Det finns få politiska frågor som väcker så starka känslor och intensiv debatt som frågan om aborträtten. Detta är inte på något sätt är märkligt. Frågan rymmer en etisk komplexitet som - med stor ödmjukhet och respekt - behöver diskuteras och ventileras.
Det etiska dilemmat som uppkommer i en abortsituation handlar om att kvinnans integritet och möjlighet att ta emot ett barn ställs mot fostrets rätt till liv och fortsatta utveckling. Det kan finnas intressekonflikter mellan till exempel moderns hälsa och fostrets liv eller mellan moderns sociala situation och fostrets rätt till skydd. Avvägningar av detta slag är självklart oerhört svåra att göra och svensk abortlagstiftning bygger på principen att det är kvinnan själv som ska fatta det avgörande beslutet under graviditetens första arton veckor.
De flesta länder i Europa tillåter abort. Det finns dock en viss variation vad gäller tidsgränser och prövning av skälen för abort. Fyra länder, Malta, Portugal, Polen och Irland, har mycket restriktiva abortlagar. Portugal har aviserat en förändring i sin abortlagstiftning som ökar möjligheter att genomgå en legal abort.
Jag har redan tidigare aviserat att regeringen avser att lägga fram ett förslag som gör det möjligt för utländska kvinnor att genomgå abort i Sverige. Under den kommande veckan planerar vi att överlämna förslaget till Lagrådet. Siktet är inställt på en proposition i juni månad.
Lagrådsremissen innehåller två huvudsakliga delar. För det första handlar det om att ge även utländska kvinnor som tillfälligt befinner sig i Sverige möjlighet att genomgå abort. Detta sker genom att det nuvarande kravet på tillstånd från Socialstyrelsen för utländska kvinnor tas bort.
För det andra handlar det om att förstärka arbetet med och utveckla en verkningsfull nationell handlingsplan för att förebygga oönskade graviditeter och därmed få ner de olyckligt höga aborttalen.
Båda dessa delar är viktiga för att kunna minska de illegala och osäkra aborterna som utländska kvinnor kan riskera att genomgå samt för att minska det totala antalet aborter i Sverige.
Erfarenheten visar att där aborter inte är tillåtna utförs de ändå, och då med metoder som hotar kvinnors liv och hälsa. Det är av stor vikt att de kvinnor som ser abort som enda utväg får den genomförd med säkra metoder i en omvårdande miljö. Enligt uppskattningar av Världshälsoorganisationen dör omkring 68.000 kvinnor årligen till följd av osäkra aborter, ofta sker de illegalt. Illegala aborter sker helt utan kontroll och regler om veckogränser, ansvar och eftervård.
Vår grundläggande syn är att kvinnan är bäst lämpad att fatta det avgörande beslutet och därmed också att vi inte nekar de utländska kvinnor som söker abort i Sverige denna möjlighet.
Den juridiska grundprincipen bör vara att de lagar som gäller för svenskar i Sverige även ska gälla för utländska medborgare i Sverige. Alternativet kan vara att man hänvisar kvinnan till en illegal och osäker abort i ett annat land. Öppnar vi däremot för möjligheten att låta utländska kvinnor komma hit för en säker abort under god omvårdnad och reglerade förhållanden så kommer - enligt vår bedömning - antalet illegala aborter att kunna minska.
Förslaget bygger på att det är kvinnan själv, eller hemlandets sjukvårdsystem, som står för kostnaden för åtgärden. Det följer inte av förslaget någon utvidgad skyldighet för landstingen att erbjuda abort jämfört med vad som gäller idag. Anspråken på hälso- och sjukvårdens resurser beräknas därför bli små och rymmas inom den variation i antal aborter som landstingen är vana vid.
Det är av yttersta vikt att utländska kvinnor erbjuds samma omhändertagande som svenska kvinnor. Kraven på individuellt anpassad information, stödsamtal och eftervård gäller oavsett om kvinnan är svensk eller utländsk. Vi är medvetna om de praktiska problem som detta kan medföra. Redan i dag finns dock bestämmelser i förvaltningslagen angående tolk om personen inte behärskar svenska.
Eftersom abort redan i dag utförs på utländska kvinnor är det sannolikt att sjukvårdshuvudmännen har fungerande rutiner för omhändertagandet. Socialstyrelsen har också som uppgift att göra de ändringar och tillägg i föreskrifter och allmänna råd som den finner nödvändiga till följd av ändringen. Socialstyrelsen får också i uppdrag att följa utvecklingen och redovisa konsekvenserna av den föreslagna lagändringen.
De senaste tio åren har antalet aborter ökat i Sverige. I synnerhet är det tonårsaborterna som ökat. Från mitten av 90-talet fram till nu har aborterna i åldersgruppen 15-19 år ökat med 40 procent.
I jämförelse med övriga nordiska länder ligger antalet aborter per 1.000 kvinnor i fertil ålder cirka 25 procent högre än i Norge och Danmark och omkring 45 procent högre än i Finland. I synnerhet när det gäller tonårsaborterna utmärker sig Sverige. År 2005 utfördes i Norge 15,4 aborter per 1.000 kvinnor i åldern 15-19 år. I Finland och Danmark var motsvarande siffror 14,9 respektive 15,8. Sverige utmärker sig med 24,3 aborter per 1.000 kvinnor i åldern 15-19 år.
Regeringen är oroad över dessa siffror och ser starka skäl till ett förstärkt förebyggande arbete. Detta är viktigt av flera skäl. Dels för att värna livet och minska antalet aborter, dels också av omsorg om den enskilda kvinnan. Det upplevs ofta som mycket påfrestande att bli oönskat gravid. I synnerhet om det sociala nätverket kring kvinnan är svagt.
En kvinnas beslut att avbryta en graviditet är en följd av ett övervägande av den totala livssituationen. Att befinna sig i ett läge där abort upplevs som enda utvägen kan vara mycket svårt. Att behöva genomgå detta under tonåren kan vara ännu värre.
Att antalet aborter är så stort i Sverige är bekymmersamt, särskilt då vad gäller tonårsaborterna. Ökade insatser på flera plan behövs därför för att förebygga oönskade graviditeter och därmed minska antalet aborter.
Regeringen har därför för avsikt att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att arbeta fram en nationell handlingsplan för att minska antalet oönskade graviditeter. Arbetsgruppens arbete ska ta som utgångspunkt i uppföljning och utvärdering av det förebyggande arbete som pågår. Arbetsgruppen ska lämna konkreta förslag på hur det förebyggande arbetet kan stärkas. Ungdomsmottagningarnas och Studenthälsans insatser ska analyseras och förslag på förbättringar ska föreslås.
Arbetsgruppen ska i samarbete med Socialstyrelsen lämna förslag till nationella riktlinjer för ungdomsmottagningarna och Studenthälsan. I uppdraget ingår också att se över skolornas sex- och samlevnadsundervisning. Det är av stor vikt att utarbeta indikatorer för att kvalitetssäkra sex- och samlevnadsundervisningen.
Det är uppenbart att arbetet med att förebygga oönskade graviditeter varit ett eftersatt område. Det är helt tydligt att en minskning av aborttalen inte betraktats som viktigt av den föregående regeringen. Nu tar vi steg för att ändra på detta.
Vi värnar kvinnans rätt att fatta det avgörande beslutet. Samtidigt bör vi, om vi kan, arbeta för att färre hamnar i en situation där abort upplevs som enda utvägen.
GÖRAN HÄGGLUND