Är svenska folket ett folk av fuskare och fifflare? Man skulle kunna få den uppfattningen när man följer en del av rapporteringen i svenska medier.
Delegationen mot felaktiga utbetalningar har gjort egna undersökningar av vad allmänheten tror. De visar att upp emot tre fjärdedelar av såväl allmänheten som tjänstemän vid de bidragsutbetalande myndigheterna tror att bidragsbrotten är omfattande. Detta är oroväckande och riskerar att undergräva tilltron till systemen. Samtidigt visar andra undersökningar av själva utbetalningarna att 96 procent av de utbetalade beloppen i olika system är helt korrekta.
Hur går då detta ihop?
Vad man lätt glömmer är att våra trygghetssystem är mycket omfattande - cirka 520 miljarder kronor betalas ut i olika ersättningar och bidrag varje år. Det innebär att även om bara en liten andel av befolkningen lurar till sig ersättningar som de inte har rätt till blir det snabbt stora belopp.
Under flera år har frågor om fusk och missbruk av socialförsäkringarna stått högt upp på agendan. I början famlade många myndigheter och samhällsaktörer efter fakta. Inställningen till om det är ett verkligt problem eller inte har varierat. Delegationen har försökt samla myndigheter och andra aktörer till en gemensam bild och gemensamma åtgärder för att komma till rätta med problemen och öka tilltron till trygghetssystemen.
Nu är det dags för konkreta åtgärder som bland annat ska underlätta för myndigheterna att upprätthålla en effektiv kontroll. Delegationen och Försäkringskassan föreslår bland annat:
Månadsvisa inkomstuppgifter. De löneuppgifter som arbetsgivare lämnar varje månad till Skatteverket som ett totalbelopp redovisas i stället per anställd. Myndigheterna kan hämta uppgifterna direkt från Skatteverket, det blir enklare för den enskilde som slipper lämna inkomstuppgifter och handläggningen går snabbare.
Personalliggare och oannonserade kontroller. Samordnade insatser mot bidrags- och skattebrott, bland annat genom att utöka kravet på personalliggare till fler branscher och möjliggöra oannonserade kontroller på arbetsplatser.
Informationsutbyte. Utökade möjligheter till informationsutbyten, registersamkörningar och automatiska kontroller. Hur staten har valt att organisera sina utbetalningar bör inte vara avgörande för kontrollmöjligheterna.
Attitydpåverkan. Insatser för att förändra attityder till bidragsbrott. Det finns en fara för legitimiteten för trygghetssystemen om allmänheten tror att omfattningen är högre än vad den är. Det finns också en oroväckande hög acceptans för vissa bidragsbrott, exempelvis att ta ut en extra sjukdag eller dag med tillfällig föräldrapenning.
Delegationen mot felaktiga utbetalningar tillsattes år 2005. Den ingick som en del i ett större åtgärdspaket för att få "mer välfärd för varje skattekrona" genom att hushålla med de gemensamma resurserna. Den nuvarande regeringen har låtit delegationen arbeta vidare med oförändrade direktiv. Delegationen består av totalt 16 myndigheter med representanter bland annat från de utbetalande myndigheterna och rättsväsendet. Under den tid delegationen funnits har den kartlagt orsaker, attityder och omfattning av felaktiga utbetalningar samt jämfört kontrollarbetet i de nordiska länderna. Flera hundra tjänstemän som handlägger systemen har varit engagerade i arbetet.
Delegationens arbete har varit mycket av ett pionjärarbete. Bidragsbrott och felaktiga utbetalningar har under lång tid varit tabubelagt. Delegationens syfte har varit att få fram en så heltäckande och rättvisande bild som möjligt av felaktiga utbetalningar för att kunna föreslå och prioritera åtgärder. Det ligger i sakens natur att det bjuder vissa svårigheter. Om fusket var uppenbart och lättkontrollerat skulle det också vara en enkel sak att komma till rätta med det. Nu är verkligheten en annan.
Försäkringskassan och Delegationen mot felaktiga utbetalningar har på olika sätt försökt ringa in omfattningen av fusket med trygghetssystemen.
Delegationens bedömning utifrån tillgänglig kunskap är att cirka 20 miljarder kronor årligen betalas ut för mycket från samtliga trygghetssystem. I den siffran ingår också en uppskattning av det så kallade mörkertalet. Hälften beror på brott och hälften på misstag och slarv. Totalt motsvarar detta 4 procent av de totala utbetalningarna, varav hälften - 2 procent - är bidragsbrott. Variationerna är stora mellan olika trygghetssystem från 0,1 procent i ålderspensionssystemet till 18 procent i ekonomiskt bistånd (socialbidrag).
Försäkringskassan har gjort såväl slumpvisa kontroller som riktade kontroller av ett antal system inom socialförsäkringen. Däremot har Försäkringskassan inte gjort någon uppskattning av mörkertalet. Det innebär att man av förklarliga skäl hamnar lägre än Delegationen. Genom bland annat extra resurser har Försäkringskassan intensivt arbetat med att förhindra fusk med så kallad tillfällig föräldrapenning.
Delegationen och Försäkringskassan har alltså båda med olika metoder ringat in hur stora de felaktiga utbetalningarna är. Arbetet med att utveckla mätmetoder och kontroller ska utvecklas vidare. Vi har dock inte tid att sitta och vänta på absolut exakta siffror om de ens går att få fram. Vi har i dag tillräckligt med information om omfattningen för att agera.
Trygghetssystemen riktar sig till grupper av människor som i vissa fall är i stort behov av hjälp och stöd. En överväldigande majoritet av svenska folket vill värna trygghetssystemen. De åtgärder som nu måste komma till stånd ska riktas mot dem som begår bidragsbrott, inte drabba den som är arbetslös, sjuk eller handikappad och har rätt till ersättning.
Insatserna ska leda till säkrare och enklare system där medborgarna får ett tydligt stöd för att göra rätt. Samtidigt ska försök till brott förhindras genom effektiva kontroller.
curt malmborg
björn blomqvist