DN Debatt

”Avreglera – eller låt den svenska mjölken försvinna”

Foto: Eva Tedesjö

Vägval. Den 1 april upphör EU:s kvotsystem för mjölk, och Sveriges ­mjölkbönder får det ännu svårare. Roten till krisen finns i böndernas höga kostnader. Tillåt GMO-foder, slopa kravet på utomhusbete och se över mejerikonkurrensen – då kan svensk mjölk räddas, skriver råvaruexperten Torbjörn Iwarson och Lydiah Wålsten, Timbro.

Sveriges politiker står inför ett avgörande vägval för svensk mjölkproduktion. Den 1 april upphör EU:s kvotsystem för mjölk. Med nuvarande skatter, miljö- och djurskyddskrav innebär det att produktionen snabbt kommer att minska och jobb försvinna, inte minst på landsbygden.

I en ny granskning som vi presenterar i dag visar vi hur handelsbalansen för svensk mjölk sticker ut negativt jämfört med andra länder. Sverige är enda landet i Östersjöområdet som importerar mer mjölkprodukter än det exporterar och skillnaden gentemot övriga länder har förstärkts de senaste åren. Om inget görs kommer utvecklingen att accelerera. Därför föreslår vi fem åtgärder för att göra mjölkproduktionen i Sverige mer konkurrenskraftig: tillåt genmodifierad soja, sänk dieselskatten, återinför inte gödselskatten utan full kompensation till jordbrukssektorn, förändra djurskyddsförordningen och se över den höga företagskoncentrationen i mejeribranschen.

Antalet mjölkkor i Sverige har enligt SCB minskat med 20 procent mellan 2000 och 2013, mer än i något annat land i Västeuropa. Orsaken är inte Rysslands importstopp av livsmedel från EU som bidragit till senaste tidens internationella prisfall. Problemet är inte heller att svenska bönder får för låga ersättningar, som exempelvis Centerpartiets kampanj #mjölklöftet kan ge sken av. I dag är det bara Finlands, Greklands och Italiens bönder som får mer betalt för sin mjölk. Däremot har bönderna för höga kostnader.

Mjölkkrisen i Sverige startade vid EU-inträdet, då de nationella subventionerna avvecklades samtidigt som man lät den befintliga miljö- och djurskyddslagstiftningen förbli intakt. Sverige har till följd av detta ett betydligt högre kostnadsläge än andra länder, 95 procent av all mjölk som produceras i EU är billigare än den svenska, och det kommer få större effekter framöver när kvotsystemet avskaffas.

Genom att ställa produktionsvolym mot pris har vi undersökt om konsumenter är villiga att betala mer för mjölk som producerats under svenska förhållanden. Eurostat har inte komplett data för alla EU-länder, men om vi tittar på länder som har både pris och produktionsvolym från 2005 till 2013 och är jämförbara med Sverige får vi ett urval av tolv länder. Vi kan då konstatera att ett högt pris hänger ihop med minskad produktionsvolym. Sedan 2005 är Sveriges mjölkpris sju procent högre än genomsnittet samtidigt som produktionen har minskat med nio procent.

Köparen väljer den produkt som har lägst pris om varorna i övrigt anses likvärdiga. Detta gäller även mjölk, där kvalitet ofta mäts i protein- och fetthalt. Varumärket, till exempel att mjölken är svensk eller att djurskyddet är mer omfattande, påverkar bara marginellt och då främst för dricksmjölk. Men bara en dryg fjärdedel av den svenska mjölken blir dricksmjölk. Majoriteten köps av industrin för exempelvis ostproduktion och konkurrerar direkt med andra länders produktion. Det finns därmed inte någon möjlighet för svenska bönder att generellt få kompensation för högre produktionskostnader genom en högre betalningsvilja för svensk mjölk.

Den nya avregleringen med avskaffade kvoter som nu väntar är efterlängtad. Fram tills nu har svensk mjölk varit prisreglerad enligt EU:s kvotsystem. Varje EU-land har fått en nationell kvot som fördelats till enskilda producenter. Om ett land producerat för mycket mjölk har producenterna tvingats betala en straffavgift. Efter den 1 april kommer länder där det är billigare att producera mjölk kunna konkurrera fritt med andra EU-länder. Det är bra för Europa och för EU:s konsumenter, men för Sveriges del innebär det att många bönder kommer få en ekonomiskt ohållbar situation om skattebördan och regleringarna förblir desamma som i dag.

Nu behöver svenska politiker välja väg. Antingen avregleras svenskt jordbruk och böndernas kostnader sänks, eller så får man politiskt acceptera att mjölkproduktionen konkurreras ut av andra länder. Vi menar att svensk mjölk kan ha en framtid. Sverige ligger i ”mjölkbältet”, ett område som sträcker sig från Irland i väster, via norra Frankrike, till mellersta Sverige och vidare österut, som har ett särskilt gynnsamt klimat för mjölkproduktion. Det är inte bara slöseri för Sveriges del utan också för alla andra EU-länder att Sverige genom regleringar och skatter inte utnyttjar sin komparativa fördel. Vi föreslår fem åtgärder:

1. Tillåt GMO-soja som foderbas. Mejerierna i Sverige har bestämt att mjölk inte får produceras med GMO-soja som foder men Arla tillåter detta i Danmark, Tyskland och Storbritannien. GMO-fri soja kostar ungefär en krona mer per kilo vilket orsakar en onödig merkostnad för svenska bönder. Majoriteten av den importerade mjölken, bland annat den som används i ost och i mjölkersättning för spädbarn, är producerad med GMO-soja som foder.

2. Förändra paragraferna 10§ och 11§ i djurskyddsförordningen (1988:539). I dag måste alla kor som inte mjölkar hållas på bete sommartid. Ett beteskrav sommartid låter naturligt när vi tänker på en gård med ett dussin djur i solsken och gröna hagar. Så ser dock inte dagens eller framtidens lantbruk ut, med ofta hundratals djur. Med skogslänens små sammanhållna åkrar blir logistiken för detta komplicerad. Det betyder inte att lagen är ett problem för alla eller att alla lantbrukare kommer sluta ha ungdjur på bete om lagen tas bort. Men en lag som tvingar alla kor att gå ute, när de numera i allt större grad är frigående inomhus, är mer till skada än nytta. Sverige är ensamt i världen om dessa lagkrav.

3. Sänk dieselskatten. Dieselskatten är oproportionellt hög i ett internationellt perspektiv och utgör för mjölkföretag en betydande kostnad på grund av det låga värde per viktenhet som transporteras. Det handlar inte bara om att skatten försvårar för företagande, utan den är också högre än den miljömässiga kostnad den är tänkt att kompensera, vilket nationalekonomen Jacob Lundberg visat i rapporten ”Rätt pris på koldioxid” (Timbro).

4. Återinför inte handelsgödselskatten utan full kompensation för jordbrukssektorn.

Regeringens förslag att höja skatten på handelsgödsel skulle öka kostnaderna för jordbruket ytterligare och öka importen, främst från länder i närområdet som inte har gödselskatt. Den enda anledningen till att produktionskostnaderna har varit relativt positiva sedan 2003, är att den skatten togs bort.

5. Låt Konkurrensverket se över företags­koncentrationen i mejeribranschen.

Företagskoncentrationen i mejeribranschen har trots riktlinjer för företagssammanslagningar blivit mycket stor och det är något Konkurrensverket bör få i uppgift att se över. I dag har mejeribranschen i mångt och mycket övertagit statens reglerande funktion. Till detta regelverk hör exempelvis LRF Mjölks branschregler.