Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Avskaffa tvångskvoterade pappa- och mammamånader”

Tvång utan folkligt stöd. Det finns ett undantag från den frihetsvåg som sköljt över landet de senaste decennierna – synen på familjelivet. Här har kraven på nya regler och förbud vuxit sig starkare. Föräldraledigheten ska tvångskvoteras i stället för att låta mammorna och papporna bestämma själva. Därför har vi tagit fram en ny familjepolitik som i dag klubbas på vårt partifullmäktige. Vardagsmakt måste bli ledordet för den svenska familjepolitiken, skriver Göran Hägglund och Emma Henriksson.

Familjen är den viktigaste gemenskapen i samhället. Den behövs för att människor ska kunna växa och må bra och för att barn ska kunna få omsorg och fostran i en kärleksfull miljö. När familjen fungerar är den en tillitsfull gemenskap som skänker trygghet och stabilitet i en ständigt föränderlig omvärld. Fungerande familjer är därför en förutsättning för ett fungerande samhällsbygge, och tillför värden som varken den offentliga sektorn eller enskilda människor kan skapa.

För oss kristdemokrater är det därför helt centralt att familjepolitiken på samma gång erbjuder stöd, frihet och flexibilitet för familjerna. Dagens system har blivit omodernt och stelbent, och erbjuder inte tillräckligt stöd för dem med lägst inkomster. Vi har därför arbetat fram en ny familjepolitik som i dag klubbas av Kristdemokraternas partifullmäktige.

Familjen har blivit alltmer ifrågasatt i den politiska debatten. Från såväl socialistiskt som liberalt håll ställs regelbundet frågan om vad en familj egentligen är, och om den inte ändå är en ganska begränsande företeelse som stänger in människor i förutbestämda mallar.

För oss är svaren på dessa frågor självklara. En familj är en grupp människor som hålls ihop av mer än vanliga vänskapsband. En familj som fungerar väl och mår bra är en trygghet, inte en begränsning. Familjelivet är dessutom något som de allra flesta vill ha. När vi har träffat barn från dysfunktionella hem så har de inte sagt att de vill slippa bo i familj. De har sagt att de vill ha en familj som fungerar.

Trots detta befinner sig Sveriges familjer i dag i en märklig situation. Under de gångna decennierna har en formidabel frihetsvåg sköljt över landet. Nästan oavsett vad man mäter så är vi i dag friare än för ett eller två decennier sedan. Ekonomin har sluppit ur flera av sina forna bojor, den en gång så stela välfärdssektorn myllrar av valmöjligheter och enskilda människor har större utrymme än någonsin att forma sin egen tillvaro. Vi är mer toleranta och världsvana än någonsin förr.

Men det finns ett undantag från denna frihetstrend, och det är synen på familjelivet. Här har kraven på nya regler och förbud vuxit sig starkare än på mycket länge. Exempelvis finns i dag, i alla partier från Vänsterpartiet till Moderaterna, krafter som vill tvångskvotera föräldraledigheten i stället för att låta landets mammor och pappor bestämma själva. Vi kristdemokrater väljer motsatt väg. Tjugohundratalets familjer behöver inte fler pekpinnar eller dekret från överheten.

Dessutom finns inget folkligt stöd för ytterligare kvoter eller regler. Vi har låtit opinionsinstitutet Novus undersöka hur svenskarna ser på statlig styrning av föräldraledigheten, och siffrorna är omöjliga att misstolka. 84 procent anser att föräldrarna själva ska bestämma. Någon större skillnad mellan män och kvinnor finns inte, även om kvinnor tycks vara ännu mer skeptiska mot statlig styrning. 87 procent av kvinnorna vill låta familjerna bestämma själva, mot 82 procent av männen. Inte heller finns några större skillnader beroende på ålder, inkomst eller utbildningsnivå.

Motståndet mot ökad statlig styrning av föräldraledigheten är kompakt. De politiker som nu hotar med fler så kallade pappamånader tar på sig ett stort ansvar. Väljarnas dom riskerar att bli hård. 92 procent av alliansväljarna och 75 procent av de rödgröna väljarna anser att fördelningen av föräldraledigheten är familjernas ensak.

Däremot både kan och bör vi politiker hjälpa föräldrar att få mer tid för barnen, och underlätta det livsviktiga familjelivet för både pappor och mammor. Det handlar om mycket mer än statistisk jämställdhet under barnets första levnadsår.

Familjer ser olika ut, och har olika behov. Det är både naivt och dumdristigt att tro att riksdag och regering kan designa en modell som passar alla. Tjugohundratalets familjer efterlyser vardagsmakt och mer tid för barnen, inte politiska pekpinnar.

Inför Kristdemokraternas partifullmäktige i dag har partistyrelsen tagit fram flera konkreta förslag till ny familjepolitik, och till en barntidsreform. Några av dem lyder:

• Antalet föräldrapenningdagar ska utökas med 30 stycken, och 30 dagar ska även kunna sparas till efter barnets 8-årsdag och fram till arton års ålder.

• Föräldrar ska ha rätt till tjänstledighet på heltid till barnets 3-årsdag.

• Alla dagar ska fritt kunna överlåtas mellan föräldrarna – de så kallade pappa- och mamma­månaderna ska avskaffas.

• Grundnivån i föräldraförsäkringen ska höjas från 180 till 250 kronor per dag.

• En generell graviditetspeng ska införas under den sista månaden i graviditeten.

• Den barnomsorgspeng som i dag finns för dem som tar hand om egna och andras barn i hemmet ska även kunna ges för enbart omsorg om egna barn.

• Föräldraförsäkringen ska kunna tänjas så att den som önskar kan få lägre föräldrapenning under längre tid.

Vi kristdemokrater har under de gångna åren fokuserat på barns och ungas uppväxtvillkor. Därutöver har vi även talat om verklighetens folk och om politikens gränser. De här förslagen berör alla dessa områden. Politiken är folkets tjänare, inte dess herre. Därför måste den utformas efter vad folk faktiskt önskar och efterlyser. Att styra enskilda familjers vardagsliv ligger långt utanför politikens gränser. Däremot behöver barn och unga närvarande och engagerade föräldrar, som har både tid och ekonomiska möjligheter att ge dem hjälp, trygghet och kärlek.

Tiden har sprungit ifrån de färdigmallade standardlösningarna. Familjepolitiken är lika viktig som någonsin, men om dess legitimitet inte ska undergrävas så måste den ta hänsyn till den mångfald av önskemål, åsikter och livssituationer som det svenska samhället i dag består av. Vi kristdemokrater väljer att bejaka denna mångfald, hellre än att försöka pressa in alla familjer i samma form. Med vår modell står det varje familj fritt att själva fördela den livsuppgift som föräldraskapet innebär, samtidigt som vi inte ger avkall på samhällets skyldighet att erbjuda hjälp och stöd. Nu måste vardagsmakt bli ledordet för den svenska familjepolitiken.

Göran Hägglund (KD), partiledare

Emma Henriksson (KD), gruppledare

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på DN Debatt och Insidan. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpligar.