ut datorerna från lektionerna”. ”Sedan eleverna fick datorer har de fått det svårare svår att följa med. För mig står det klart att datorn är kontraproduktiv på vanliga lektioner - då läraren undervisar eller i dialog samtalar med eleverna”, skriver gymnasieläraren Håkan Danielsson på DN Debatt i dag. Läs debattartikeln

• 16 april. ”Chefer måste ta ansvar för ökande psykiska ohälsan”. ”Sjukfallen i psykisk ohälsa ökar kraftigt. Höga krav, otydliga roller och dåligt ledarskap på arbetsplatserna är viktiga förklaringar. Nu måste cheferna ta ansvar för en bättre arbetsmiljö”, skrev åtta forskare. Läs debattartikeln

• 16 april. ”Fyra konkreta förslag för Rumänien – i stället för ­missriktad svensk solidaritet”. ”Lösningen på Europas fattigdom finns i migranternas hemländer. Bland de viktigaste åtgärderna finns en arrendereform i Rumänien, stöd till ett bättre organiserat jordbruk och verklighetsförankrade EU-insatser”, skrev Rickard Klerfors, Hjärta till Hjärta. Läs debattartikeln